Det började i Västerås, där Ola var lovande i fotboll, bandy och ishockey. Han blev svensk juniormästare med Västerås SK i bandy två gånger, var med i TV-pucken två år och debuterade i IFK Västerås A-lag i fotbollens division 3 redan som 14-åring.
Allsvensk start i allsvenska guldlaget
18 år gammal, sommaren 1973, kom Ola Rydstrand till Åtvidabergs FF. Ola kom till ett Åtvidaberg som var Sveriges bästa lag, hade vunnit Allsvenskan 1972 och var på god väg att vinna även 1973. Höstsäsongen 1973, då Ola fick göra några inhopp, var en defilering mot det allsvenska guldet. Men Ola fick aldrig någon guldmedalj då han inte spelade tillräckligt många matcher. Däremot var han med och spelade mot FC Barcelona, i Europacupen, på Nou Camp. Två matcher blev det, 0-2 i bägge.
Sedan gick det utför. 1976 åkte Åtvidaberg, med Ola Rydstrand nu som ordinarie i laget, ur Allsvenskan. Ola gick då över till Örebro SK men det gick lika illa där, degradering ur Allsvenskan 1978. Då tog AIK:s blivande tränare, Jens "Lill-Lotta" Lindblom, kontakt med Ola och 1979 spelade Ola i AIK.
Ola förlorare
På fyra år åkte Ola Rydstrand ur Allsvenskan med tre olika klubbar. 1976 med Åtvidaberg, 1978 med Örebro SK och 1979 med AIK. I de två första fallen var utvecklingen inte helt oväntad. I AIK:s fall var det en skräll, åtminstone om man ser till 1979 års försäsong då AIK, på elva träningsmatcher, hade vunnit tio och spelat en oavgjord. Ola har, 26 år efter händelserna, ingen riktigt bra förklaring till varför det kunde gå så illa:
- Det gick för lätt i träningsmatcherna. När det sedan tog emot fanns inget att vända med. Det fanns stora förväntningar men ingenting fungerade.
- Jag hade varit med landslaget på en turné i Sovjet och blev magsjuk, direkt efter bortamatchen mot Norrköping i april. Jag tappade en månad då jag var matt och inte kunde prestera mitt bästa.
Ändå höll Ola Rydstrand på att bli matchvinnare, eller åtminstone poängräddare, redan i sin allsvenska premiärmatch för AIK. Elfsborg ledde premiären med 1-0 när Ola i den 70:e minuten efter hörna nickade en boll mot mål. Men en elfsborgsförsvarare lyckades precis rädda målet från påhälsning. Många, både spelare och publik, menade att bollen var inne men domaren vinkade avvärjande. 1-1 där och säsongen hade kanske fått ett annorlunda utseende?
Ola Rydstrand blev istället huvudperson på ett annat mindre smickrande sätt i bortamatchen mot Åtvidaberg. Ola hade blivit hårt ansatt under hela matchen, och när Åtvidabergs Göran E Karlsson i slutet av matchen ett flertal gånger hackat på Ola utan åtgärd från domaren gav Ola tillbaka med en spark bakifrån. Linjemannen såg det hela och efter konferens med domaren fick Ola rött kort. Dagens Nyheter menade efter matchen att "om domaren stävjat spelet direkt efter Göran E Karlssons angrepp på AIK-spelaren hade situationen aldrig behövt uppstå". Själv sade Ola direkt efter matchen:
- Det är klart att jag är ångerfull. Det finns ingen anledning att protestera mot utvisningen, men det är samtidigt konstigt att en spelare som börjar bråket klarar sig utan åtgärd från domaren.
26 år senare minns Ola fortfarande händelsen:
- Vissa spelare var på och sparkade hela matchen. Det var en riktig utvisning men det var skönt och ta den utvisningen.
Ola målvakt
1979 fick vi också se Ola Rydstrand som allsvensk målvakt! I bortamatchen mot Kalmar FF fick AIK:s målvakt Ulf Jakobsson näsan söndersparkad, utan åtgärd från domaren, av Kalmars Thomas Sunesson. På den tiden hade lagen inga målvakter på avbytarbänken utan det blev Ola Rydstrand som fick ta på sig målvaktströjan med 20 minuter kvar av matchen. Då ledde AIK med 3-2 men under matchens sista tio minuter gjorde Kalmar både 3-3 och 4-3 och var det i någon match AIK:s allsvenska öde 1979 beseglades var det kanske här. Ola var chanslös på båda målen, inte ens en landslagsmålvakt hade tagit dom. Däremot hade målen nog inte kommit om Ola fått vara kvar som dominerande mittfältsspelare.
