Kjell Jonevret

Kjell Jonevret gick den långa vägen från Brommapojkarnas yngsta pojklag (7 år på den tiden) upp till representationslaget. Han debuterade i A-laget redan som 15-åring i en vänskapsmatch mot Crystal Palace(!) och från 1978, 16 år gammal, var Kjell på allvar med i kampen om en A-lagsplats. Parallellt med fotbollen spelade han ishockey i AIK och vann TV-pucken i Stockholms färger. Han var även duktig i bandy men det blev varken i ishockey eller bandy någon elitsatsning på seniornivå. Han slutade snart med ishockeyn medan han fortsatte, och fortsätter även 2006-07, med bandy på "kompisnivå".

Kjell Jonevret kom till AIK 1984. Han hade sedan många år haft god kontakt med Thomas Bergman, som kom från BP till AIK 1982, och han träffade även AIK:s tränare Rolf Zetterlund vid olika tillfällen. Det blev då rätt naturligt att den lovande anfallsspelaren snart återfanns i AIK.
- Det var inte så stor skillnad mellan AIK och Brommapojkarna på den tiden, minns Kjell bara veckorna efter att BP för första gången någonsin har kvalificerat sig för Allsvenskan. Alla i laget jobbade eller pluggade. Skillnaden var att det var mer stohej runt omkring.

Bandy kan vara farligt

Vintern 1984, när försäsongsträningen just hade satt igång, spelade Kjell en bandymatch där han ramlade och, som han själv säger, "åkte på en riktig propp". Axeln åkte ur led och han fick under en tid ha en mitella.
- Är det något man ångrar så är det just det där. Jag missade ett par viktiga månaders försäsongsträning och slog sedan upp axeln gång på gång. Det är lätt att vara efterklok men det där hade jag inte råd med.

Kjell kom alltså efter i träningen och när AIK dessutom hade ett framgångsrikt anfallspar i Thomas Andersson och Thomas Johansson blev det svårt för Jonevret att slå sig in i laget. 1984 fick han göra elva allsvenska matcher, samtliga inhopp, och först i hans tolfte allsvenska match fick han börja från start. Ingen annan allsvensk AIK-spelare har börjat med så många inhopp innan han fått vara med i startelvan.

I ett av dessa inhopp gjorde Kjell sitt första allsvenska mål, i ett hett derby mot Hammarby.
- Jag blev inbytt mot Thomas Johansson i slutet av andra halvleken och fick göra 3-0-målet. Jag fick bollen från kanten och slog bollen i mål. En skön känsla speciellt med tanke på att jag är född och uppvuxen i en hammarbysläkt.

Ett par veckor tidigare hade Kjell gjort succé Svenska Cupen då han först blev tvåmålsskytt mot Nyhem och sedan tremålsskytt mot Oddevold. Men tränare Zetterlund var efter den senare matchen ändå mycket tydlig med att Jonevret sågs, åtminstone i Allsvenskan, "som en intressant inhoppare".

Cupvinnaren

Kjell Jonevret gjorde flera mål även i Hallsvenskan vintern 1985, en turnering där AIK gick till final, en final som avgjordes på straffsparkar. Kjell gjorde mål på sin straff men AIK förlorade trots det med 5-6. AIK gick till final även i Svenska Cupen och precis som i Hallsvenskan var motståndaren Öster och finalen avgjordes på straffar.
- Jag var AIK:s egen cupgubbe och gjorde många mål både i Hallsvenskan och Svenska Cupen. I finalen i Svenska Cupen var det meningen att jag skulle slå sista straffen men den behövde aldrig slås eftersom Bernt Ljung då redan hade avgjort med alla sina räddningar. Det var skönt att jag slapp, jag var jätterädd för att slå en avgörande straff.

1985 började alltså bra för Kjell Jonevret. Han fick spela tre allsvenska matcher från start men efter en incident borta mot Kalmar AIK i cupen 24 april uppstod meningsskiljaktigheter mellan Kjell och tränare Zetterlund.
- Det blev lite konstigt. Jag hade fått direktiv att spela på ett visst sätt men det fungerade inte. Roffe blev arg men jag antydde att "du sade ju att jag skulle spela så".

