Startsida Fotboll Mer läsvärt Andreas Andersson, del 5:6

Porträttet: Andreas Andersson, del 5:6

Dags för del fem och samtidigt nästa sista delen i mötet med och kring Andreas Andersson. Endast ett ämne ska avhandlas med Andreas idag och det är de svenska fotbollsdomarna. Detta samtal tar sin naturliga början en aprildag på Råsunda 2001 när AIK tog emot Trelleborg i den allsvenska fotbollen. Jag tror att vi även kommer att avhandla ett ord eller två om någon vid namn Anders Frisk.

Den svenska domarkåren

För drygt på två år sedan, den 29 april 2001, spelade AIK allsvensk hemmamatch mot Trelleborg. AIK vann matchen med 2-1 efter mål under andra halvleken av i nämnd ordning Sharbel Touma och Nebojsa Novakovic. Matchen är så här i efterhand dock enbart ihågkommen med anledning av den straff som domare Anders Frisk utdömde till AIKs fördel i slutminuterna och som medförde att AIK kunde bärga hem segern genom Nebojsa Novakovics iskalla stramare från elva meter. Straffsituationen var sådan att Andreas hade arbetat fram en frilägessituation där han drev bollen in i straffområdet. Bara några meter in i straffområdet så korsar den jagande Trelleborgsförsvararen (som var steget efter) Andreas löpväg och samtidigt som de passerar varandra så rycker Trelleborgsspelaren tag i Andreas tröja. Rycket i tröjan är endast kortvarigt men tillräckligt för att Andreas, som kommer i hög fart, ska tappa balans och fart och vips så var målchansen borta. Andreas ramlar dock inte av rycket i tröjan utan tappar balansen och snubblar till och först efter ytterligare ett steg så faller Andreas som en fura innanför straffområdet.

När jag träffar Andreas - och även när jag tidigare samtalat med Andreas nära och kära - så har hela tiden Andreas känsla för, och strävan efter, full rättvisa samt att man ska göra rätt för sig och att man inte ska få någonting gratis om man inte har förtjänat det, funnits där som en råd tråd genom alla diskussioner. När jag med denna bakgrund minns tillbaka på de diskussioner som följde efter Trelleborgsmatchen och som aldrig la sig när det massmediala drevet väl kom igång, så tror jag att det just var Andreas personlighet och det ständiga strävandet efter rättvisa som fick Andreas ben att vika sig i straffområdet. Andreas var som alltid ärlig efter matchen och sa att i och med att han blivit ryckt i tröjan så rann målchansen ut i sanden. Samtidigt erkände han också att visst kunde han ha stått upp men att det endast skulle ha gynnat Trelleborg och den spelare som trots allt hade begått en ojusthet. Andreas var övertygad om att Anders Frisk inte hade dömt straff om inte fallet hade kommit som en följd av tröjryckningen. Anders Frisk å sin sida stod initialt på sig efter matchen och sa att han hade sett Trelleborgsspelarens ryckning i tröjan och att det mot denna bakgrund var en korrekt utdömd straff. Låt oss således en gång för alla slå fast att det var en korrekt utdömd straff, även om Trelleborsspelaren efter matchen - som alla syndare - försökte svära sig fri från skuld. Samtidigt uttryckte domare Frisk sitt ogillande mot Andreas agerande och ansåg i efterhand att Andreas rätteligen borde ha fått ett gult kort för filmning samtidigt som AIK skulle ha sin straff. Andreas och AIK skulle således ha tilldömts en straff samtidigt som Andreas skulle ha varnats för filmning, sug på den ni.

Men hade nu Anders Frisk, även om han i sig nu såg tröjryckningen, blåst för straff om inte Andreas hade fallit omkull? Det är en fråga vi aldrig med någon säkerhet får något svar på, även om domare Frisk säkert aldrig skulle ge något annat svar än ”Ja, jag hade ändå blåst för straff”. Det vi objektivt ändå kan konstatera är att en regelöverträdelse begicks och att rättvisa skipades på så sätt att AIK tilldömdes en straff. Domare Frisk började dock darra lite i sina uttalanden allt eftersom olika medier fortsatte med att ansätta honom med frågor om händelsen. Faktumet att straffen var korrekt utdömd försvann helt i diskussionen och i stället riktades all uppmärksamhet mot Andreas fall och den populistiska, men enligt undertecknads uppfattning allt annat än sanna, tesen att stockholmslagen i det långa loppet alltid vinner fördel hos domarna. Det färskaste i en lång rad av exempel på att vissa tränare sätter press på domarkåren genom att påstå tesens sanningshalt stavas Jonas Thern. Tränare Thern såg tydligen en helt annan domarinsats i den nyligen spelade allsvenska fotbollsmatchen mellan AIK och Halmstad än vad de objektiva betraktare jag har talat med såg. Men vad säger inte tränare ibland i syfte att på sikt värna det egna lagets intressen.

Andreas och jag diskuterar händelserna efter Trelleborgsmatchen ganska ingående och jag frågar bl.a. om han håller med mig i min uppfattning om att den svenska domarkåren i allmänhet och Anders Frisk i synnerhet, medvetet eller omedvetet, har ändrat sin syn på honom och att han, efter den berömda Trelleborgsmatchen, har behandlats annorlunda.

