Det blev alltså ingen revanch av för Djurgården. Trots att Idrottsbladet lagt sitt tugnt vägande ord i vågskålen till lagets förmån.
Matchen spelades ute på Traneberg i söndags under genomusla väderleksförhållanden. Regnet silade ned oavbrutet och planen, som annars är jämn och fin och med präktig gräsväxt, blev nu mycket hal och med små vattensamlingar här och där. Särskilt framför det ena målet sprutade vattnet högt vid spelarnas förtvivlade försök att taga sig fram med bollen.
Och den till ett par tusen personer uppgående publiken glömde för ett par timmar det trista vädret för det intressanta och roliga, som bjöds nere på planen.
AIK, som hade avspark, fick genast igång ett anfall på vänstersidan, som dock Backlund klarade av, och så tog Djurgården till offensiven. Gotte Johansson fick fram bollen ända till straffområdet, men kulan stannade i vattnet och Malm hann fram och räddade. Sundberg fick igång ett anfall, som såg ut att kunna bli något av, men som avslutning på det hela slängde han iväg bollen rätt fram, alldeles omotiverat, och så var den chansen förspilld. Det blev åter hemmalagets tur att pressa, och Einar Olsson skapade ett par farliga situationer vid Erikssons mål. Ett skott sköt han rakt i famnen på målvakten och en centring från Karlstrand nickade han på sidan.
Nu var det emellertid slut på Djurgårdens framgångar för en stund, och de svarta fingo alltmera hand om spelet. Ett farligt skott från Ekroth gick tätt på sidan om stolpen, men strax därpå kom det första målet.
Efter en hörna vid Djurgårdens mål kom Ekroth i skjutläge och brände av ett skott. Rudén fanns ej tillstädes och Backlund såg ingen annan utväg än att mota bollen med handen och för säkerhets skull tog han den till och med tvenne gånger. Straffsparken som följde lades av Ekroth, tätt invid stolpen och Rudén stod där maktlös.
De följande minuterna var spelet helt i AIK:s hand. Ett långskott från Sundberg tog Rudén, och då AIK:aren minuten efter hade ett upplagt tillfälle till mål, förstörde han det genom hands. Ekroth slog en boll över och Groth en bredvid.
Djurgården stack emellan med ett anfall, som avslutades med en nick i famnen på målvakten från Einar Olsson. Den bollen hade förtjänat ett bättre öde.
Samma var förhållandet med en frispark från strafflinjen, som Frykman satte mitt på Eriksson. En nick från Kalle Gustafsson lyckades målvakten få ut på sidan om stolpen.
Djurgården hade under denna period av spelet varit förtjänt av ett mål, men Eriksson hade turen på sin sida och alla motståndarnas ansträngningar voro förgäves i halkan.
Från halvtidens senare skede är att anteckna ett vackert skott av Sundberg, som strök över ribban, en elegant räddning av Eriksson, som under folkets jubel kastade sig på en boll från Nordenskjöld och slog ut den, och ett utmärkt vackert skott från Svensson efter marken, som dock gick utom, samt en boll rätt på målvakten från Frykman.
Då pausen ingick låg AIK fortfarande i ledningen med 1-0. Andra halvtid lät Djurgården Gustafsson och Olsson byta plats, men detta inverkade ej på lagets spelstyrka.
Denna halvtid blev nästan hel och hållet AIK:s. Den ena gången efter den andra gick vänstersidan upp i anfall och Djurgårdens reserv på högerhalvbacksplatsen kunde inte på något sätt hålla paret Ansén - Ekroth stången. Den våta planen syntes ej inverka det minsta på deras spel. De dribblade som de ville och moståndarne satte rovor till höger och vänster under sina fåfänga försök att snappa från dem bollen.
Redan under den första minuten var Ansén framme tätt inpå målet, men Rudén klarade av skottet. Ekroth sköt tre långbollar efter varandra, vilket just är det rätt sättet på en hal plan, då målvakten är lättare att överrumpla än eljest. Rudén var emellertid på sin vakt, liksom även vid ett tillfälle då Groth kom igenom ensam. Ett riskabelt anfall av Svensson ändade med att Iffa hamnade på magen i leran, medan Rudén tog hand om bollen.
Djurgården hade hittills ej haft så mycket att säga till om, men nu fick laget igång ett anlopp som resulterade i det utjämnande målet. Gustafsson hämtade bollen nere vid mållinjen och gav över den till Gotte Johansson, som slängde in den i centern mitt för fötterna på den anstormande Nordenskjöld. Denne sköt i full fart ett långt, fruktansvärt hårt skott - och ställningen var lika.
En beskrivning av matchens förlopp härefter blir ett redogörande av AIK:s framstötar och Djurgårdens fruktansvärda ansträngningar att hålla sin ställning obruten, hur svartingarna svärmade kring motståndarnas planhalva och hur det ena skottet efter det andra avlossades mot målet. Hur Rudén tog ett fint skott från Anséns fot och hur Sundberg efter att ha brutit sig igenom och med målvakten liggande framför sig lyckades få ut bollen på sidan om stolpen och hur Svenssons två hårda skott i följd hamnade i Rudéns famn.
Men också hur Ekroth då 10 minuter kvarstodo av speltiden lyckades med ett charmant skott göra det vinnande målet för sitt lag.
Frykman gick upp som centerforward men kunde inte få ställningen ändrad. Istället var AIK nära att ytterligare öka på sin ledning efter ett skott från Svensson, som dock Rudén fick ut på sidan. Matchen slutade med seger för AIK av 2-1.
Utan tvivel var AIK i denna match mer överlägsen än i finalmatchen förra söndagen, trots omplaceringar och reserver. Farten hölls oerhört hård och samspelet gick väl i lås och det enda man kunde anmärka på var att forwards ej spelade med nog behärskning framför målet. Spelet fördes mest på vänstersidan, som flitigt matades av Svensson, och det var härifrån som de farligaste situationerna skapades. Erkännas bör dock, att den halvback, som motståndarne satt in på denna sida, var långt ifrån vuxen sin plats.
Lindström och Nilsson voro goda i halvbacksskedjan, men Slångberg verkade otränad och lät Gotte Johansson alltför lätt komma igenom. Malm var i högsta form och Bäckström assisterade bra. Eriksson slutligen i målet var ej alls oäven och hade dessutom turen på sin sida.
Djurgårdens kedja leddes ej till belåtenhet av Nordenskjöld, som istället väl behövts bland halvbackarna. Bäst i kedjan var Gotte Johansson, som särskilt i första halvleken hade en av sina bästa dagar.
Ytterhalvbackarna vore till mycket ringa nytta, och det var Frykman som fick sköta om det hela. Han led dock betydligt av halkan. Backar och målvvakt till belåtenhet. Laget i sin helhet verkade för tungt. Wicksell och Söderberg hade lämnat ett stort tomrum efter sig. Det är att hoppas att dessa spelare träda in i laget för matchen i Helsingborg om söndag.
Hr Alstam skötte pipan till full belåtenhet, lugnt och säkert.
Text: S-n i Nordisk Idrottslif
|