Ove Rübsamen

Ove Rübsamen, med farfarsfar från Tyskland, växte upp i Helenelund och med inflytande från pappa och storebröder var det Helenelunds IK och Djurgårdens IF som blev Oves favoritlag som ung. Det var i Helenelund som idrottskarriären startade med fotboll, bandy och ishockey. Som tonåring vann han S:t Erikscupen i ishockey med Brommapojkarna och TV-pucken låg inte så långt borta. Men ishockeyn lades åt sidan till förmån för bandy och fotboll. I bandy skulle han med Helenelund vara med och kvala till Allsvenskan men det var i fotboll han främst skulle utmärka sig.

1974 kom Ove som junior till Djurgården där han året efter debuterade i Allsvenskan. Bland annat spelade han mot AIK i vårderbyt 1975 när AIK satte sitt publikrekord på 40.669 åskådare. Men Ove lämnade Djurgården och gick tillbaka till Helenelund.
- Jag kom från juniorlaget upp till A-laget och då blev man inte lika bra omhändertagen som om man hade kommit som ett nyförvärv direkt till A-laget. Och jag fick knappt något betalt i Djurgården, berättar Ove 27 år efter sin allsvenska säsong i Djurgården.

Efter ett år i Helenelund hörde AIK av sig. Med Bruno Nyberg i spetsen övertalades Ove att komma till AIK.
- AIK gjorde ett bra jobb när jag kom till klubben. Och Gunnar Nordahl var tränare, en skön lirare. Snällare tränare finns inte. Och det var tur att jag var anfallsspelare för det var mest anfallsspel han brydde sig om.

Ove, eller "Ryssen" som han kallades av de flesta, blev efter några matcher 1977 ordinarie i AIK, en ordinarie plats som han kom att hålla i åtta år. Men i början var det mest negativa händelser som Ryssen blev uppmärksammad för. Efter ett derby mot Djurgården 1977 täcktes Expressens framsida dagen efter av en bild på Rübsamen och Djurgårdens Vito Knezevic med rubriken "Råkurr på Råsunda efter derbyt". Så här sade Ryssen själv direkt efter händelsen:
- En rejäl fight mellan goda vänner. Knezevic stämplade mig, jag gav honom en knuff och så satt hans knytnäve i mitt öga med en blåtira som följd.

1977 fick Ove också göra debut som målvakt! I bortamatchen mot IFK Norrköping skadade sig den ordinarie målvakten Leif Karlsson när han försökte rädda frisparken som ledde till 0-2. Med 27 minuter kvar av matchen ställde sig Ove i målet - och han släppte in tre mål till, 5-0 blev det till slut. Med ett insläppt mål var nionde minut torde Ove Rübsamen vara AIK:s statistiskt sett sämste målvakt genom tiderna.

Första åren i AIK var Ove lite opolerad och 1979 blev han utvisad två gånger. Mot Öster 18 juli blev han i andra halvleken fälld av Håkan Arvidsson utan åtgärd från domaren. Ryssen gav igen och klippte Håkan över högerbenet med domaren fem meter från situationen. Rött kort direkt och Ove kommenterade så här efter matchen:
- Det såg illa ut men jag försökte slå bort bollen men lyckades inte. Jag var beredd på varning men inte utvisning.

AIK klarade ändå 1-1 mot Öster men nästa utvisning, mot Kalmar FF borta i september, blev mer ödesdiger. AIK hade 3-3 med ett par minuter kvar då Ove fick sin andra varning. Med en man mindre, och med den ordinarie målvakten Ulf Jakobsson skadad (utespelaren Ola Rydstrand fick ställa sig i målet) kunde Kalmar forcera in segermålet i den sista övertidsminuten.

1979 var ett dystert år för AIK som åkte ur Allsvenskan för tredje gången. Men de sista matcherna spelade AIK utan Ove. Han blev knäskadad och var borta från spel under de sista ödesmatcherna.
- Vi fick en del skador och hade en tunn trupp. Samtidigt var det rörigt på tränarsidan med Jens Lindblom som någon slags manager och Bosse Pettersson som tränare. Det passade inte oss, vi fick aldrig riktigt klart vilka roller de hade.

