Den allsvenska fotbollsdebuten skedde borta mot Örgryte IS i juni 1982. Branko fick spela matchens sista nio minuter.
- Jag var väldigt nervös, minns Branko drygt 20 år senare. Jag bara sprang och sprang men fick ingenting uträttat.
Efter att ha stått över några matcher blev Branko ordinarie i det AIK som hösten 1982 kämpade för nytt allsvenskt kontrakt. I bortamatchen mot IF Elfsborg gjorde Branko sitt enda allsvenska mål. I Dagens Nyheter kunde man läsa följande:
"Thomas Bergman fick fram en boll till Branko.
- Jag hade bra läge, berättade Branko, men jag fick snedträff med höger utsida. Hade dock glädjen att se bollen singla in i ena krysset. Det var härligt att äntligen kunna göra mål i Allsvenskan."
AIK slutade näst sist i Allsvenskan 1982. Det innebar ett avgörande kvalspel mot division 1-segrarna Djurgårdens IF.
- Där gjorde jag avgörande insatser. Jag gjorde mål både på Stadion (2-1 till AIK) och i returen på Råsunda (2-2). Vem vet, utan mina insatser hade kanske AIK inte varit i Allsvenskan idag.
Branko Markovic gjorde onekligen avgörande insatser för AIK i detta kval. Speciellt efter den första kvalmatchen hyllades Branko som den som "lyfte AIK". I Dagens Nyheter kunde vi läsa:
"Branko sköt 1-0 förbi utrusande målvakten Björn Alkeby efter 26 minuters spel.
- Jäkligt skönt, log Branko sedan han utsetts till bäste AIK-spelare och dessutom hyllats av supportrarna i Black Army när han lämnade matcharenan.
Branko kan se tillbaka på en bra derbyinsats. Vid två tillfällen före 1-0 var han nära att ge AIK ledningen, arbetade dessutom hårt hela matchen och lär nog spela ifrån sig bollen snabbare då även rutinen infinner sig. Branko har ju trots allt inte gjort så många allsvenska matcher och var tillsammans med mycket lovande mittfältaren Lars Zetterlund planens yngste spelare."
Så långt Dagens Nyheter och den första kvalmatchen 1982. I returen gav Branko AIK ledningen med 1-0 redan efter tre minuters spel, i en match som bjöd på mycket dramatik och där AIK lyckades behålla den allsvenska platsen efter 2-2.
- Det var världens uppståndelse. Jag var mycket populär bland AIK-fansen. Det var stort för en arbetargrabb som jag, kommenterar Branko 2003.
- Det var sedan stora förväntningar på mig 1983 men jag fick problem med ljumskar och magmuskelfästen. Skadorna, och att nya spelare som Thomas Johansson gjorde bra insatser, medförde att jag hade svårt att ta en plats i laget. Och jag och Roffe Zetterlund gick väl inte alltid ihop, jag hade lite av en tonårskris som 19-åring.
Problemen fortsatte för Branko. Efter 1984 lämnade Branko AIK för att gå över till Djurgårdens IF.
- Det kändes att det var dags att lämna AIK. Det var mycket strul med tränaren Roffe Zetterlund och jag fick ett bra anbud från Djurgården.
- Men tiden i Djurgården blev inte bra. De hade inte alls samma samhörighet som i AIK. Och jag var också mycket skadad och gjorde knappt någon enda match för Djurgården.
Två år senare spelade Branko i Enköpings SK och han pendlade ofta dit tillsammans med Thomas Bodström.
- Jag visste att han kommit in på juristlinjen men inte såg man i honom en blivande justitieminister, skrattar Branko när frågan kommer upp.
- Inte heller i Enköping gick det bra. Bara sporadiska inhopp och jag fick aldrig tränarens förtroende. Men åren efter i Plavi Team var mina roligaste som fotbollsspelare. Vi spelade bara matcher, tränade aldrig.
Branko Markovic var snabb och teknisk, med en bra blick för spelet. Träningsfliten kunde ha varit bättre, speciellt om träningen handlade om löpning.
Trots att Branko lämnade AIK med viss bitterhet är det AIK som är, och alltid har varit, Brankos favoritlag. Efter den aktiva karriären fortsätter han att träna, mest på gym och spinning, då "knäna har pajat efter allt fotbollsspel". Mycket tid tar den egna målarfirman. Backgammon tillhör Brankos favoritsysselsättningar. Och inför 1983 års säsong, när Branko var som mest uppmärksammad, kunde man läsa om hans hängivenhet för Congas. Congas är ett slags trummor som spelas med handflator. Det gjordes en stor sak av Brankos Congasspel i en källarlokal i Magelungsskolan.
Men vad passar bättre som avslutning på denna berättelse än Brankos ord om tiden i AIK:
- Det var en bra tid i AIK. Jag hade många förebilder som Ove Rübsamen, Björn "Butta" Johansson, Jyrki Nieminen och Sven Dahlkvist. Men jag skulle ha stannat kvar i AIK och bitit ihop istället för att gå till Djurgården.
Text: Anders Johrén (2003)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
