Tommy Johansson

Tommy Johansson var i ungdomsåren en duktig tennisspelare (pojk- och juniordistriktsmästare), skidåkare (pojkdistriktsmästare) och ishockeyspelare (så småningom division 2-spelare). Men hans bästa idrott blev fotboll. Han debuterade i Östhammars SK:s division 4-lag som 14-åring, i Gimo IF:s division 2-lag som 17 åring och i AIK:s allsvenska lag som 18-åring.

Det var AIK:s tränare Henry "Garvis" Carlsson som hade upptäckt Tommys talanger och inför 1967 års säsong kom Tommy till AIK. Han fick spela flera försäsongsmatcher (två matcher i Helges Cup och ytterligare tre träningsmatcher) men han skadade sig på träningslägret i Östtyskland några veckor före seriepremiären. Ändå fick han spela i den allsvenska premiären, borta mot Malmö FF. Det var egentligen tänkt att Tord Grip skulle spela på positionen som högerforward men han fick matchdagen lämna återbud på grund av dödsfall i familjen. Så Tommy Johansson fick spela högerforward och det var Tommy som låg bakom AIK:s 1-0 i 29:e minuten. En boll från Tommy träffade MFF-backen Gert-Arne Nilssons vänsterarm och bollen damp ned framför Björn "Lill-Garvis" Carlsson som bara hade att slå bollen in i mål. Trots ledningsmålet föll AIK med 2-1 sedan Malmös segermål, 20 sekunder före full tid, hade föregåtts av att bollen varit närmare halvmetern utanför AIK:s kortlinje innan en MFF-spelare passade in bollen framför mål där Dag Szepanski, senare i AIK, kunde skjuta mål.

Sedan blev det inget mer A-lagsspel i AIK för Tommy Johansson. Han vände tillbaka till Gimo redan på sensommaren 1967. Han fortsatte sedan många år i Gimo, först som spelare och sedan som tränare. Som tränare kunde han se sin son Mattias Johansson utvecklas till en allsvensk spelare. 1993 tog Mattias klivet från Gimo IF till AIK där han kom att bli ordinarie A-lagsspelare i fem säsonger.

Tommy Johansson var snabb och hade ett bra spelsinne. Han spelade alltid forward och gjorde en del mål. I AIK gjorde han ett mål i en träningsmatch. Men han vägde för lätt. Han hade, enligt honom själv, "för dålig fysik". Han menar också att han nog kom lite för tidigt till AIK, redan som 18-åring. Det kanske hade gått bättre om han kommit några år senare.

Tommy Johansson har behållit sitt intresse för fotbollen efter den aktiva karriären. Han har följt Mattias runt om på Sveriges fotbollsarenor, och även utomlands. Tommy åkte ned till Barcelona och såg kvartsfinalen i cupvinnarcupen 1997, då AIK genom Pascal Simpson tog ledningen mot FC Barcelona redan i den första minuten. "Overkligt", är Tommys kommentar. Verkligheten kom ikapp redan minuten senare då Barcelona kvitterade till 1-1 för att sedan vinna matchen med 3-1.

Men trots sitt år i AIK och trots att han följt AIK med Mattias i laget under fem år hyser Tommy inte några speciella känslor för AIK. Som ung hade han IFK Norrköping som favoritlag men på äldre dagar har han inte något särskilt favoritlag, förutom Manchester United. Däremot har han varit med på nära håll när det svenska landslaget inför några stora turneringar i början av 2000-talet har laddat upp i Gimo. Fritiden innehåller en del golfspel, 11 i handicap och besök på travbanor, ofta i sällskap med sonen Mattias.

Tommy Johansson gjorde en allsvensk AIK-match. Mer ihågkommen är han nog i AIK-kretsar för att han tillsammans med sonen Mattias är en av ett fåtal kombinationer far-son som har spelat allsvensk fotboll i AIK. Förutom far och son Johansson har far och son Nildén (Jim och David), Carlsson (Henry och Björn), Bengtsson (Jörgen och Marcus), Jevtushenko (Vadim och Vyacheslav), Marklund (Claes och Göran), Åslund (Sanny och Martin) samt familjen Borgqvist med farfar, far och son (Janne, Lars och Michael) spelat allsvensk fotboll i AIK.

Text: Anders Johrén (2005)