Sven Pålsson

Sven Pålsson var en av nio bröder som växte upp i Kristianstad. Han tog realexamen och i tonåren var han en duktig gymnast (han fortsatte att vara mycket vig hela livet och kunde långt upp i åldrarna gå på händer), handbollsspelare (bland annat i "Bröderna Pålssons handbollslag" som bara bestod av bröderna Pålsson) samt fotboll. Som 17-åring kom denne unge och oerhört begåvade fotbollsspelare med i IFK Kristianstads A-lag.

1943 hade AIK fått upp ögonen för Sven. I tidningarna kunde man läsa att AIK:s tränare Vaclav Simon ville ha Sven till AIK. Och så blev det. Sven fick arbete som grovplåtslagare på I6 och gjorde allsvensk debut för AIK sommaren 1943. Han blev ordinarie i det AIK som 1943-44 slutade på tredje plats. Egentligen borde AIK kommit tvåa, man gick miste om andraplatsen efter att AIK i sista matchen mot Degerfors (som hade slutat 3-1 till AIK) blivit fråntagna poängen då AIK använt en icke spelklar spelare, Erik Svensson. Därmed knep IF Elfsborg andraplatsen före AIK.

Sven Pålsson spelade mestadels högerytter och hade en fruktansvärd slägga i högerfoten. Han var frisparksspecialist, inte genom väl avvägda skruvar utan genom hårda och välplacerade skott. Han var hyfsat snabb men inte så bra i huvudspelet. Svens son Göran, som har spelat i svenska juniorlandslaget, minns några episoder från AIK-tiden som Sven ofta pratade om:
- Gustav Sjöberg och Börje Leander hade en speciell relation. Börje slog ofta farliga bakåtpassningar till "Gurra" och ropade "Är du med?". Och det var Gurra även om det ofta såg farligt ut.
- I en träningsmatch mot IFK Norrköping gjorde Sven mål på en frispark. Senare i matchen fick AIK en ny frispark i en liknande position. Då sade Sven till Norrköpingsmålvakten Torsten Lindberg; "Ställ dig där för där kommer jag att skjuta", och pekade mot ena hörnan. Torsten slängde sig i andra hörnet men Sven slog bollen i mål där han sade att han skulle skjuta.

Efter bara ett år i AIK, ett framgångsrikt år både för Sven och AIK, lämnade han AIK för att gå till Hammarby IF som då var ett medelmåttigt division 2-lag. Ingen kan idag riktigt svara på varför Sven gjorde bytet. Kanske var det för hårda krav på honom i AIK, han var inte känd för att vara träningsvillig. Ett år i Hammarby var dock tillräckligt innan Sven vände tillbaka till Kristianstad.

Sven ägnade fotbollen ytterligare nästan 20 år, som spelare och tränare, innan han drog sig tillbaka. Men han fortsatte att vara mycket fotbolls- och idrottsintresserad. Han tittade ofta på pojk- och juniorfotboll och när det var stora idrottsfester på TV, som OS, så satt Sven klistrad vid TV:n.

Sven Pålsson, eller Paulsson som han stavade senare i livet, var den lågmälde, intelligente men inte så pratsamme personen. Han var mycket händig, han gillade att fixa med saker och rökte pipa. I slutet av hans liv fick han problem med hjärta och kärlkramp och han tappade livslusten när han efter en sjukhusvistelse hamnade på ett vårdhem. Han uppfattade det som långvård och dog efter bara två dagar.

Text: Anders Johrén (2002)