Åke Fransson uppvaktades av många klubbar när han som äldre tonåring visade framfötterna på fotbollsplanen. Från Västergötland, där han bodde, var steget till Göteborg inte så stort så han provspelade för Örgryte IS och gjorde tre mål i en testmatch. Även Jönköping södra IF, IF Elfsborg och Karlstads BIK var ute efter Åke. Men Åkes bror, som arbetade i Stockholm, hade en arbetskamrat som var svåger till "Garvis" Carlsson och på så sätt knöts kontakten med AIK. Nils Yngve Bolling ringde upp Åke och på den vägen kom Åke till AIK.
Åke Fransson debuterade borta mot Kalmar FF 1950 och han gjorde succé direkt genom att han bland annat kvitterade till 1-1 genom ett skott från långt håll. Därefter var Åke ordinarie i AIK:s lag i två år. Hans bästa match gjordes mot Malmö FF 1950, ett Malmö FF som då var mitt inne i sin oslagbara svit på 49 allsvenska matcher utan förlust. AIK ledde med 3-1 i halvtid efter två mål av Åke men MFF kom igen och matchen slöt 3-3. Ett drygt år senare var det just AIK som bröt MFF:s 49 matchers svit genom att vinna med 1-0 på Råsunda. Men trots segern åkte AIK ur Allsvenskan för första gången någonsin. Åke Fransson menar, 50 år senare, att den främsta orsaken till degraderingen var att två stöttespelare, Bror Mellberg och Sune Andersson, hade lämnat laget för proffsspel i Italien. Matchen mot Malmö FF blev också Åkes sista allsvenska match. Han spelade visserligen även i division 2 men där, i en match mot Sandvikens AIK, blev Åke så illa knäskadad att hans fotbollskarriär var över. Han fick en allvarlig korsbandsskada i sitt högra knä som senare förvärrades med en meniskskada. Även om Åke tränade upp sitt knä kunde han aldrig komma tillbaka. Hans läkare konstaterade att "det blir ingen mer fotboll för dig".
Istället blev Åke Fransson lagledare i AIK:s C-lag. Så småningom tog han också på sig uppdraget att vara med i AIK:s valberedning. Som sådan ställdes han inför uppgiften att det saknades en ordförande i bandysektionen. Åke pratade med Börje Leander och denne tipsade om sin svåger som var en mycket duglig man. Så Åke åkte hem till Börje Leanders svåger och denne behövde inte mycket övertalning. Svågern hette Lennart Johansson och han fortsatte sedan som AIK:s fotbollsordförande, huvudstyrelseordförande, ordförande i Svenska Fotbollförbundet och sedan 1990 också UEFA-president.
Som spelare var Åke Fransson teknisk men inte så slitstark. Han hade "feeling" för spelet. Detta gjorde att han var en stor beundrare av "Nacka" Skoglunds konster med bollen (Nacka kom till AIK inför 1950). Förutom fotboll spelade Åke också bandy i AIK:s B-lag.
De bästa AIK-minnena kommer från den resa till USA som AIK gjorde sommaren 1951. Åke, som är mycket jazzintresserad, besökte klubben Birdland, det kanske mest kända jazzstället i världen. Vid första besöket fick han med sig Bengt Kjell (som egentligen inte var så jazzintresserad) och vid andra besöket följde Lennart Carlsson med. Då, den andra gången, bestämde sig herrarna för att sätta sig vid ett bord och beställa middag. Men vid åsynen av priserna backade Fransson och Carlsson genast ur (bara bordsavgiften översteg deras ekonomiska potential den gången). Detta trots att Åkes kostnader för dricka kraftigt inskränktes då han aldrig dricker alkohol.
Åke har efter sin aktiva karriär behållit sitt jazzintresse. Tillsammans med sin fru har han också abonnemang på Stockholmsoperan och det blir besök på olika koncerter. Utlandsresor (Frankrike, Italien och London är favoriterna) har i många år varit en annan passion. Samt att Åke är en flitig gäst på AIK-ringens möten, den samling av gamla AIK-veteraner som samlas en gång i månaden för att träffas och prata gamla minnen.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
