Den stora daldansen - aldrig har så många velat se en allsvensk match
Gott och väl 60.000 personer tog sig ut till Råsunda för att se "den stora daldansen" mellan AIK och Brage. Aldrig någonsin, varken förr eller senare, har så många människor begivit sig till en allsvensk arena för att se allsvensk fotboll. Ungefär 40.000 fick se matchen, varav dryga 5.000 "plankade in". Brage spelade som ett mästarlag i en halvlek men AIK visade att man hade mästartakter kvar när man kom i kapp och kvitterade till 2-2.
Det blev alltså en makalös föreställning och troligen har aldrig, varken förr eller senare, så många människor begivit sig iväg för att se en allsvensk fotbollsmatch. Polisen uppskattade att 60.000 personer kom till Råsunda. 34.150 betalade entré, ytterligare minst 5.000 personer (bland annat en morbror till artikelförfattarens mamma) kom in framför allt på södra läktaren efter det att grindarna hade sprängts. Närmare 20.000 personer fick vända om med oförrättat ärende.
Alla sittplatsbiljetter var slutsålda på lördagen. Direktinsläpp fanns för 17.000 ståplatsbiljetter. Redan i söndagstidningarna var matchen stort uppslagen. Bewe i Dagens Nyheter skrev: "Dalarna har intagit Stockholm. Redan från arla morgonstund på lördagen hörde man den gemytligt sjungande dalska dialekten på våra gator, och allteftersom dagen fortskred blev det ännu mer dalskt. Vi stockholmare kände oss faktiskt i minoritet denna lördagkväll. På något sätt tillplattade."
Söndagen kom och matchen blev historisk. Mr Jones i DN skrev: "Äro vi inte nationellt sinnade i fotboll, så vet jag inte vad! Här göra vi större buller av en allsvensk match än av själva dansken! Brage ställde till med ett vansinnesrekord i svensk fotboll. 34.150 människor officiellt inräknade på Råsunda, säkerligen drygt 40.000 innanför murarna med dem som stormade sig in à la Wembley och därtill minst, enligt polisens uppskattning, 15- à 20.000 utanför som fingo vända; av vilka väl sina 6.000 åkte raka vägen till Stadion och sågo Djurgården och Atterwall. Alltså 60.000 människor utdragna till Råsunda. Men så blev det också litet pinsamt utanför grindarna.
Så bygga vi till…
Dimensionerna äro nästan abnorma. Men ingalunda oväntade. För somliga. Min ringhet tillät sig vid en inspektionsmiddag under Råsundabygget offentligen vädja till de synes djärva byggherrarna att smälla upp läktare på en gång för 60.000 i stället för 40.000. Nu rynkar man redan pannorna och tycker det är synd att byggnadskostnaderna bli så mycket dyrare härnäst. Ty att man snart nog måste bygga ut betraktar man som mer eller mindre självklart. Man börjar väl med att fylla ut hörnen. Bara där gör man ledigt 4-5.000 platser till.
Största allsvenska juvret
Brage har väl svenskt mjölkkosserekord nu: Råsunda fyllt och Stadion räddat på en och samma dag! Salchow medgav också villigt att maken till juver som Brages har AIK aldrig kunnat skryta med.
En halvtimmes daldans
Brages överspelning av AIK de första 25 minuterna gick i fullkomlig engelsk proffsstil. Dalayttrarna sneddade in och härjade framför Sjöberg, som säkert aldrig sett så mycket fiender på en gång snurra utanför mållinjen. Masarna följde bollen som terriers och spelade rörligare än jag någonsin sett ett svenskt klubblag göra. Zetterberg vandrade inte, utan var en flygande holländare.
Vackrare har jag sett svenska klubblag spela än Brage under denna oförglömliga halvtimme. Både AIK och Örgyte… Men effektivare knappast. Skulle AIK stå ut med denna sortens daldans?