Kjell fick spela ytterligare några matcher men på sommaren 1985 var AIK och Kjell överens om att han skulle lånas ut till Brommapojkarna under hösten.
- Det var en ohållbar situation och det var enda sättet för mig att få spela fotboll.

Norge, Barcelona och Primorje

När sedan Zetterlund stannade som AIK-tränare även 1986 blev Jonevret kvar i BP och först 1988 återkom han på de stora arenorna, nu i Norge! Benny Lennartsson var tränare i Viking från Stavanger och han värvade Jonevret ("bedrövligt att Kjell skulle spela i division 1") till Norge. Det blev tre bra år för Kjell. Han gjorde många mål, vann den norska cupen (som är mycket större än den svenska cupen) och han var med om att ta upp klubben till Tippeligan (högsta norska serien). Hemkommen till Sverige blev det två år i Vasalunds IF ("lite antiklimax, klubben hade ingen publik, inget intresse från omvärlden") innan han slutade sin aktiva karriär och istället gick in på tränarbanan. Han var asisterande tränare till Erik Hamrén i AIK 1996-97 innan han gick vidare till andra uppdrag.

- Jag och Erik hade ett mycket meningsfullt samarbete och vi kompletterade varandra bra. Jag hade den spelarerfarenhet som han saknade. Vi gick vidare till kvartsfinal i cupvinnarcupen, mot Barcelona. Visst hade vi tur i lottningen, det måste man nog ha, men vi var också ett mycket bra fotbollslag. Pascal Simpson var strålande, Johan Mjällby hade förvandlats från en halvbra mittback till en kreativ mittfältare. Och Gary Sundgren var väldigt viktig för hela vårt spel. När Gary och Magnus Hedman försvann sommaren 1997 förlorade vi mycket i slagkraft. Vi åkte ur mot Primorje i Cupvinnarcupen men det var små marginaler, bland annat missade Thomas Lagerlöf en straff. Erik Hamrén hade gjort ett bra jobb men det kändes som att någon måste gå och det blev han. AIK hade inte för avsikt att göra sig av med mig men när Stuart Baxter kom som tränare insåg jag att jag skulle få en annan roll än tidigare. Jag hade kontrakt med AIK ytterligare ett år men jag åkte upp till Sune Hellströmers kontor och han accepterade att jag sade upp mitt engagemang.

Kjell Jonevret var en ganska teknisk anfallsspelare som gjorde många mål, även om han inte fick utrymme att visa det sistnämnda i AIK:s allsvenska matcher. Det var först under Norge-tiden som han fick ut hela sin kapacitet. Han hade bra blick för spelet men menar själv att han "var lite slö och ägnade inte mycket kraft åt försvarsspelet".

Kjell Jonevret har känslor för alla de stora stockholmsklubbarna. Han är alltså uppvuxen i en hammarbyfamilj med den legendariske Svenne Berka i släkten ("men Hammarby ville aldrig ha mig som spelare"), han har spelat i och tränat AIK i totalt fyra år och han har tränat Djurgården i tre år.
- Egentligen är det alla personer man känner i klubbarna man framför allt bryr sig om. Jag har många vänner i alla klubbar jag har verkat i.

Presentation före matchen

Till sist en liten anekdot från matchen AIK-Brage i september 1984. Kjell Jonevret och Jyrki Nieminen, som hade lämnat AIK för finska Vantaan Pallo efter 1983 men nu var tillbaka i laget igen, var båda avbytare och värmde upp under den andra halvleken. Jyrki hade kommit direkt från Finland till AIK och de båda avbytarna hade aldrig träffats förut. Båda blev inbytta i matchens 75:e minut och precis innan de gick in på planen tyckte Kjell att de åtminstone borde hälsa på varandra. "Hej, Kjell heter jag", sade Jonevret och sträckte fram handen. "Jyrki", sade den fåordige Nieminen och sedan sprang båda in på planen och såg till att AIK kunde vinna matchen med 1-0.

Text: Anders Johrén (2006)