Niclas Kindvall kom 1987, 20 år gammal, till AIK. Det fanns andra klubbar som var intresserade men, som Niclas säger nästan 20 år efter övergången att "AIK kändes bra, det var nära till hands och jag bodde i Stockholm".
Niclas gjorde allsvensk debut 1 maj 1987 när han blev inbytt i 87:e minuten hemma mot Gif Sundsvall. Bernt Rosqvist i Dagens Nyheter skrev att "Niclas hann visa lite av den snabbhet han sägs ha ärvt från pappa Ove".
Niclas kommer fortfarande väl ihåg sin allsvenska premiär:
- Jag var så nervös att jag höll på att kräkas. Jag tror jag rörde bollen en gång, efter en hörna, och jag sköt högt upp på läktaren.
Niclas gjorde sin första allsvenska match från start hemma mot Västra Frölunda samma sommar. AIK förlorade med 2-3 men det var Niclas som fick lovorden i tidningarna dagen efter. Bernt Rosqvist i DN igen:
"Det var synd om den talangfulle forwarden att han inte fick göra mål på någon av de klara chanser han hade vid ställningen 2-2, men hans insats visade dock att han skulle varit med från start långt tidigare. Niclas kan faktiskt bli en räddare i nöden om han fortsättningsvis agerar lika friskt som mot Frölunda."
Det gick inte så bra för AIK varken 1987 eller 1988. Det allsvenska kontraktet räddades först i sista omgången både 1987 och 1988. Niclas Kindvall fick allt mer speltid men målen, förutom två stycken hösten 1987, uteblev.
- Jag hade nog talang men var inte riktigt färdig, funderar Niclas efter karriären. Det var några tuffa år i AIK, vi var inte tillräckligt bra helt enkelt. Vi hade värvningar som inte lyckades och vi var dåliga på att göra mål.
1989-90 gick det bättre, både för AIK och Niclas. Niclas gjorde sex mål och fick "DN-kanonen", en utmärkelse som gick till just målskyttar. Han lyckades nu höja sin högstanivå väsentligt.
1990 gjorde han de två roligaste målen i sin AIK-karriär. Mot Djurgården i maj gjorde han matchens enda mål. Niclas kom då fri med Anders Almgren i djurgårdsmålet (senare i AIK), sköt rakt på Almgren och returen gick på djurgårdsbacken Stephan Kullberg i mål. Niclas hjulade(!) av glädje efter målet.
I augusti mot Hammarby gjorde Niclas sitt allra roligaste mål, inte bara i AIK utan i hela karriären. Niclas fick bollen på mittfältet, hade hög fart och slalomåkte mellan två hammarbyspelare med bollen under full kontroll innan han skruvade bollen med insidan runt målvakten in i mål.
Efter säsongen 1990 lämnade Niclas Kindvall AIK för att gå till IFK Norrköping.
- Det var något som inte fungerade i AIK. Jag kom för långt ned och spelade inte så bra som jag kunde göra. Jag såg möjligheterna i IFK Norrköping som var ett allsvenskt topplag.
Samtidigt med Niclas lämnade också Janne Eriksson AIK för att gå till IFK Norrköping. Det blev stor uppståndelse kring Jannes övergång, i form av att vissa så kallade supportrar uttryckte sitt missnöje på mer eller mindre märkliga sätt, men Niclas övergång gick mer obemärkt förbi. Han ångrar inte klubbytet, det var i Norrköping han utvecklades från en talangfull forward till en riktig skyttekung (23 mål 1994) och det var där han blev uttagen till Sveriges A-landslag. Efter fyra år i Norrköping gjorde han ett år i tyska Hamburger SV. Det blev en bra start på Tysklandsäventyret med två mål på tre matcher men därefter tog framgångarna slut. Han fick sitta på bänken, eller läktaren, senare delen av året och han trivdes aldrig riktigt i Hamburg. Efter ett år var han tillbaka i Sverige, denna gång i Malmö FF.
- AIK hörde aldrig av sig, det var bara Malmö FF som var intresserade. Jag var lite skeptisk i början men jag trivdes jättebra i Malmö.
Det blev fem år i Malmö FF, med både neflyttning ur Allsvenskan och uppflyttning till Allsvenskan, innan Niclas slutade sin elitkarriär vid 33 års ålder.
Sanny Åslund var Niclas tränare 1988-92, först tre år i AIK och sedan två år i IFK Norrköping. Så här säger Sanny om Niclas:
"Han ville spela för att det var kul. Han hade en fantastisk humor, en väldigt fin människa. Han kunde springa i full fart framåt och ta ned bollen utan att tappa fart. Hade en fantastisk första touch. Jag gillade verkligen Niclas Kindvall. Han slog inte igenom som skyttekung i AIK, däremot senare i IFK Norrköping. Det berodde nog dels på att Norrköping var ett topplag, det är alltid enklare att slå igenom där. Och dels på att i AIK var stommen spelare på 21 år så Niclas hade inga erfarna spelare att luta sig emot."
Niclas menar själv att han hade "en hög högstanivå men också en låg lägstanivå". Han kunde "försvinna i matcher" men var mycket teknisk och spelskicklig. Trots hans skyttekungsinsats i Norrköping menar han att han aldrig var någon "goalgetter". Han var egentligen något mitt emellan en forward och en mittfältare. Kanske var han lite för vek för att slå igenom på högsta internationella nivå, han var aldrig någon stor närkampsspelare. Å andra sidan drabbades Niclas aldrig av några allvarliga skador. Till skillnad från många andra före detta fotbollsspelare har Niclas sex år efter det att elitkarriären tog slut inga som helst fysiska men av sitt fotbollsspelande.
Efter den aktiva karriären har Niclas arbetat som journalist och ägnar mycket tid åt musik (vilket han kanske har ärvt efter sin farbror Kaj Kindvall, mångårig radioprofil i musikbranschen) och litteratur. Han gillar att dyka men har inte hittat tillräckligt med tid för det. Han följer AIK, ofta från Råsundas läktare, och även om han inte är någon fanatisk supporter ("före detta spelare blir sällan det") så gillar han AIK, Norrköping och Malmö FF mer än andra lag. Och vi skönjer att Niclas faktiskt gläds lite extra när det går bra för AIK även om motståndarna heter Norrköping eller Malmö FF.
Text: Anders Johrén (2006)
|