Erik började sin fotbollskarriär i Djurgårdens IF och efter en sejour i Mälarhöjdens IK blev han värvad till AIK. På senare års släktmiddagar brukade Erik berätta att han fick en kostym av AIK som övergångssumma.
Erik spelade åtta allsvenska matcher i AIK under en tid när det fanns viktigare saker att tänka på än allsvensk fotboll. Det skedde under säsongen 1941-42, en säsong som inte tillhör AIK:s bästa men där AIK heller aldrig riskerade nedflyttning. Erik spelade högerytter och var, enligt AIK:s målvaktslegend Gustav Sjöberg, "en oförargerlig kille men ingen större stjärna".
Då, 1941-42, liksom under senare år fanns en rivalitet mellan AIK och Djurgården även om den nog inte var lika stark som senare tiders. Trots att Erik spelade i AIK blev han ibland påmind om sitt förflutna i Djurgården. Ture Olander, AIK:s mångårige målvaktsreserv bakom Gustav Sjöberg, berättar följande historia:
AIK:s Åke "Carnera" Andersson, tidigare i GAIS, hade vid en resa till Göteborg köpt en ny hatt (alla hade hatt på den här tiden) och när AIK skulle åka hem sade Åke att "nu får ni alla trampa på min gamla hatt". Så Åke lade ut sin gamla hatt, som han kallade Blåa Kalle, på tågperrongen och alla trampade på den förutom Erik Nordgren för när han skulle sticka fram foten fick han höra att "det är bara lirarna som får trampa, och du är ju från Djurgården". Erik fick inte trampa men historiens största poäng är att när Åke samlade ihop resterna av den trampade hatten upptäckte han att det var den nya hatten. Hans gamla "Blåa Kalle" fanns kvar otrampad.
Det blev bara en kort sejour i AIK för Erik Nordgren. Senare återvände han till sin hembygd i Gästrikland där han spelade två allsvenska matcher för Sandvikens IF 1943-44. Hösten 1944 var han tillbaka i Stockholm och hjälpte nu Djurgårdens IF upp till Allsvenskan. Det blev dock aldrig något allsvenskt spel i Djurgården för Erik. Erik Nordgren var även en duktig domare och han dömde åtminstone fyra år, 1950-53 i Stockholmsfotbollens seriesystem.
Vid sidan av fotbollen arbetade Erik först som målare och sedan som vaktmästare i Riksdagshuset. Ett par av Eriks syskonbarn, John Engelbrekt och Dagmar Mattson, minns Erik som en lång och ståtlig man, gladlynt, trevlig, ärlig och lätt att umgås med. En trevlig sällskapsmänniska. Och trots att hans favoritlag var Djurgården så var han stolt över sin tid i AIK med åtta allsvenska matcher. Det gör honom kvalificerad att vara med bland "500 allsvenska AIK:are".
Text: Anders Johrén (2003)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
