Bror Mellberg

Uppvuxen i Ambjörby i norra Värmland var det fotboll och skidåkning (distriktsmästare på 10 kilometer för juniorer) som fångade den unge Bror Mellberg. Och så småningom blev det bara fotboll. Karlstad BIK upptäckte Bror Mellberg i slutet av 1940-talet. Och trots att han var 23 år fyllda skickades han till Bosön för kursen som kallades "morgondagens män i svensk fotboll". Bror blev sedan uttagen till en B-landskamp mot Norge och fick där de första kontakterna med Putte Kock, AIK:aren som var landslagsledare. Kort därefter ordnade Herbert "Banken" Olsson Bror Mellbergs övergång till AIK.

Bror Mellberg debuterade i AIK hösten 1949. Han blev ordinarie direkt och Rit-Ola döpte honom efter en intervju till "den vilde jägaren". Fast det var egentligen en alldeles galen beteckning. För vild är inte Bror Mellberg och han har aldrig varit det. Men i intervjun sade Bror att han tyckte om att jaga, och på den vägen kom smeknamnet till.

Bror Mellberg gjorde succé direkt i AIK och han kom snart att debutera i landslaget. Våren 1950 tog italienska Genua FC kontakt med Bror och de gjorde upp om en övergång efter det VM som stundade. Och det var ett VM som blev succé både för Sverige och Bror Mellberg. Sverige kom på tredje plats efter Uruguay och Braslien och Bror Mellberg gjorde sitt livs match i den sista kampen mot Spanien som Sverige vann med 3-1. Till den matchen hade spanjorerna skrämts av "den vilde jägaren" som man trodde hade nedlagt många vilda grizzlybjörnar i de värmländska skogarna och därför inte skulle rädas tama spanska tjurar.

Direkt efter hemkomsten från VM bar det sedan av till Genua. Det blev bara ett år i Genua men det var det året som Bror träffade sin blivande fru Camilla. Det gifte sig först senare när Bror hade flyttat till Frankrike. Där spelade han för tre klubbar. Toulouse FC vann franska divisin 2 men blev diskvalificerat sedan det uppdagats att klubben hade mutat en motståndare. Då gick Bror över till Red Star Paris (som hade samme ägare som Toulouse) som satsade stenhårt på att vinna franska division 2, något man misslyckades med de tre år som Bror Mellberg fanns i klubben. Sista året i Frankrike spelade Bror i Sochaux FC (söder om Strassbourg) men när det började bli oroligheter i landet (Frankrike hade då ett krig i Algeriet att bemästra) flyttade Bror Mellberg hem till Sverige och AIK.

Det blev fyra säsonger till i AIK, det sista kombinerade han som spelande lagledare. Han slutade sedan, efter säsongen 1961, tvärt och har sedan dess mest ägnat sig åt motionstennis. 1965 kallades han dock in under AIK:s fana igen, då som ledamot i AIK:s huvudstyrelse. AIK:s ekonomi var då körd i botten och Bror Mellberg fick under sin tid i huvudstyrelsen kämpa hårt för att AIK skulle överleva som klubb. Bror stannade på sin post i 15 år (varav han var vice ordförande bredvid Lennart Johansson de sista elva åren) varefter han tvärt slutade sin ledarkarriär, på samma sätt som han hade gjort med sin aktiva fotbollskarriär.

Bror Mellberg hade som fotbollsspelare viljan som sitt främsta vapen. Tekniken var kanske inte den allra bästa. Den fulländade tekniska grundskolningen från småpojksåldern fanns inte att få därifrån Bror kom.

Med hemkomsten till Sverige startade Bror Mellberg sin affärsverksamhet. Först köpte han Birger Karlssons ("Bigge-Backis") garage på Vanadisplan där Bror hade arbetat en kort tid innan han blev proffs. Han köpte sedan fler bensinstationer och var på 1960-talet chef för Uno-X bensinstationer i Stockholm. På 1970-talet medverkade Bror till att bygga upp Solna Centrum och han arbetar fortfarande, 78 år gammal (2002), med sin affärsverksamhet med kontor i Solna Centrum. Och karriären som fotbollsspelare har han haft stor nytta av. Fotbollen var många gånger "dörröppnare" i affärsverksamheten.

Bror Mellbergs fritid handlade mycket om familj, arbete och jakt. Från sin proffstid fick han också med sig två språk, italienska (som ofta pratades hemma hos familjen Mellberg) och franska. Till skillnad från många av sina proffskollegor bemödade sig Bror om att verkligen lära sig de språk som han omgavs av. Och det kanske var det som mest kännetecknade Bror Mellberg. Han var mannen som visste vad han ville - och han ville mycket.

I AIK-nytt nummer 1 1975 finns en lång artikel om Bror Mellberg, då i AIK:s huvudstyrelse, skriven av Bo Hansson.

Text: Anders Johrén (2002)