Hörður hade börjat sin idrottskarriär i Reykjavik med fotboll, handboll (där han kom att spela i Islands högsta division) och den isländska nationalsporten Glima (en sorts brottning där Hörðurs pappa var isländsk mästare). Men det var fotboll som blev Hörðurs idrott nummer 1. Och efter många år i Valur, med en avstickare till Akureyri på norra Island, kom Hörður till AIK 1980. Det var AIK:s läkare, Friðfinnur Sigurðsson, som knöt kontakten med Hörður och sedan var det AIK:s värvningsbas Börje Fridlund och ordförande Keve Glemne som höll i de avgörande samtalen. Så här sade Hörður till Dagens Nyheter när övergången var klar:
- AIK har gjort ett positivt intryck på mig. Jag har tränat med laget sedan i måndags och har enbart goda erfarenheter från spelare och ledare. Det är viktigt att man trivs rent socialt när man flyttar till ett nytt land.
22 år senare, när redaktionen för 500 AIK:are besöker Hörður på hans kontor i Reykjavik, upprepar Hörður nästan exakt samma ord. Han lovordar AIK för den goda stämning som rådde 1980-81.
- Det var en härlig stämning, ett gott kamratskap och fina polare. Jag blev kompis med både spelare och ledare, säger Hörður när han tänker tillbaka på AIK-tiden.
- Jag var dock mycket skadad 1980, jag var tejpad i många matcher och det gick inte så bra på våren. Vi låg på 5:e plats i juni månad och vi hade många poäng upp till toppen då bara ett lag skulle gå upp till Allsvenskan.
AIK lyckades till slut vinna division 2 och gå upp i Allsvenskan efter att AIK på de 15 sista matcherna tagit 28 poäng av 30 möjliga. Och Hörður vet hur vinnarformeln såg ut:
- Mitt i sommaren värvades Sanny Åslund från Malmö FF. Han förde med sig karaktär till gruppen. Han gjorde inte så många mål men han var avgörande för inställningen och vinnarinstinkten. Han var större än vad många tror. Men även spelare som Sven Dahlkvist, Göran Göransson, Göran Karlsson och Ola Rydstrand betydde mycket för framgångarna.
1980 hade AIK Bosse Pettersson som tränare, en person som Hörður beskriver med värme, "en fin tränare och människa". Året efter, 1981, kom Rolf Zetterlund till AIK som tränare och det är ingen hemlighet att Rolf och Hörður hade olika sätt att se på fotboll.
- Då passade mitt spelsätt inte AIK, och inte heller passade AIK:s spelstil mig som spelare. Det finns olika sätt man kan spela fotboll på och vem bestämmer vad som är rätt och fel? Jag hade mina bästa säsonger i Valur 1973, 1978 och 1983 och mina mest minnesvärda matcher med Valur var cupfinaler och matcher i Europacuperna mot spelare som Kevin Keegan och Kenny Dalglish. Och dessutom alla matcher med isländska landslaget. Men jag spelade 20 av AIK:s 26 matcher när vi vann division 2 1980 och jag spelade samtliga matcher i Allsvenskan 1981 så det var definitivt en mycket minnesvärd tid för mig i AIK.
AIK klarade en 8:e plats 1981 men Hörður lämnade AIK och återvände till Island. Hörður gjorde två år i AIK och blev nog aldrig den store favoriten bland supportrarna. Men han var en lagspelare, hade ett bra spelsinne och gjorde många fina framspelningar. Hörnorna från vänster brukade Hörður slå. Hemkommen till Reykjavik forsatte Hörður ytterligare två år som spelare innan skadorna definitivt satte stopp. Han fortsatte istället som tränare och ledare. 1995 blev han, av Islands tränare i högsta serien, vald till Islands näst bäste tränare efter Guðjón Þórðarson som det året blev Islands förbundskapten och senare manager i Stoke City. Tio veckor senare, i augusti, fick Hörður sparken från Valur och han har sedan dess inte tränat något lag. Men som Hörður själv säger:
- Jag arbetade långsiktigt och tog in en del ungdomar som senare har blivit mycket duktiga spelare. Men styrelsen hade inte tålamod och saknade fotbollskunskaper vid den här tidpunkten. Mitt största misstag som tränare var att acceptera jobbet hos Valur, därför att när jag var redo för klubben, var klubben inte redo för mig!
Men Hörður är mycket stolt över sin tränarkarriär även om slutet inte var så roligt. Han hade ändå tänkt att sluta som tränare något år senare.
1996 startade Hörður ett eget reseföretag, IT Travel (hemsida www.ittravel.is) där bland annat hans goda språkkunskaper kommer till användning (Hörður talar isländska, svenska, danska, engelska, förstår tyska och studerar spanska). IT Travel specialiserar sig på idrottsresor och "Sports Events". Företaget har utvecklat en internationell fotbollsturnering på Island för ungdomslag, först som Iceland Football Festival (tillsammans med IA Akranes) och från 2002 REY CUP, Reykjaviks internationella fotbollsfestival (hemsida www.reycup.com) där man hoppas få med ett lag från AIK 2003. Företaget och familjen tar det mesta av Hörðurs tid så sommaren 2002 tog Hörður sin första semester på åtta år!
Hörður Hilmarsson betonar att han är mycket tacksam mot AIK för att laget gav honom chansen att få spela fotboll, och försörja sig på det, utanför sitt älskade Island. Han hade samtidigt som erbjudandet från AIK kom, möjligheten att spela i USA, men han valde Sverige och AIK, något som han inte ångrar.
- Om jag inte kommit till AIK hade jag inte lärt känna så många fina människor som ledarna Börje Fridlund och Lennart Hemming, spelare som Göran Göransson, Ola Rydstrand, "Ryssen", Tomas Nilsson (målvakt från Mora), Sven "Dala", "Riala" Karlsson, Bernt Ljung och alla andra. Inte att förglömma tränaren Bosse Pettersson och min goda vän Friðfinnur Sigurðsson (Friðfinnur verkar fortfarande, 2002, som läkare inom AIK:s ishockey). Jag kommer ihåg dom alla och tänker ofta; Var är dom nu? Vad gör de nuförtiden?
- Jag tänker alltid gott om AIK, Solna, Stockholm och Sverige men mer än allt annat för att under den här perioden föddes min äldsta dotter och stora vän Bryndis på Karolinska sjukhuset 28 juli 1980.
Kanske kan alla artiklar om gamla AIK:are här på "500 AIK:are" hjälpa Hörður, och alla andra, att få svar på frågorna "Var är dom nu?" och "Vad gör de nuförtiden?" Två dagar efter dottern Bryndis födelse vann AIK för övrigt med 2-1 mot IFK Eskilstuna på Råsunda med Hörður Hilmarsson i en dominerande mittfältsposition.
Till sist måste vi berätta om när Hörður var med på AIK:s första träningsläger våren 1980. Han var rejält skadad och kunde inte träna ordentligt. Men som ny i laget tilldelades han en uppgift. Han fick sjunga inför alla spelare, och han sjöng, riktigt bra. Han fortsatte sedan att sjunga för laget på kvällarna efter träningarna. Sånger som hans lagkamrater säkert kommer ihåg är "Rhinestone Cowboy" (Glen Campbell) och "In the Ghetto" (Elvis Presley). Så det fanns de som trodde att AIK hade köpt en sångare - som inte kunde spela fotboll. Tiden skulle dock visa att Hörður Hilmarsson var en fotbollsspelare - som kunde sjunga.
Text: Anders Johrén (2002)
|