Han växte upp alldeles intill Hammarby IP och Hammarby IF var därför det naturliga valet för honom när han började att spela fotboll på 1940-talet. 1952 gick han över till AIK där han spelade 14 allsvenska matcher och gjorde sitt livs resa när laget åkte till Fjärran Östern. Men han pratade inte så mycket varken om fotboll, resor eller annat. Han var den tystlåtne, inbundne personen som var lite av en ensamvarg.
Roland Eriksson växte upp på Blecktornsbrinken inte långt från Hammarby IP. Han var aldrig någon fotbollsfantast, han blev snarare övertalad att börja spela och med hans goda talang såg andra till att han fortsatte med fotboll.
År 1952 kom han till AIK. Han var en hårdskjutande vänsterinner, han hade en riktig slägga i högerfoten även om hans skott ofta gick över målet. Han var kraftig, stark i kroppen och svår att ta bollen ifrån. Han var också en tekniker men ganska tempolös och med svag kondition.
1954 stod följande att läsa i AIK:s medlemsblad:
"Han är något av en bohem, den mörke Roland Eriksson, som från Söders höjder och Hammarby kanalplan tog ett stort steg ut till Solna och AIK, en yngling som har fotboll som den stora hobbyn. Roland har varit med om att bidra till AIK:s enastående vårsäsong med en rad finfina insatser.
Roland höll på att gå förlorad för fotbollen - broderskapet övade sina talanger som pugilist, men Rolle blev inte kvar i ringen så länge. Ingen knockout - han tyckte det var roligare att behandla lädret istället för en hakspets...
Rolle är byggnadsarbetare och har prövat på lite av varje. Ännu har han inte "hittat sig själv" så att säga, och han vet inte vad framtiden kan bära i sitt sköte. Men han är optimistisk och har rätta synen på tingens ordning. I synnerhet sedan det blivit allvar med den rationella träningen i AIK."
Så långt AIK:s medlemsblad 1954.
Roland gjorde med sina 14 allsvenska matcher aldrig någon succé i AIK. Hans bästa minne från AIK-sejouren var den turné till Fjärran Östern som laget gjorde 1954, med matcher i Hong Kong, Filippinerna (Manilla), Vietnam (Saigon), Kambodja (Phnom Penh) och Indien (Calcutta). Den tystlåtne Roland verkade tycka om att man inte behövde prata så mycket med människorna där, det räckte med teckenspråk.
Roland var något av en ensamvarg och hade inga nära vänner. Han var inbunden och visade ogärna sina känslor. Han pratade sällan om sig själv och ville inte tränga sig på folk. Han var en renlevnadsman som varken rökte eller drack. Både hans hustru, syster och lagkamrater intygar att han var en fantastiskt fin människa.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
