Måndag 22 september 1941 avled Birger Nilsson, en av de största AIK-ledarna genom alla tider, kanske den allra störste. Matchen mot IFK Göteborg spelades sex dagar senare och AIK:arna gjorde sitt bästa för att hylla sin bortgångne ledare. Men AIK lyckades inte ända fram, IFK vann med 3-2.
Bewe i Dagens Nyheter:
"AIK-spelarna hade med sammanbiten energi gått in för söndagens Råsundamatch mot Göteborgskamraterna. Den extra sporren var att hylla direktör Birger Nilssons minne med en seger, och pojkarna gjorde vad de kunde, men de hade oturen att för dagen möta ett lag som var målet bättre än de själva. Göteborgskamraterna – säkerligen landets mest tekniska och jämte Norrköpingskamraterna jämnaste fotbollselva – vann nämligen en klar uddamålsvinst 3-2 (2-1), men det var först efter en taktisk omplacering av halvbackstrion och en för göteborgarna ”tursam” justering i början av andra halvlek som segern kunde bärgas. Höstens bästa seriematch spelades i grannaste indiansommarväder inför över 11.000 belåtna åskådare.
Erik Nordgren gjorde en på det hela taget lyckad Råsundadebut som högerytter. Han är frän och framfusig och får han ytterligare några matcher på nacken med ty åtföljande rutin blir han säkert mannen."
Mr Jones i DN:
"Matchen var första halvleken så vacker som någonsin en svensk klubbmatch kan bli. Kedjorna glänste och AIK:s försvar var farligare. I förhållande till målchanserna skulle AIK snarast vunnit. GK:s man i målet, Olsson, gjorde några räddningar som Bergqvist inte gör efter. I förhållande till spelet på planen var utgången rättvis.
Leander kom bort ur landslagsdiskussionen för den här gången. Vad hade Arthur Svensson gjort med konditionen? Unge Anderberg artar sig trots sin långsamhet. Hans tyngd behövs i den kedjan. Hans största förtjänst är att han kan hålla bollen. Just nu lider han av överhoppningskomplex. Skjut, gosse. En missbrukad överhoppning betyder oftast en sumpad chans. Om ”Lillis” yttrar tränaren Simon att han inte kan ordna spelet. Men det kan Lillis bättre än de flesta. Råsundadebuterande högerytter Nordgren tro vi på."
Birger Nilsson, född 1886 i Hälsingborg, gick alltså ur tiden den 22:a september efter en längre tids sjukdom. Från 1928 var han den starke mannen i AIK, han som förvandlade AIK från ett lag där alla tecken pekade, 1929, mot att det skulle försvinna från den allsvenska kartan. Kanske bli det som Westermalm senare blev, ett lag långt ifrån den allsvenska societeten. Men med Birger Nilsson vid rodret klev AIK fram som 1930-talets guldlag med Sveriges starkaste klubblagsekonomi.