Ove Nilsson

Ove Nilsson debuterade redan som 14-åring i Råda IK:s division 5-lag och de följande åren fortsatte hans utveckling till en målgörare av rang. Han vann skytteligan i division 2 1974 med 17 fullträffar, trots att hans Degerfors IF åkte ur serien. När AIK samma år förlorade en annan spelare som kommit från Degerfors, Sanny Åslund, var det naturligt att ögonen föll på Ove Nilsson som Sannys tänkbare ersättare. Oves hemby Råda ligger för övrigt bara en halvmil från Sanny Åslunds Sörby så Ove och Sanny kände varandra sedan tidigare.

AIK-ledarna Lennart Hemming och Börje Fridlund tog kontakt med Ove som hade anbud från flera olika klubbar. Och han hade i december 1974 provspelat med Bayern München.
- Men det var rätt givet att det skulle bli AIK, minns Ove nästan 30 år senare.

Övergången från Degerfors till AIK var dock inte helt smärtfri. Det tog ett tag innan klubbarna kom överens och övergångssumman, enligt Dagens Nyheter, kom att ligga mellan 75.000 och 90.000 kronor, en mycket hög summa 1975. Direkt när övergången var klar åkte Ove med AIK till Indonesien på träningsläger.

Succéartad debut

Den allsvenska debuten skedde hemma mot GIF Sundsvall 20 april 1975. Sällan har en allsvensk debutant uppmärksammats så som Ove Nilsson. Här är några klipp från Dagens Nyheter dagen efter debuten:
"I sin första allsvenska match klipper Ove Nilsson in 1-0 efter 22 minuter, avgör matchen definitivt genom att i mitten på andra halvlek iskallt bredsida in 3-0, liktydigt med AIK:s segersiffror.
Ove Nilsson är en utpräglad högerskytt men fullträffarna mot Sundsvall var resultat av vänsterfotens arbete.
- Man får ta den fot som är närmast, förklarar "Kronblom" kolugnt, på omisskännlig Värmlandsdialekt.
Ove Nilsson, den blonde, något gänglige ynglingen från Norra Råda i Värmland, utpekad som Sanny Åslunds efterträdare, med ett enormt tryck på sina axlar, chockade med sina mål allsvenskan direkt.
Oves premiärmål var granna saker:
22:a 1-0. En vänsterkanon i nättaket sedan Yngve Leback snyggt spelat fram.
72:a 3-0. En vänster bredsida som helt ställer Gunnar Johannesson i Sundsvalls mål. En elegant sak som avslöjar en blivande storspelare. Förspelet var Tommy Lundhs."
Så långt Dagens Nyheter.
Genom att Ove gjorde två mål i sin allsvenska debutmatch tillhör han en exklusiv skara. Endast sex spelare har gjort två eller flera mål i sin allsvenska AIK-debut.

Bländande vårsäsong

Vårsäsongen fortsatte med stora framgångar för Ove och för AIK. I matchen mot IFK Norrköping 4 maj gjorde Ove två mål och hyllades av Kurt Hamrin som sade så här efter matchen:
- Han är en lirare! Det var längesen jag såg en allsvensk forward som så snabbt förmedlar smarta pass! Jag är verkligen glad över att Ove Nilsson värvats till AIK. Honom får vi glädje av. Så länge han får vara i fred för proffsvärvare vill säga.

En ännu större succé för Ove och AIK var matchen mot Hammarby 15 maj. AIK vann med 4-1 efter två mål av Ove och AIK:s tränare Keith Spurgeon kommenterade att "det var proffs mot amatörer". Inför derbyt mot Djurgården två veckor senare ledde AIK Allsvenskan och Ove Nilsson skuggade Jan "Lill-Damma" Mattsson i den allsvenska skytteligan. Det kom 40.669 åskådare till derbyt, publikrekord för AIK och ett av Oves största minnen i AIK. Men inte för resultatet, AIK förlorade med 1-2, AIK:s mål gjordes av Ove. Det var istället den oerhörda intensiteten och de enorma åskådarmassorna som gjorde matchen oförglömlig.
- Man hörde inte när domaren blåste, minns Ove många år efteråt.

Men sedan tog det slut

Efter derbyförlusten tappade både AIK och Ove stinget. Ove Nilsson kom aldrig tillbaka i det slag han var de första matcherna. Och även om Ove trivdes i sin fotbollsroll så trivdes han aldrig med livet i storstaden.
- Det passar en del. Sanny Åslund stortrivdes i Stockholm men för mig blev det fel. Jag trivdes inte, Stockholm var för stort, jag längtade hem och lämnade AIK efter en säsong.

Ove Nilsson hade en bra spelförståelse, han var målfarlig och hade en förmåga att dyka upp där bollen kom. Men han saknade den där extra tuffheten och styrkan vilket gjorde att han ofta kom till korta i närkamper.

Efter AIK-tiden fortsatte Ove i ytterligare nio år i Degerfors. Med tiden flyttades han bakåt i laget och avslutade sin karriär som försvarare. Men det är AIK-året, 1975, som blev Oves stora insats på fotbollsplanerna. Han minns fortfarande det året med blandade känslor.
- Jag trivdes som sagt inte i storstaden men det var ett härligt fotbollsgäng. Bröderna Leback hade alltid något skoj på gång. Jag umgicks en del med Christer Johansson och Peter Saverstam eftersom de var grannar med mig på Rosstigen i Solna.

Ove Nilsson gjorde en utmärkt vårsäsong i AIK 1975. Men AIK, och storstaden, var inte Oves plats i livet. Han trivs bäst i sitt Värmland och Degerfors, vars idrottsförening han spelade elva år i.

Text: Anders Johrén (2003)