Det var en varm dag i går. Även på Stadion, dit vid pass 1,500 själar hade församlats för att se A. I. K. avfärda Västermalm i semifinalen om Stockholmsmästerskapet. Trodde man. Men ödet och i synnerhet Västermalm ville annorlunda Det var, som sagt, varmt och därför var det endast stämning pả den läktaren som låg i skuggan, pêåplanen endast sista halvtimmen, då A. I. K. förgäves sökte ta igen tvả mål.
Västermalm hade förståndigt nog plockat ihop sitt allra bästa lag, medan A. I. K. saknade Rune Bergström, som satt på läkaren med spanska sjukan. Hade ej nämnda sjukdom varit, hade Bergström förmodligen befunnit sig pà planen, och i sả fall är det troligt att resultatet varit ungefär omvänt. Så mycket kan nämligen en svag reserv inverka på ett lags spelstyrka.
Att Västermalm dock skulle bereda de svarta åtskilliga besvär var tydligt frän de första minuterna. A. I. K. började med att lägga upp en hörna, men sedan fortsatte de svart-vita med icke mindre än sju stycken. Alla utan resultat. Västermalm hade även det första egentliga skottet. Birre Carlsson skarvade en passning bakifrån, men bollen tog stolpen. Samma blev förhållandet vid motsatta målet ögonblicket efteråt, då Gunnarssons skott, eller kanske det var Svedbergs, tog i ribban. Bada målmännen hade under resten av halvleken rätt arbetsamt i värmen, men släppte ej nägon boll förbi sig.
Andra halvtid börjades ytterst försiktigt. Trötthetssymptomen voro tydliga, och ingen kunde forvånas däröver. Sắ börjades det. Västermalm gjorde sitt första mål. Birre centrade minst sagt läckert till Ahlkvist, som endast hade att springa in med bollen. Sả gjorde Västermalm sitt andra mål. Denna gäng var dat centerns tur. Eriksson slarvade med en boll, och följden blev, som sagt, mål. Nu kom A. I. K:s period och det började likna spel mot ett mål. Svedberg reducerade till 2-1 i betänklig offsideställning. Malm arbetade för hela högersidan, men fick ej nägon lön för sin möda. Man tick i stället det tvivelaktiga nöjet att se ännu en boll rulla in i det egna nätet. Även denna gång var det Sundberg som var mannen. Det var matchens sista händelse, och publiken började tropna av.
A. I. K. förlorade rättvist, men resultatet hade, som sagt, troligen blivit omvänt om laget varit fulltaligt. För övrigt tog ej varje man ut alla sina krafter, vilket hämnade sig. Det var endast Malm som gjorde sitt allra bästa, och kanske även Sundberg. Reserverna pa högersidan kunde ej fylla sina platser. Ledin sprang bra, men det hjälper inte mycket, då varenda centring är för låg. Och utan hjälp kunde A. I. K:s innertrio ej göra mål Västermalm skall ha en eloge för sitt arbete. Aldrig en sekunds tvekan. Kan man ej få bollen, kan man åtminstone fa spelaren, resonerades det tydligen. och det resonemanget gav laget segern. Försvaret var gott och kedjan likaså. Yttrarna de svagaste.
En sak som verkade tråkig och som aldrig behövde förekomma i match mellan gentlemän var Almkvists försök att dra ut på tiden vid alla dödbollar, då matchen var så gott som vunnen. Domaren, hr Runeborg, gav en admonition och drog av tiden. Rätt handlat.
Text: Dagens Nyheter
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
WIF Stolpe 
Slut på Första halvlek/perioden
WIF 0-1 Spelmål 