Det svänger fort i fotboll. Precis ett år tidigare hade AIK öppnat svagt, 1-2 mot Landskrona, och framtiden såg dyster ut. Nu, efter 6-0 mot Stattena, talas det redan om serieseger. AIK kunde, med lite större skärpa i avslutningarna, ha gjort 10-0 men Stattena var å andra sidan ett av de svagaste lagen AIK har mött på Stadion. |
Mr Jones i DN imponerades av AIK: "AIK:s inledning blev bra nog, 6-0 mot Stattena. Detta lag är betydligt starkare än siffran utvisar och gör mognare intryck än för två år sedan. 6-0 kunde lika gärna blivit 10-0. Åtskilliga sumpningar företogs av halvlekande AIK-forwards."
Rudolf Kock, den tidigare AIK-spelaren, anlitades nu av Idrottsbladet och han gjorde en rejäl spelaranalys: "Kunna de svarta bibehålla sin i femte minuten tillkämpade serieledning in i nästa års juni månad, börjar det genaste glunkas om runt omkring. Låtom oss emellertid nu inte förhäva oss och redan börja fantisera om serieseger med guldklockor och annat vackert, utan måtte vi stockholmare nyktert - gärna förhoppningsfullt, förstås - kunna gå de svartas renässanssäsong till mötes.
Ambition har det nya AIK-laget i hög grad, det är det roligaste i all glädjen. Man såg, hur hela det svarta gänget skoningslöst försökte tillvarataga varje chans till målspotteri; tror inte, att Pära med flit på en enda match hann utföra 75% av sitt bollivs största sumpningar. Hade den store lille centern varit sig själv igår, hade målsiffran knappast stannat under 10, den saken torde vara ganska klar.
Willes energi lade vi också märke till vid ett par tillfällen. Vid andra målet t ex fick han en långboll från Sven Andersson, kom en aning efter Rydberg till bollen , men fick fram en tå, dymedelst pinnande den tacklande högerhalven. Wille forcerade fram både sig själv och boll f v b Stinsen - Jompa med mål som avslutning. En grann prestation av Wille, som icke alltid visat offervilja förut.
Sven Andersson övertygade åter fullständigt, hans bollsäkerhet och fräckhet torde snart mäta sig med självaste Massas. Vad som från backarnas sida annars gladde oss mest voro de då och då återkommande småbollarna fram till Gävle och Linkan, vilket ytterst sällan hänt under föregående matcher. Att de två kunna slå till en boll som få här i landet, det visste vi förut.
Gävle gjorde come-back i stor stil. Den gode f d sundbybergaren har varit ganska totalt ur slag under de sista månaderna, trots att han tränat mera, än vad man i allmänhet velat föreställa sig.
Sudden skulle signaturen nästan vilja sätta som bäste man på plan i går. En sådan reda i sitt spel och sina passningar har faktiskt den grabben aldrig visat - sedan han spelade i Djurgården 1922.
Jompas målfarlighet har det skrivits så mycket om, att det nästan är onödigt att omnämna den. Förståndigare vore, om man även ville lägga märke till, med vilka stormsteg Rönninge-grabben utvecklat sitt spel på planen. För så kort tid sedan som förra senhösten ansågs han knappt kapabel till annat än att rusa upp till linjen en och annan gång och så gott sig göra lät sparka in bollen bland kamraterna i mitten. Nu, 8 månader senare, torde han vara den farligaste högerytter Sverige ägt sedan - ja, säg vem, den som kan.
Stinsen tar sig igen, och gjorde sin bästa prestation sedan "bästa man på plan"-matchen i våras mot Westermalm.
Pålitliga Linkan behöver ingen kritik. Han har faktiskt aldrig setts riktigt dålig på de senaste 7 åren. Fläker och offrar sig lika villigt jämt. Jämte Pära och Alfresson lagets pålitligaste spelare.
Widlund schabblade med några lätta skott, som han naturligtvis klarade men fick dåligt grepp på. Gjorde i gengäld en kalashalvräddning, då han tippade Bror Perssons frispark i stolpen. Och torde nog infria sina kamraters förhoppningar att äntligen få en verkligt pålitlig burväktare.
Som centerhalv har Mulle Petersén gått framåt oerhört från match till match. Är icke riktigt färdig än, men på synnerligen god väg, i synnerhet som han mer och mer försöker lägga bort sina ojusta tacklingsmetoder med armbågarna. Synd om Mulle, då vilket lag som helst säkert skulle vilja ha honom i sina leder. Ty när Broarn kommer, måste han väl vika igen."
Sammanställning: Anders Johrén
|