Åke Svedberg växte upp i Örebro och kom som 18-åring till Stockholm där han började jobba i faderns nyöppnade livsmedelsaffär på Hägerstensåsen. AIK-ledaren Theodor Malm fick nys om att Åke flyttat till Stockholm så han ringde upp Åke som snart började spela i AIK:s juniorlag. Samma år, 1946, blev Åke vald till AIK:s bäste juniorspelare, ett pris som han fortfarande 55 år senare är mycket stolt över.
Den allsvenska debuten skedde hemma mot GAIS 1947 (0-0). Åke spelade vänsterytter utanför Henry "Garvis" Carlsson sedan den ordinarie vänsteryttern Bertil Bäckvall blivit skadad. Åke fick bra kritik och fick också spela matchen efter mot Hälsingborg. Åke var också nära att göra mål i sin debutmatch då han kom ensam med målvakten men missade. "Men jag var bara 18 år så man var ju lite grön", kommenterar Åke. Att den allsvenska debuten var något alldeles extra för Åke förstår man då han, när han intervjuas 2001, kan räkna upp hela AIK:s lagställning i matchen. Efter sina matcher 1947 skulle det dröja nästan fyra år innan Åke fick spela allsvenskt igen. Det berodde dels på skador (Åke fick en meniskskada som på den tiden tog ett år att läka) och dels på att AIK värvade många spelare utifrån vilket gjorde att egna juniorspelare fick stå tillbaka. Men den ödesdigra våren 1951 spelade Åke ytterligare fem allsvenska matcher varav en, mot Hälsingborg, var hans livs bästa. Han spelade då vänsterback och fick möta Hälsingborgs landslagsmeriterade högerytter Malte Mårtensson. Matchen slutade 1-1 och Åke hade haft bra koll på Malte i HIF.
AIK åkte ur Allsvenskan våren 1951 och året efter lämnade Åke AIK för att, liksom så många andra spelare under denna tid, gå över till Hammarby IF. Åke kommenterar övergången med att "De flesta av kompisarna gick över till Hammarby så det var ett lätt beslut när Hammarby, genom Lennart Nyman, ringde och frågade". Men det blev bara någon enstaka match för Hammarby eftersom Åke fick en ny meniskskada. Det blev en skada han aldrig kom att återhämta sig helt från. Det blev aldrig någon mer elitfotboll och fortfarande som 73-åring känner Åke sviterna från sina knäskador (han opererades 2000 utan att knät blev helt bra).
Åke var konditionsstark och ganska snabb. Inte speciellt teknisk men han kunde läsa spelet bra. Förutom fotboll så spelade han bandy (i Hägerstens SK) och senare i livet har han simmat en hel del. Han bodde under hela sin AIK-tid på Hägerstensåsen (Sparbanksvägen i backen ned mot Hökmossen) och han cyklade alltid till träningar och matcher. På hemvägen från Råsunda brukade han få sällskap av Lennart Askinger och Ivan Bodin som var svågrar och bodde i Mälarhöjden.
Efter fotbollstiden flyttade Åke till Houston, Texas, USA, där han fick jobb på Volvo. Fem år senare kom han tillbaka till Sverige där han nu, 2001, bor i Örebro varifrån han följer AIK:s äventyr via tidningar och TV.