En av säsongens sista Stadionmatcher spelades igår middag, då AIK hade att ta revansch på Västermalm för sitt nederlag i distriktsmästerskapet. Revansch blev det endast delvis, d v s oavgjort, men det höll på att sluta i ett nytt nederlag för de svarta. Västermalm hade ledningen två gånger, och det var först under den sista kvarten som AIK lyckades utjämna. |
På grund av spanska sjukan under höstsäsongen ha stockholmarna knappast någon gång fått se ett klubblag med
dess ordinarie uppställning. Att detta ej skall vara nyttigt för spelstyrkan är lätt att förstå och lätt att märka. AIK saknade igår Malm, Lindström, Sundberg, Ekroth och Bergström, vilka representera två tredjedelar av laget, och Västermalm Almkvist, Johnsson och Brattén. Västermalm har fullgoda reserver, men knappast AIK. Ansén återsågs som vänsterytter, juniorerna Kock och Kjellberg beklädde respektive vänsterinner och högerhalv-platserna och Mårtensson flyttades ut på högeryttern. Laget imponerade alltså ej på papperet och gjorde det ej häller under spelet.
Västermalm bestämde farten under båda halvlekarna, men AIK hade lika mycket av spelet. Smaken i Västermalmsmålet ådrog sig genast uppmärksamheten genom ett par granna räddningar och hans bekanta tur följde honom troget under hela matchen; eller också äger han en mer än vanlig placeringsförmåga. Ett hårt skott av Gunnarsson en hårsmån under ribban fick han fingrarna på i sista stund. AIK hade en mängd hörnsparkar, av vilka ungefär tredjedelen kunde anses godkänt upplagda, men lyckades ej få något resultat. Västermalm tog ledningen efter 20 minuters spel. Högerinner tråcklade en god stund på egen hand och avslutade med ett hårt skott i ribban. Centern krånglade in återstudsen. Mot slutet av halvleken sköt Ansén ute från yttern och bollen touchade händerna på en västermalmare, utan att dock ändra riktningen. Domaren, hr Runeborg, dömde det hårdaste av alla straff i fotboll, straffspark, som i det här fallet knappt svarade mot förseelsen. Gunnarsson satte bollen fint upp i högra hörnet och ställningen stod 1-1.
Andra halvtid inleddes av en lång slöhetsperiod, då ingenting hände. Först när spelet närmade sig slutet blev det en angenäm uppryckning i båda lagen. Västermalm tog åter ledningen genom högeryttern, som vid en hörna med ett hårt vinkelskott passerade Eriksson. AIK:arna kände att nederlaget hängde över dem och började arbeta intensivt. Svedberg rushade ute på vänsterkanten och slängde in en regelrätt centring. Gunnarsson mötte med huvudet under rasande fart och fick in bollen hårt i högra hörnet. Ett vackert mål, nästan värt inträdesavgiften, och den högsta punkten i en medelmåttig match. Slutresultat: 2-2.
Som bekant, har säsongen för Stockholms s k favoritlag, AIK och Djurgården, varit allt annat än lysande och en av orsakerna är kanske den att de, särskilt AIK, ej har tillgång på goda reserver. AIK:s ungdomar igår äro skickliga bollspelare och bli bra med tiden, men sakna ännu nödvändig rutin och styrka, som behöves mot ett så kraftigt lag som Västermalm. AIK har alltid haft on om goda målvakter och ej häller Eriksson fyller sin plats. Villborg från Hammarby spelade högerback och gjorde god nytta. För övrigt var laget jämnstruket. Groth lever för närvarande endast på sin styrka och rutin. Den forna spelskickligheten har totalt försvunnit. Kedjan var svag och utan sammanhållning, eller med ett ord, ineffektiv.
Västermalmarna voro bättre, gingo med fart och utan förskoning och förstörde däreigenom alla AIK:s små försök till spel. Smaken, he Lindström, hade en synnerligen god dag.
Text: Che i Dagens Nyheter
|