BO ANDERSSON - MÅLTJUVEN MED EGEN FAN-CLUB

Bo Andersson, lanthandlarson från i Rosslagen, kom till AIK 1990. Han hade anbud från flera klubbar men ett personligt besök av AIK:s tränare Sanny Åslund, dagen innan Bosse skulle åka till USA, övertygade honom om att AIK var rätt klubb. Eller som Sanny säger: "Bosse hade svårt att bestämma sig för AIK så jag åkte hem till honom med ett kontraktsförslag. Men han ville ha 1.000 kr till per månad och då sade jag ok, utan att stämma av med styrelsen."

Bosse gjorde allsvensk debut hemma mot Halmstads BK, han byttes in i 87:e minuten istället för matchvinnaren Kim Bergstrand (AIK vann med 2-1 efter mål och målpass från Kim) men det är bortamatchen mot Malmö FF 13 maj 1990 som Bosse räknar som sin riktiga debut. Han spelade då från start och han nickade in AIK:s segermål, 3-2, på pass från Niclas Kindvall.
- Det minns jag mycket väl, berättar Bosse 16 år efter matchen. Malmö gjorde 1-0 i inledningen av matchen och Niclas Kindvall sade att "nu kan vi förlora med hur mycket som helst". Istället blev det en av mina mest minnesvärda matcher i AIK.

Efter den framgångsrika insatsen mot Malmö FF var Bosse med i nästan varje match 1990-91, ibland i startelvan och ibland som inhoppare, ofta framgångsrik sådan. Mot IFK Norrköping i april 1991, ett Norrköping med Janne Ericsson och Niclas Kindvall som under uppmärksammade former hade lämnat AIK samma vår, kom Bosse in i 71:a minuten och gjorde matchens enda mål, i den 83:e. Bosse beskrev målet för Dagens Nyheter:
- Det kom ett skevt inlägg från Micke Borgqvist. Jag hann observera bollen och fick lyckligtvis sådan träff med huvudet att bollen slank förbi Lasse Eriksson. En underbar känsla.

Bosse Andersson, som nu kallades "Super-Bo" av AIK:s supportrar där han också fick en egen fan-club, gjorde många bra matcher även om han oftast fick agera inhoppare. Sin bästa match, enligt honom själv, gjorde han borta mot Brage i Svenska Cupen sommaren 1991. AIK vann med 6-1, Bosse gjorde två mål och låg även i övrigt bakom mycket av AIK:s effektiva anfallsspel. En annan match som Bosse minns lite extra är AIK:s 3-0 mot Djurgården i Mästerskapsserien i september 1991, en match som Bosse till stora delar upplevde på bänken bredvid AIK:s tränare Tommy Söderberg (Bosse blev inbytt i 85:e minuten).
- Vi var helt utspelade av Djurgården och Tommy Söderberg klagade högt på Vadim Jevtushenkos insatser. Just som han skulle byta ut Vadde så blixtrade AIK till med tre mål på ett par minuter, bland annat ett suveränt mål av Vadde. Vadde fick vara kvar på planen och blev alltså matchhjälte.

Bosse Andersson kunde ha avslutat sin AIK-karriär på bästa möjliga sätt. I Svenska cupens final 1991 (2 november) gick AIK-IFK Göteborg till förlängning och där tvingade Bosse IFK:s målvakt Thomas Ravelli till en makalös räddning. Mål där och AIK hade vunnit Svenska Cupen (det var Golden Goal som gällde då) med Bosse som oförglömlig matchhjälte. Nu fick Bosse aldrig vinna någon stor titel och han lämnade AIK efter 1991 och gick till Vasalund.
- Jag ville ha mer speltid och kände att jag inte riktigt hade tränarens förtroende. Och så var jag lite tjurig.

Visst var Super-Bo Andersson lite tjurig, liksom envis, tuff och hård. En riktig måltjuv inne i straffområdet. En spelare som gick hem hos supportrarna. Kanske inte tekniskt fulländad även om det blev bättre med åren. Efter tiden i AIK blev det alltså ett par år i Vasalund innan han som spelare och ledare började ägna tid och kraft åt Djurgården. En knäskada satte dock stopp för fortsatt spel innan han fyllt 30.

Bosse Andersson har ända sedan tidiga ungdomsår varit djurgårdare, något som inte hindrade honom från att spela i AIK.
- Det där tonades ned under AIK-tiden. Jag har goda minnen från AIK-åren, det var två positiva år, jag fick många vänner i klubben. AIK är en väldigt organiserad och fin klubb. Jag lärde mig mycket där. AIK är en ganska bra klubb också.

Text: Anders Johrén (2006)