Jyrki Nieminen är uppvuxen i finska Salo, cirka 50 kilometer öster om Åbo. I ungdomsåren spelade han, förutom fotboll, basketboll och han menar själv att han hade kunnat bli landslagsspelare i den sporten. Han spelade länge i finska division 2 och slutade helt med basketen först när han gick över till HJK i fotboll. Det var där i HJK från Helsingfors som Jyrki, 24 år gammal, började med rationell fotbollsträning. Via HJK kom han till Sverige och IFK Eskilstuna innan han 1979 återfanns i AIK.
Jyrki hade valt ett års division 2-spel i Eskilstuna därför att man på den här tiden, som utländsk medborgare, var tvungen att ha bott ett år i Sverige innan man fick spela allsvenskt. Men övergången till AIK var inte okomplicerad. Det blev segslitna förhandlingar mellan AIK och IFK Eskilstuna innan Jyrki blev spelklar.
I hans första match i AIK-tröjan, en träningsmatch mot Vasalund, gjorde Jyrki tre mål på den halvlek han fick spela, och under AIK:s segertåg i försäsongsmatcherna 1979 gjorde han hela tio mål. "Hur bra hade han inte blivit om han vuxit upp i ett klimatvänligare fotbollsland än Finland?" undrade Dagens Nyheter inför den allsvenska premiären 1979.
- Omöjligt att svara på, menade Jyrki i samma tidning. Hemma i Salo kunde vi inte börja träna på gräs förrän i juni. Så det blev så att jag spelade basket på vintrarna och fotboll på somrarna. Tror jag fått mycket av min spänst och snabbhet genom basketen.
Jyrki Nieminen var alltså den mest uppmärksammade spelaren i det AIK som inför den allsvenska premiären räknades till guldfavoriterna. Men varken Jyrki eller AIK levde upp till förväntningarna det året. AIK åkte ur Allsvenskan och Jyrki gjorde inte den succé som så många hade hoppats.
- Det var små marginaler som gjorde att vi åkte ur, menar Jyrki mer än 27 år efter degraderingen. Vi borde ha kommit någonstans i mitten men vi hade otur som åkte ur.
1980, året när AIK vände tillbaka till Allsvenskan, plockade tränaren Bosse Petersson ned Jyrki på vänsterbacksplatsen.
- Jag fick en offensiv roll. Det var rätt så fint, jag fick mycket bollar.
Jyrki fick stanna som vänsterback ända till 1983. Då, i bortamatchen mot Mjällby, plockade tränare Rolf Zetterlund upp Jyrki i sin gamla forwardsposition. Och nu kom succén, fyra år försenad. Med Jyrki som toppforward förvandlades bottenlaget AIK till Sveriges bästa lag som 1983 vann Allsvenskan.
- Vändningen kom mot Mjällby. Sedan fick vi flyt och vann det mesta. Vi var överlägsna i SM-slutspelet mot Hammarby men förlorade den moraliska finalen mot Göteborg. Jag gjorde inte så mycket mål men jag spelade fram till många.
Efter 1983 återvände Jyrki till Finland och ett jobb i Vanda stad. Han hade tänkt sluta med fotbollen, åtminstone på elitnivå, men när Roffe Zetterlund ringde på sommaren 1984 lockades Jyrki tillbaka till AIK ytterligare en gång. Sedan blev det Finland för gott. Tre år i HJK gav två finska mästerskap innan han defintivt lade fotbollsskorna på hyllan. Men bara något år senare återfanns Jyrki som förbundskapten för finska damlandslaget och något år senare även för herrarnas U21-landslag och HJK. Samtidigt jobbade Jyrki hela tiden som stadsplaneringsingenjör.
Jyrki Nieminen hade en utsökt speluppfattning, var snabb och hade en bra vänsterfot. Högerfoten kunde han, som han själv säger, "gå och springa med, men inte spela". Många lagkamrater till Jyrki beskriver hans enastående fotbollstalanger men också att han hade en liten annorlunda stil både på och utanför planen.
