Förutom fotboll spelade Anders även ishockey i division 3-laget UVE (Uddeholm), en sport som han med sin fysik kunde ha blivit bra i men som han slutade med 1975. Då hade AIK hört av sig. Sanny, Anders storebror som blivit proffs i Spanien, hade tipsat AIK om Anders talanger. Hösten 1975 blev Anders inbjuden till en träningsvecka och samtidigt som en annan värmlänning i AIK, Ove Nilsson, hade tröttnat på storstadslivet och flyttade hem till Värmland, blev Anders Åslund storstadsbo och AIK-spelare.
Debut i A-laget
1976 blev det mest spel i reservlaget men Anders fick spela några matcher i Tipscupen. Han debuterade borta mot Eintracht Braunschweig (förlust 1-2) och i nästa match hemma mot Swarowski från Innsbruck räddade inhopparen Anders Åslund oavgjort för AIK genom sitt 3-3-mål. AIK:s tränare Lars-Oskar Nilsson sade efter matchen till Dagens Nyheter:
- Det är faktiskt så att Anders är den spelare som utvecklats mest i AIK senaste tiden. I våras platsade han knappt som avbytare i vårt reservlag, nu är han ordinarie hos reserverna. Och det är mycket möjligt att han får chansen även i A-lagssammanhang.
Nej, Anders Åslund platsade inte ens i reservlaget den första tiden. Han fick till och med betala inträde till den första B-lagsmatchen våren 1976 (jo, det var entréavgift på den tiden). Ingen kände igen Anders när han skulle in på matchen.
År 2005 minns Anders hur det var att komma från lilla Sörby till stora AIK.
- Det var förstås ett stort steg att ta. Allt var större. Organisationen, hårdare och tuffare träning, allt gick mycket fortare. Men det gick hyfsat att hänga med. Det går fort att lära sig att spela allsvensk fotboll. Jag hade också en farbror som bodde i Stockholm som hjälpte mig vid sidan av planen.
Anders fick vänta till 1977 innan han fick spela allsvensk fotboll även om det var nära redan 1976. I den avslutande matchen borta mot IFK Sundsvall var Anders uttagen som avbytare men fick tacka återbud på grund av sjukdom. Anders ersättare Leif Grahn fick istället göra allsvensk debut den gången.
23 april 1977, borta mot Halmstads BK, gjorde Anders Åslund allsvensk debut. Han kom in i 82:a minuten och fick ett läge att göra mål, skottet från bra läge tog dock i burgaveln. Några matcher senare kom det första allsvenska målet, kvittering i slutminuterna hemma mot Elfsborg. I 83:e minuten trängde han undan alla motståndare och nickade en härlig boll från Stefan Wallén i mål, utom räckhåll för målvakten Mats Johansson.
Matchvinnare i "ödesderbyt"
Exakt fyra månader efter den allsvenska debuten spelade Anders en av sina mest minnesvärda matcher. Ödesderbyt mellan AIK och Djurgården sågs av många, även av spelarna, som ett derby där förloraren med stor sannolikhet skulle få lämna Allsvenskan. AIK vann matchen med 2-0 sedan Anders Åslund gjort 1-0 i 67:e minuten. Målet är väl värt att beskrivas. Så här skrev Svenska Dagbladet:
"Plötsligt slängde Yngve Leback i väg en boll, och si den här gången befann sig Sanny Åslund på rätt sida mittlinjen. Sanny ryckte blixtsnabbt, sprang i från uppvaktande djurgårdare och hade sinnesnärvaro nog att slå en passning några decimetrar framför DIF-målvakten Björn Alkebys fingertoppar. Brodern Anders uppfattade chansen snabbt och hann fram till bollen i precis rätt ögonblick för att kunna slå den i mål."
- Sanny passade exakt, sade Anders efter matchen.
- Anders sprang verkligen bra, sade Sanny.
AIK vann med 2-0, klarade sig kvar i Allsvenskan och ännu 28 år efter målet har Anders Åslund en nästan lika klar bild av händelseförloppet som Svenska Dagbladet hade dagen efter matchen. Det här var Anders Ålsunds första allsvenska match från start men det var före matchen osäkert om han överhuvud taget skulle kunna spela. Anders hade både 1977 och 1978 besvär med en ljumskskada som skulle hålla honom borta från laget under stora delar av det kommande året.
Det dröjde till hösten 1978 innan Anders var tillbaka, skadefri och i bra form. Han "stal" då ett mål mot Hammarby, Björn Lundbergs skott var på väg i mål men Anders gav bollen extra skjuts in i mål. Två matcher senare, borta mot Halmstads BK, blev Anders Åslund allsvensk tvåmålsskytt för första och enda gången. Båda målen var lättvindiga. Så här skrev Dagens Nyheter:
"Första fullträffen kom efter ett vänsterinlägg som Lennart Ljung (målvakten) missberäknade helt fel och Åslund kunde gå upp och nicka i mål. Den andra fullträffen kom efter en misslyckad bakåtpassning från Bertil Andersson som bäddade för Åslund. Lennart Ljung lyckades vara snabbast på bollen men Åslund fick bollen på sig och kunde sätta den i öppet mål.
