AIK:s popularitet sviker inte. I synnerhet inte då de skola möta Göteborgskamraterna. Det gällde Svenska Serien. En missräkning var det alltså, att Börjesson av familjeskäl måst ersättas på centerplatsen. Henning Svensson fungerade som linjeman åt Göteborg. Har nyligen genomgått någon operation. AIK måste undvara Knutte Nilsson, som satt på läktaren med stor lapp över ögonen. Spångberg gick halvback i hans ställe, om till fördel för laget kan ifrågasättas.
Första halvtid spelade AIK med sol och vind. Litet trevande i början liksom göteborgarna, som kanske voro nervösa i omgivningen. Men AIK uppträdde snart mindre blygt. Svensson tråcklade sig till och med igenom och sköt i famn på Rylander, som blev så förvånad att han tappade bollen. Men Svensson var en gentleman och lät Rylander klara i alla fall. Intycket av AIK:s spel vid denna tidpunkt var att Bergström hade för litet att göra på högeryttern och Ansén på vänsteryttern. Samt att innertrion hade eller tog sig för mycket att göra.
Göteborgs kedja gick lite öppnare till väga och blev därför en hårsmån farligare med ett och annat ganska vackert skott. Lundin uppträdde aggressivt på sin ytter, men kom så bra överens med Malm att denne fick ta bollen från honom nästan jämt. Så kom plötsligt Ansén upp i ett grant anfall och centrade. Svedberg nickade vackert bredvid. Detta återgäldades omedelbart av Schylander, som hade öppet mål, men sköt bredvid. Det är vackert när spelaren tänker på motståndarens poäng. Samma göteborgare var om en stund igenom igen, men då tog Eriksson bollen från fötterna på honom.
Svensson och Bergström kommo på något underligt sätt igenom tillsammans och hade utan tvivel gjort mål om de fått hålla på. Och om inte pipan hade gått för offside. Spelet stod en period ganska stilla. AIK syntes populärt tappat sugen och låg på defensiven. Lunds och Malms små dueller förnöjde emellertid åskådaren. Några sensationer från resten av halvtiden äro inte att anteckna. Utom möjligen en verkligt vacker och elegant uppläggning från Hjelm, som Karlsson utsåg sig själv att tippa över AIK-målet. Eller en lika vacker uppläggning från Lindström till Rune Bergström, vilken passning Rune sköt två meter över.
Andra halvtid fick en begynnelse som låg för publikens röst. Den svarta kedjan lekte ned mot Göteborgsmålet, som den aldrig skulle ha gjort annat än spelat boll. Lindström lade fram en läcker boll till Svensson, vilket utan alla ceremonier sköt bollen i övre vänstra hörnet. Pupliken lät som i gamla Stadiontider och AIK råkade i brandkårshumör. Svensson och Ekroth knuffade till och med vid lämpligt tillfälle omkull varandra.
Men den glädjen tog så småningom slut. Göteborgarna ilsknade till och slarvade bort ett ganska givet måltillfälle som kedjan arbetat sig till förtjänstfullt nog. AIK slappnade inte, utan gav Rylander en hel del att beställa. Rylander i Göteborgsmålet bör dock ha en eloge för sitt sätt att sköta åliggandet. Snabb uppfattning av situationer och tillfällen att ingripa.
En synnerligen obehaglig episod inträffade vid mitten av andra halvlek. Göteborg gjorde ett kraftigt angrepp och Groth bröt anfallet med stor bravur. Men det ville sig inte bättre än att han kolliderade svårt med Göteborgarnas center och därvid bröt benet. Ambulansen förde honom sedan till lasarettet. Frågan är väl om Groth blir i stånd att spela med under vårsäsongen.
Sedan är det inte mycket att säga om spelet. AIK är ett humörlag och ligger inte för att spela med tio man. De svarta föllo sönder och samman, men hade dock det goda infallet att sparka uteslutande på försvaret. Skotten haglade mot deras mål, men kommo aldrig längre än till Lindströms eller Malms, Olssons eller någon annans ben. Och kommo bollarna längre, så lade Eriksson sin räddande hand på dem. Då de inte slogo i stolparna. Ekroth spelade halvback och Bergström nästan back. Han lade upp en del mycket vackra passningar till plats där han själv borde ha befunnit sig för att hämta dem. Att han skulle ta sina egna passningar kan dock ingen begära ens av Bergström, fast han är ett under av energi.
Slutresultatet blev alltså 1-0. Göteborgarna hade fått stryk, det är ett faktum. Men nederlaget var ärofullt.
Matchen var ungefär så vacker som en match i mellansvenska serien när det är säsong. Det kan vara att Göteborgarna saknade sitt moraliska stör, som är Börjesson, men deras spel var då ingen raffinerad njutning. Kedjan gick öppnare än AIK:s, men skotten riktades betänkligt. Centermannen märktes föga, Hjelm och Scylander gjorde ett gott arbete, men med en nyans av själviskhet. Borsén ojämn, ehuru han gjorde en del goda saker.
Av halvbackarna verkade Törnkvist något tveksam, men hade matchens vackraste skott, Almén var ett litet rivjärn. Rylander redan omnämnd.
Vad som fattades AIK var samträningen. När laget väl lagt ett par matcher till bakom sig, torde det inte ha någon anledning att misströsta. Man såg emellertid inte för mycket av den vanliga finessen och de berömda och säkra kortpassningarna. Kedjan trängde ihop sig för mycket och var för rädd om skotten. Ekroth hade några verkligt lyckliga ögonblick, men var för övrigt mindre effektiv. Svensson gjorde intet väsen av sig, men blev aldrig dålig. Svedbergs arbete kan debatteras. Lundström var energien själv och lade sina passningar perfekt. Och Groth, så länge han spelade, var energisk och effektiv som vanligt. Malm och Rune och Olsson fylla alla tänkbara plikter mot sitt lag och Eriksson gjorde vad som på honom ankom.
Text: Mr J
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
Slut på Första halvlek/perioden
AIK 1-0 Spelmål (högt till vänster) 
AIK Skadebehandling (ben) (Benbrott) 