Päras recept mot Brage
Där satt vid ringside en liten herre som hette Pära Kaufeldt, AIK:s lagledare, Sveriges förre, ständige center. Han hade förut bara sett Brage spela en gång, en vårmatch på Stadshagen. Det var ingenting att rätta sig efter. Nu upptäckte han genast hemligheten i Brages abnorma överlägsenhet: Zetterberg kunde inte stoppas bara med engelsk markering. Han måste ha en man till på sig i främre linjen. Isse Eriksson hängde på Hillström, välspelande, men ofarlig för genombrott, det var onödigt. I pausen dirigerades Isse över på Zetterberg med Hillström som biuppgift, och AIK tog makten på Råsunda. Brageglorian blev en nebulosa. Va så god herrar allsvenska kaptener, där är Päras Bragerecept alldeles gratis.
AIK visade sedan gammal god klass. Upphämtningen från 0-2 till 2-2 var ett nytt belägg till många för AIK:s förmåga att kunna bli ett stort lag i händelse av behov."
Vidare i Dagens Nyheter: "Man kan konstatera att det intresse som söndagens Råsundaevenemang samlade närmast måste betecknas som fantastiskt. Och gick någon som hade turen att få dväljas inom Råsundas betongmurar besviken från 2-2-uppgörelsen mellan två av landets främsta fotbollsexponenter, har han eller hon oerhört uppskruvade fordringar på allt vad fotboll och spänning heter.
Redan kl 8 på morgonkvisten började evenemanget AIK-Brage att anta cupfinalkaraktär. Då infunno sig de första entusiasterna och köerna svällde sedan med sådan hastighet att man på den åtminstone vid denna tidpunkt tryggare platsen innanför staketen började ana det värsta. Bussar och spårvagnar vräkte ut folk och fram mot 11-tiden myllrade massorna ungefär som en galadag på Majfältet i Berlin. Det hade annonserats i morgontidningarna att eventuellt överblivna sittplatsbiljetter funnos att tillgå vid ingångarna men de orden skulle tydligen aldrig ha kommit i tryck – det fanns inte en biljett att få varken för kungariken eller gröna skogar.
Sålunda kom det sig att det ungefär vid 12-tiden var absolut fullsmockat på ståplatserna, trots att dessa annonserats tillgängliga först vid nämnda klockslag. Detta sorgliga faktum hade givetvis ingen som hälst inverkan på alla de tusenden och åter tusenden som fortsatte att kuska ut till Råsunda i hopp om att få se en skymt av ”matsen”. Nya skaror strömmade till, och till slut hände också skrällen. Grindarna stormades, och tre av dem trycktes in för den enorma påfrestningen. Speciellt vid södra läktaren lyckades tusentals ”plåtlösa” individer planka in förbi vakter och annat manskap, och någon bättring blev det inte förrän polis till fots och häst drog blankt. Man måste i hast förstärka grindarna med grova ekplankor och medan man höll på med detta fortsatte plankandet på andra håll. En lång rad hoppade in genom fönstret till läkarrummet och andra visade rent fenomenala anlag som fasadklättrare. Man gjorde över huvud taget vad som hälst för att få komma in och skåda all härligheten. Det kunde väl knappast ha varit rörigare när Bastiljen stormades på sin tid. När det så småningom var klappat och klart för kick off hade 34.150 personer officiellt tagit plats på läktarna – i realiteten hade väl snarare över än under 40.000 fattat posto på betongavsatserna.
Väldeliga högtalarstämmor hade dessförinnan orienterat de stackars utestängda om läget: ingen möjlighet fanns att komma in, och man vädjade till folk att vända om in till staden. Eftersom hr spjutfenomen Atterwall framträdde i Stadion i samband med division II-matchen på nämnda ställe togo många Gud i hågen och spårvagnen upp till Valhallavägen. Snart hade 7.000 räknats in på Stadion, många viftande hurtigt med Bragevimplar när de såg Djurgården-Skutskär. Så kan det gå när AIK spelar mot Brage på Råsunda."
Det var alltså meningen att vändkorsen skulle öppnas kl 12. Men med den stora publikanhopningen öppnades de långt tidigare och kl 12 var ståplatsläktarna redan fullsatta. Programmet innehöll sedan uppvisning av Slåttergillet (kl 12.30), allsång omväxlande med musik av AIK-orkestern (kl 13) och efter huvudmatchen spelade AIK-Brage i reservlagsserien.
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
IKB 0-1 Mål 
Slut på Första halvlek/perioden
