Det finns ingen anledning att dra för stora växlar på en 8-0-viktoria mot div2-laget Vallentuna, men det finns ändå anledning attglädjas över det sätt vi genomförde matchen på. Halvtidsledning med 4-0 med mersmak kan fä vilket lag som helst att sänka både tempo och ambitionsgrad, men så blev det inte denna iskalla eftermiddag. Om det berodde på att man släppte in totalt fyra spelsugna juniorer eller på stränga direktiv, vet vi inte. Men den andra halvleken gav ändå samma resultat som den första.
8-0 låter mycket, men var ändå i underkant. Vallentunas målvakter (de bytte i halvtid) tvingades till några riktigt bra räddningar och Admir Catovic höll sig fint framme vid hörnor och inlägg och hade fyra nickar, som han nästan borde ha satt. Det kändes skönt, när han så småningom fick göra ett mål i alla fall.
Även ett antal andra spelare hade mycket väl kunnat utöka målskörden men åtta mål kan ju räcka. Det hjälpte inte att Vallentuna i den andra halvleken bytte in AIK:s fjolårsjunior Johan Vega i mittförsvaret. Han fick det jobbigt mot en handfull före detta lagkompisar.
Det känns inte meningsfullt att räkna upp mål, chanser och minuter utan jag tittar på de enskilda spelarna i stället:
Nicklas Bergh stod hela matchen och hade det inte alltför slitsamt. Han var alert hela tiden och kändes väldigt trygg och säker. På det enda riktigt farliga skottet kastade han sig i sin fulla, imponerande längd och styrde ut bollen till hörna. Förmodligen den spelare som frös mest på plan!
Markus Jonsson imponerade nästan lika mycket i offensiven som i defensiven. Två mål framåt och inga svåra missar bakåt. Ett av målen kom på en retur från målvakten, då Markus mycket påpassligt kom rusande och det andra var en nick efter en frispark från Dennis Östlundh. Markus är stark och kvick och är inte lättpasserad för motståndarforwards.
Nicklas Carlsson hade en behaglig eftermiddag. Han fick till och med möjlighet att följa med upp i några anfall och verkade trivas med det. En gång var han inte långt ifrån att hamna i målprotokollet, men målen spar han till seriematcherna. Lugn och säker som vanligt.
Olle Nyberg från juniorlaget ersatte Nicklas de sista dryga tjugo minuterna. I juniorlaget har han spelat barbent men i seniorasammanhang kom benvärmarna på. Han fick göra några mycket lugna och klqka ingripanden pch gjorde det bra. Han var dessutom mycket nära att göra mål på nick efter en hörna. Det hade varit riktigt roligt om den gått in.
Niklas Sandberg ensami laget med mössa i den första halvleken och kanske var det han som tvingade Pierre Bengtsson att också bära mössa, när han kom in i andra halvlek. Även Nirre var lugn och säker, men stannade mest kvar hemmavid för att stoppa evteuella anfallsattacker. Troligen den spelare som frös näst mest.
Markus Carlsson spelade den första halvleken. Han har varit lite skadad och såg ut att ha ont i slutet av halvleken. Markus var mycket bra. Sprang mycket och gärna, fick bollen ofta och gjorde praktiskt taget alltid något meningsfullt med den. Han var direkt inblandad i ett par av målen och i något mindre grad i ännu ett.
Pierre Bengtsson bytte av Markus i andra halvlek. Han är ju en osedvanligt lovande mittfältare, men visade sig behärska backjobbet också. I viss mån hjälpte det väl till att han spelade bakom Kristian Haynes, som tog det fulla defensiva ansvaret de gånger som Pierre med framgång gav sig iväg på offensiva utflykter. Paret Haynes-Bengtsson påminde om förra årets Moström-Haynes, fast i ombytta roller. Oierre klarade backjobbet utmärkt och hann också med många konstruktiva utflykter i offensiven.
Brwa Nouri spelade hela matchen på högermittfältet och jag har sällan sett honom så lyckad som denna dag. Han kunde göra briljanta saker i juniorlaget, men hade också en tendens att vilja göra för mycket och släppa ifrån sig bollen för lite. I A-laget gör han fortfarande de lysande dragningarna eller genomskärarna men spelar dessutom bollen kvickt och oftastt rätt. Det blir intressant att följa utvecklingen.
Dennis Östlundh, kapten för dagen, gjorde en oerhört gedigen insats. Jag tror att han bara missade två passningar under matche och då hade han ändå mycket boll. Kanske är det tanken på en allsvensk säsong som får honom att tända till på allvar. Han var en klippa på mittplanen men trivdes säkert också i den omgivning han spelade i. Hans frisparksmål var en delikatess, när han direkt och utan onödig kraft smög in den invid målvaktens högra stolpe. Dessutom spelade han bollen föredömligt snabbt, när det fanns möjliga mottagare.
Dulee Johson gjorde sin första hela match och han överträffade förväntningarna. Eller kanske beror det på att man inte sett honom så ofta. Han använde ofta samma enkla och lätta touch på bollen, som Derek Boateng och han smeker fram passningarna till medspelarna på ett härligt sätt. Han hann också visa prov på en läcker teknik och fina dribblingar, men nästan aldrig i bollen för länge.
Kristian Haynes var en av planens bästa spelare, snabb och konstruktiv framåt och hade dessutom järnkoll bakåt. Torde göra en än bättre säsong i år. Han gjorde ett mål och det var matchens snyggaste. Det börjar med en bollfrån Nicklas Carlsson som slår en perfekt lång kross till Markus Karlsson, som springer ner nästan till kortlinjen, ser Haynes, spelar in och Haynes sätter den med kraft.
Jonas Gustavsson kommer in för Haynesde sista 12 minuterna ungefär och hinner inte göra så mycket mer än visa respektlöshet och vilja. Bra driv i steget har han också.
Admir Catovic ville kollosalt mycket och åstadkom också en hel del. Han är snabb, rörlig och har en bra teknik men kan fortfarande bli lite för iivrig. Snart inser han att nickar kan riktas neråt också och då sitter de där. Admir kan, om han får speltid, få sitt genombrott i år.
Nenad Lukic gjorde två mål varav ett på straff innan han gick ut till förmån för Mange E. Hans straffvariant är kul att se, men går naturligtvis knappast qatt göra så många gånger innan mälvakterna lär sig. Annars överraskade Nenad återigen med en större repertoar än man kanske väntat sig. Fast man ville nog se honom mot bättre motstånd innan slutbetyget ges.
Magnus Eriksson kom in som en frisk fläkt. Han spelade med ännu större mod och självförtroende än han brukat göra i juniormatcherna. Hans snabbhet och teknik verkade chocka motståndarna, inte minst när han lyckade dra med sig en redan förlorad boll och sen servera Admir passen till dennes mål. Mange såg ruskigt bra ut och blev snabbt lite av publikfavorit!
Som sagt: alltför stora växlar ska man inte dra, men spelet ser ändå bra ut vid den här tidpunkten på säsongen jämfört med förra året och det finns flera spelare som man är nyfiken på att se mot bättre motståndare och i högre tempo.
Text: Bappe Bjuggren
|