AIK hade fått en synnerligen värdefull förstärkning i Ekroth, hvaremot Runeborg, som äfven ryckt in på nytt, ej var lika säker som vanligt. I målet hade man måst placera forwardsspelaren Rosenberg. Han uppträdande där var dock mera mascotens än målvaktens. Jansson hade satts högerytter, hvilket absolut inte passade honom. |
Djurgården var utan sin blesserade Karlstrand, men Vicke Jansson spelade på hans vänsterytter-plats lika godt som på sin egen. Till högerytter hade ställts en reserv, som helt förstörde spelet på högersidan. Djurgården har dock andra spelare att välja på för sin forwardskedja.
Spelet var dåligt, och härtill bar den ytterst hårda vinden stor skuld. Bollen blef därigenom ganska svår att beräkna och därtill höllo spelarena den i luften istället för på marken, som är ett oeftergiftligt villkor, om man vill åstadkomma spel i vind. Försvarsspelarna klämde regelbundet till med långsparkar, som under rådande förhållanden voro omöjliga att beräkna, och matchen kom därför att bjuda på mycket litet ordnadt spel.
Lagen voro ungefär lika starka och hade flera farliga anfall, är deras spel på planen berättigade dem till. Att göra mål syntes dock vara omöjligt för dem genom deras nervösa brådska, då stolparna kommo inom skotthåll. Första halflekes enda mål gjordes äfven på straffspark, som Ekroth säkert satte i nätet. Strax i andra halflek kunde Einar Olsson utjämna genom att med hela ryggen "skalla" in en af de goda centringar, som Jansson gjorde. Gunnarsson gaf sitt lag ledningen genom ett snabbt välriktadt skott, då han stod omarkerad, men Djurgården utjämnade till slut genom Wicksel, som direkt satte in en frispark, dömd emedan målvakten sprungit för länge med bollen.
I AIK:s lag lade man märke till Ekroth, som spelade utan trics, snabbt, elegant och med en Börjessons blick för hur bollarna skola läggas. Genom honom böjdes Anséns värde och dessa båda, jämnte Spångberg, voro de bästa i laget. De öfriga i kedjan kommo ej öfverens, och spelade ineffektivt och osäkert. Försvaret var i sin helhet under sin vanliga form, men Rosenberg hade en storslagen tur med sig.
Djurgårdens forwards saknade totalt kortpassningsspel. Deras taktik är att lägga fram bollen mellan försvarsspelarna och sedan springa i kapp med dessa om den. I nio fall af tio misslyckas detta. Med svenska forwards. Som inte kunna springa. Och allra minst kunna få med sig en boll i farten. Söderberg gjorde dock försök till samspel med Jansson, som åtskilliga gånger lade in vackra, obegagnade centringar. Nordenskjöld har för litet smidighet och dribblingsförmåga och för mycket af försvarsspelare i sig för att vara center. En forward skall visserligen hjälpa försvaret, men ej till öfverdrift. Det är en fysisk omöjlighet att hämta bollen ur eget mål, drifva den öfver planen och sedan skjuta säkert. Många forwards ha detta fel, som pumpar ut spelarna och gör oreda i anfallsspelet. Djurgårdens försvar var ej så bra som vanligt och spelade t o m slött. Runn försvarade dock sitt mål med skicklighet och rusade ut på planen oförskräckt och med god beräkning.
En gång har jag sagt att E Ahlstam, Göteborg, är vår bästa fotbollsdomare. Min åsikt står fast.
Text: Glokar Well i Nordiskt Idrottslif
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK 1-0 Straff (11m, fot) 
Slut på Första halvlek/perioden