AA:
- Anders Frisk tyckte efteråt att det var straff men att jag samtidigt skulle ha haft ett gult kort för filmning. Visst, jag förstärkte för att visa att det hade begåtts en felaktighet. Trelleborgsspelaren ryckte i min tröja vilket fick mig att tappa såväl balans som målchans. Egentligen var det mycket diskussion för ingenting vilket Anders Frisk även sa i TV. Efter en tid började han dock vackla lite i sin uppfattning och gav därmed bränsle åt mediadrevet. Fokusen gled mer över på att det var dåligt av mig att inte stå på benen, från det faktum att det ändå var en korrekt utdömd straff. Efter ett tag blev det nästan lite komiskt, frågan la sig aldrig utan det blev långa följetonger, bl.a. på TV. Precis efter Trelleborgsmatchen fick jag inte med mig ett enda domslut oavsett vilken domare det var som dömde. Över huvud taget tycker jag att domare skyddas väldigt mycket. Ta sedan t.ex. det här med linjemännen och deras ständiga viftande för offside. De vinkar och det blåses för offside trots att man helt säkert vet att man ligger väldigt rätt. Så fort man blir fri så slänger de upp flaggan. Det är svårt för att inte säga nästintill omöjligt att ligga på linje med backlinjen utan att bli avvinkad för offside. Det är tråkigt och har så mycket att göra med avsaknaden av riktig spelförståelse. Ett annat exempel är att linjemännen oftare borde kunna gå in och hjälpa domaren, men de vågar väldigt sällan gå in och ta beslut om en straff trots att de står jättebra till och ser hela situationen. Att ta ett sådant beslut innebär kritik efteråt av laget som fick straffen emot sig, men det är det deras jobb att ta. Klarar de inte det så får de söka sig om efter ett annat jobb.

Vi talar vidare om fotbollsdomare i allmänhet och jag frågar bl.a. om vilken eller vilka fotbollsdomare i Sverige som Andreas tycker är bra. Vidare diskuterar vi vad som allmänt karakteriserar en bra fotbollsdomare och om man inom svensk elitfotboll borde verka för att intressera gamla elitspelare i fotboll att övergå till en domarkarriär på samma sätt som man har gjort inom ishockeyn. Jag tar i detta sammanhang bl.a. upp exemplet med Ulf Rådbjer med ett förflutet som elitspelare i AIK och som numera år efter år utses till Sveriges bästa ishockeydomare av de svenska elitseriespelarna.

AA:
- En bra fotbollsdomare har en mycket god spelförståelse och kan därmed läsa olika matchsituationer. Ibland känns det som om domarna inte har spelat själva vilket dock är oerhört viktigt för spelförståelsen. En bra domare märks inte ute på fotbollsplanen. Inget namn dyker upp när du ber mig nämna namnet på en bra fotbollsdomare i allsvenskan. På det internationella planet däremot anser jag att den italienska domaren Collina är mycket bra. Han har en bra spelförståelse. Det där du säger om att intressera gamla elitspelare till att bli domare är nog en bra idé. Som gammal spelare kan du bättre förstå vad som händer i olika matchsituationer. Det är det som ofta saknas hos domarna av idag.

Min nästa tes som jag testar på Andreas är att kvalitén på svensk fotboll på sikt skulle höjas om nivån på vad som tillåts på en fotbollsplan höjs i allsvenskan till den nivåstandard man ofta ser gälla i internationella matcher.

AA:
- Svårt att säga – kanske ska man tillåta en högre nivå – men det jag framför allt saknar är den jämna bedömningen av en domare under en och samma match.

Innan Andreas och jag lämnar samtalet om domarna så diskuterar vi en del kring de olika röster som höjts under senare år om t.ex. straffområdesdomare (Sven-Göran Erikssons förslag) och införandet av ett tvådomarsystem. Vidare talar vi om videoövervakning vid svårbedömda målsituationer och om man i Sverige, som i vissa andra länder och i internationella matcher, i efterhand ska kunna dela ut eller ta bort varningar eller avstängningar om man via TV-bilderna säkert kan konstatera att domaren helt missat en situation som borde ha renderat i ett gult eller rött kort alternativt om man i efterhand kan konstatera att domaren felaktigt har delat ut t.ex. ett gult kort.

AA:
- Jag är tveksam till idén om straffområdesdomare. Ska de t.ex. bara ha rätt att fatta beslut om fällningen sker innanför straffområdet men förhålla sig passiva om fällningen sker utanför trots att de till skillnad från den vanliga domaren kanske ser situationen riktigt bra. Nej, i stället tror jag att idén med ett tvådomarsystem är bättre. Tvådomarsystem finns inom såväl bandyn, handbollen som basketen så varför skulle det inte kunna fungera inom fotbollen. Ju mer jag tänker på det så skulle det kanske inte vara så dumt. Videoövervakning är en bra idé. Ibland blir det inte så många målsituationer i en match och därför är det viktigt att det vid en tveksam målsituation blir rätt beslut som fattas. Beträffande bedömningen av avstängningssituationer i efterhand så tycker jag att det är bra om man klart kan se att domaren missat ett regelbrott som har begåtts. Att ta bort utdömda straff är jag dock mer tveksam till. Var ska man dra gränsen. Om spelaren filmade och det ledde till en straffspark; ska man bara ta bort det gula kortet eller ska målet också ogiltigförklaras och matchen spelas om. Nej, jag tror att den delen blir svår att förankra vad gäller gränsdragningarna.

I sista delen, del sex, imorgon:

I denna sista del i mötet med Andreas blir det lite av varje – lite AIK, lite framtid och slutligen en presentation av vilka spelare som har tagit plats i Andreas Anderssons eget ”Dream Team”.

Text: Johan Gefvert
Foto: Bildbyrån
[030608]