En vecka senare gjorde Ola, enligt honom själv, ett av sin karriärs bästa mål. Han kvitterade till 2-2 mot IFK Norrköping sedan han i friläge väntat ut målvakten Jan-Åke Jonsson och sedan lobbat bollen över målvakten och in i mål.
Ola vinnare
1980 blev Ola Rydstrands bästa år i AIK-tröjan.
- Det var ett kul år. Det gick bra för laget, vi hade flyt och självförtroende, det kom mycket publik och jag gjorde bra insatser.
Allra bäst var Ola mot Vasalunds IF, på Skytteholms IP(!), i Solnaderbyt 9 juni. Ola gjorde tre mål, varav två var riktiga drömmål, innan han blev utvisad i slutet av matchen efter två varningar. Målen:
2-0 i 28:e minuten kom efter ett mönsteranfall på högerkanten. Lasse Carlsson slog in bollen mot mitten där Rydstrand kom rusande och snyggt rullade han in bollen i det vänstra hörnet.
3-0 i 62:a. Ove Rübsamen drev bollen ner mot kortlinjen, vände och slog en bakåtpassning till Ola som fick drömträff på bollen från 25 meters håll. Bollen satt otagbart i målvaktens högra kryss.
4-0 i 66:e. Frispark strax utanför Vasalunds straffområde. Ola skruvar den till höger om muren och bollen sitter otagbart nere vid målvaktens vänstra stolpe.
Efter matchen sjöng AIK-klacken "Vi vill se - Ola Rydstrand". Aldrig har Ola blivit så hyllad för sin insats i AIK.
Ola Rydstrand var den givne mittfältare under division 2-året. Han gjorde sex mål och var tillsammans med Sven Dahlkvist, Göran Göransson, Ove Rübsamen, Jyrki Nieminen och bröderna Åslund främsta anledningen till att AIK:s sejour i division 2 bara blev ettårig.
Ola Rydstrand var en teknisk och passningssäker spelare med ett mycket bra skott. 3-0-målet mot Vasalund 1980 torde kvalificera sig som ett av AIK:s hårdaste och mest välplacerade målskott, från långt håll, genom alla tider. 1979 var han med på en landslagsturné men han fick aldrig göra någon A-landskamp (men satt på bänken i en match).
- Jag saknade snabbhet och styrka för att ta klivet upp till landslaget, menar Ola 2005.
Ola skadad
Olas sista två år i AIK kantades av skador. Ola hade fått en förslitningsskada på vänstra knäskålssenan och trots fem kortisonsprutor blev det aldrig bättre. Det blev operation men det var bara vila som hjälpte. 1981 blev det bara en enda tävlingsmatch, hemma mot Örgryte ("jag kände av skadan direkt") och efter våromgången 1982 var det slut på Olas elitkarriär. Något år senare kunde han spela division 3-fotboll i Spånga (laget vann division 3 men förlorade kvalet till division 2) men 1984 gick det andra knäet sönder och Olas fotbollskarriär var definitivt slut.
Ola efter fotbollskarriären
De egna blessyrerna väckte ett anatomiskt intresse som resulterade i en femårig utbildning till naprapat. Efter jobb i ca 10 år med det tog travet överhand och efter ett mellanspel på Guiden-förlaget som travjournalist började han på det egna företaget Rylan Vision 1992. I hästägarrollen tillhör Ola den exklusiva skara som upplevt en seger i Elitloppet. Det var 1985 med Meadow Road. För dagen utan häst, det tar tid att spela golf (handicap 5,8), men han hinner i alla fall bjuda Solvalla-publiken på friska drag i V3-loppen. Ola följer AIK på nära håll, sonen Joel är hängiven AIK:are, och tillsammans ser de många av AIK:s matcher. Och att AIK finns med i Allsvenskan framöver är Ola övertygad om. Men för att blanda sig i allsvenska toppstrider behövs ett bättre lag än det AIK har ställt på benen 2005.
Text: Anders Johrén (2005)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