- Min stil var sådan. Jag sade inte så mycket, jag koncentrerade mig på matcherna. Och visst rökte jag på den tiden, men aldrig i halvtidspausen. Bara före och efter matcherna. Nu har jag slutat att röka.
Att Jyrki fortfarande brinner för fotboll förstår man när han berättar att han åker till England en gång i månaden för att se Tottenham Hotspurs på White Hart Lane. Och han följer fortfarande AIK, ibland på riktigt nära håll.
- Det var bra år i AIK, jag lärde mig svenska och blev alltid väl mottagen. Jag försöker se åtminstone en match om året på Råsunda. Då går jag alltid på den norra läktaren. På min tid var det ganska nytt med hejaklack på matcherna och jag har goda minnen av våra supportrar.
Det finns många anekdoter om Jyrki från hans tid i AIK. Här är några av dessa anekdoter, berättade av hans lagkamrater.
Göran Göransson, som var lagkamrat med Jyrki under alla hans år i AIK:
"Jyrki, ja det finns många historier om honom! Han var en fantastisk fotbollspelare. Oerhört konstruktiv med boll. Han sprang inte i onödan! Han kunde läsa av om det var någon idé att löpa efter bollen eller inte. Ett år blev han rejält besviken över det nya matchstället. Vi andra tyckte det var kanonsnyggt, det kanske Jyrki också tyckte, men det var enligt Jyrki helt enkelt inte funktionellt. Hans uttryck blev: "katastrof", kortbyxorna hade nämligen ingen ficka!? Det visade sig att Jyrki ville ha full koll på de övriga matcherna som spelades, så han rev ut från programmet den sidan som visade vilka bokstäver på anslagstavlan som stod för de olika matcherna, och nu hade han ju ingen ficka att stoppa sidan i!"
Sanny Åslund beskriver Jyrki så här:
"En stark och snabb spelare. Och många historier finns det om Jyrki. Den här är från sommaren 1980 när AIK var på träningsläger i Dalarna. Jag, Björn Lundberg och Jyrki delade stuga och mitt i natten hörde jag att någon var uppe. Jag gick upp och fick se Jyrki sitta i soffan med benen korslagda på bordet och jag undrade vad han höll på med. "Rökpaus", sade Jyrki mitt i natten."
Thomas Bergman:
"Om Jyrki hade varit lite mer seriös kunde han ha blivit hur bra som helst. Nu rökte han, han kunde ibland vara lite bekväm och tog inte i för allt vad han kunde. Hade han försökt lite mer hade han ha kunnat bli otroligt stor. En gång hade vi löpträning runt Råstasjön/Lötsjön. Vi skulle vila när vi kom i mål och sedan köra fler varv. Jyrki var 200m efter alla andra men när vi gick i mål stannade Jyrki och gick sista biten in. "Jag måste ju få vila lika länge som ni andra", sade Jyrki."
Per Wiklundh berättar följande solskenshistoria:
"AIK var på ett vinterläger under Jyrkis andra år i klubben. "Ungdomarna", inklusive Per Wiklundh, fördrev tiden innan träningen med att lira basket i en närliggande sporthall. Jyrki kom dit och tittade på. Han var ju ingen "idrottstyp" direkt så övriga hade ingen tanke på att fråga om han ville vara med. Hur som helst fick han tag i bollen studsade ett par gånger och satte ett "3 poäng kast"! - Ja ja, tur, sade Wiklundh med flera. Jyrki tog då bollen igen och satte fem bollar till! De andra såg ut som fågelholkar i ansiktet. Därefter gick Jyrki ut och tog en cigarett. Det visade sig att Jyrki hade spelat basket många år och hade räknats som en jättetalang."
Jyrki Nieminen blev så småningom en riktig kultspelare i AIK. Och hade han börjat träna rationellt lite tidigare än vid de 24 år han var när han kom till HJK hade han förmodligen blivit kultspelare i större klubbar än AIK.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