Guldkandidaten åkte ur - tippade skyttekungen gjorde ett mål
1979 skulle Anders Åslund leda AIK:s anfallsspel mot större framgångar. Många såg i honom en tänkbar skytteligavinnare. Tränaren Jens Lindblom hyllade Anders inför seriestarten:
- Anders har alla förutsättningar som en målgörare bör ha. Han har till exempel förmågan att alltid komma rätt i olika situationer. Det är väl något som präglar en målgörare.
Men det gick inte som Anders, tränare Lindblom eller någon annan i AIK hade tänkt sig. Trots en fantastiskt bra försäsong med tio segrar och en oavgjord på elva matcher åkte AIK ur Allsvenskan. Anders Åslund gjorde bara ett mål på hela säsongen och blev aldrig den dominerande anfallsspelaren som så många hade siat om. Fortfarande 26 år efter debaclet har Anders ingen riktigt bra förklaring till hur det kunde gå så illa.
- Vi hade kanske toppat formen i träningsmatcherna. Och så gör vi en skitmatch i premiären mot Elfsborg. Något hände i laget. Vi skulle inte ha åkt ur. Vi var bra tränade. Vi hade otur också. I matchen mot Kalmar sparkar Thomas Sunesson av näsbenet på vår målvakt Ulf Jakobsson. Ett under att Sunesson inte blir utvisad, han fick inte ens en varning. Ola Rydstrand fick ställa sig i målet och i slutminuterna vände Kalmar 2-3 till 4-3. Med dagens system med målvaktsreserv på bänken hade det aldrig hänt.
AIK hade oflyt även i den sista avgörande matchen borta mot Halmstad. AIK var tvunget att vinna för att hänga kvar och med två minuter kvar av den första halvleken, vid ställningen 0-0, sköt Anders Åslund i stolpen. Sedan gjorde Halmstad 1-0 direkt i den andra halvlekens inledning och då var matchen, som Anders säger, "körd".
Äntligen skyttekung!
Anders Åslunds stora fotbollsår blev istället 1980. Efter en tung vårsäsong kom AIK igång och laget fick flyt, gjorde många mål och vann matcherna. Anders Åslund blev skyttekung för hela division 2 norra med sina 13 mål och var starkt bidragande till att AIK:s sejour i tvåan bara blev ettårig.
1981 fick AIK en ny tränare i Rolf Zetterlund. Det är ingen hemlighet att Rolf och Anders bror Sanny inte kom överens. Anders menar att hans relation med Rolf också påverkades. Efter att ha blivit utbytt i bortamatchen mot Malmö FF tog Anders ett snack med Rolf Zetterlund och efter det var det klart att Anders inte skulle fortsätta i AIK efter 1981. Han spelade istället ett par år för IFK Västerås, även om en stor del av den tiden blev förstörd av skador, bristningar i låret.
Anders Åslund var stor och stark, offrade sig i straffområdet för att göra det han var bäst på, mål. Han kunde skjuta i steget men hade brister i tekniken. Till skillnad från andra allsvenska spelare skulle han aldrig kunnat varva ned och briljera i division 4.
Sanny Åslund beskriver sin bror så här: "Han liknade mig i sin spelstil, han gick mycket på fart och kraft. Han var 100% lojal och gjorde alltid det han skulle. Men han led nog av att komma efter mig till AIK. När han sedan gick till IFK Västerås blev han befriad mentalt av att slippa jämföras med mig. Jag hade också turen att komma till ett bra lag i medgång - det hade inte Anders."
Efter fotbollen
Efter den aktiva karriären var Anders 1986-87 tränare för IFK Täby, det andra året tillsammans med gamle AIK-spelaren Göran "Riala" Karlsson. Men han har framför allt satsat på den civila karriären där han 2005 har en ledande position i reseföretaget MZ Travel. Vid sidan av familj, arbete och fotboll finns det också plats för sommarstället på Vätö och golfspel (handicap 18). På frågan om han vill lyfta fram någon speciell händelse under sina år i AIK så får vi samma svar som så många andra svarade som var med den där gången när AIK var på besök i New York. Hela laget med tränare Gunnar Nordahl i spetsen kom in i Little Italy. Och plötsligt stannade all verksamhet av. För där kom ju Gunnar Nordahl, som dryga 30 år tidigare hade varit den store kanonjären i italiensk fotboll. Alla tittade på Gunnar, ropade på honom, flockades kring honom och ville ha autografer av den store mannen som alla italienare, födda i Italien eller i New York, kände till och hade så stor respekt för.
Text: Anders Johrén (2005)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