Men 1980 vände det och Ove Rübsamen växte ut till en av AIK:s viktigaste spelare. Han var, tillsammans med Sven Dahlkvist, Göran Göransson och bröderna Åslund, den viktigaste orsaken till att AIK:s vistelse i division 2 bara blev ettårig. I den avgörande matchen mot Örebro SK var det Ryssen som nickade in det avgörande målet.
- Mitt viktigaste mål, det mest historiska, anser Ove även 22 år senare.

Ove gjorde 11 mål detta år och utöver 1-0 målet mot Örebro minns vi också en hörna direkt i mål borta mot BK Forward.

1981 kom Rolf Zetterlund som tränare till AIK. En smärre revolution enligt Rübsamen.
- Då började vi träna något hiskeligt. Det var en revolution, Roffe höjde kraven och förändrade mycket. Det var träning i stort sett varje dag plus att vi skulle köra individuella löp- och styrkepass. Själv blev jag mycket starkare och fick större självförtroende. Samtidigt körde Roffe så hårt att vi ofta var nedtränade. 1982 kom vi näst sist i Allsvenskan och fick kvala oss kvar mot Djurgården. Då var vi ofta tunga och sega.

1982 fick AIK alltså kvala sig kvar i Allsvenskan. Med bara något undantag var det samma spelare som 1983 ledde AIK till allsvensk serieseger. Ove Rübsamen gjorde sin allra bästa säsong och allra bäst var hans insats i höstderbyt mot Hammarby. Några oförglömliga sekvenser beskrev Expressens Göran Söderlund så här:

"Klockan var 20.31 och himlen var svart över Råsunda. 1-0 till Hammarby när 14 minuter var kvar. Men någonstans innanför de svarta molnen - ogenomträngliga som Bajens försvarsmur - hittade AIK ljuset och kraften. Himmel och pannkaka vilket slut!

2-1 till AIK med målarmästare Ove Rübsamen, 27 år, som överste färgsättare.
76:e minuten. Thomas Bergman har lurat Hammarbyförsvaret och målvakten Anders Forsberg greppar tag om Bergman så att skosnöret går sönder. Straff.
Det är då Ryssen tar över huvudrollen. Den släpper han inte. Mål-Forsberg kastar sig till höger. Ove smeker in bollen i huvudhöjd till vänster med vänsterfoten. Det var första ljusstrålen i AIK-mörkret.
- Det gällde att få ner pulsen, säger han. Den var uppe i 180. Bajenklacken tjöt (straffen sköts mot Bajenklacken på den södra läktaren) men jag tänkte, riktigt kände ... jag slår in den!

Det är bara början på Rysskvarten. Matchklockan tickar mot 86 spelade minuter när Ove snor åt sig bollen ungefär tio meter utanför eget straffområde. Framför honom finns en förfärlig massa motståndare och till Hammarby-målvakten Anders Forsbergs mållinje är det över 80 meter. Vad ska Ove hitta på?
Han som spelat i AIK sen 1977, men aldrig varit med om att vinna mot Hammarby, skjuter som en himlakula rakt över hela planen. Det ena sjumilaklivet - det är så han springer - efter det andra. Bakom sig har han till slut nästan hela Bajen jagande. Inne i straffområdet, efter en språngmarsch på cirka 70 meter, hinner Klasse Johansson få in en fot mellan Ryssens ben. Ny straff som Thomas Bergman lägger i nät.

Det som sitter på näthinnan efteråt är Ove Rübsamens långfärd. Det såg enkelt ut men alla som försökt springa 70 meter med en boll i högsta fart vet hur det tar på krafterna."

Så långt Göran Söderlund i Expressen. 2-1 segern mot Hammarby innebar att AIK tog tillbaka initiativet i Stockholmsfotbollen (som Hammarby hade lånat under något år). I slutspelet samma år krossade AIK Hammarby med 5-2 (returen var en ren formsak, 1-1) innan AIK i SM-semifinalen mot IFK Göteborg gjorde årets enda plattmatch. 0-3 borta mot IFK Göteborg gick inte att reparera på hemmaplan (2-0 till AIK) och det var IFK Göteborg, och inte AIK, som blev svenska mästare 1983.

AIK fortsatte att dominera 1984, ofta med Ove Rübsamen som den härskande defensive mittfältaren. AIK ledde Allsvenskan överlägset efter halva serien (AIK spelade över ett år utan att förlora en allsvensk match) men framåt september började det gå trögt. Sorti ur UEFA-cupen mot Dundee United efter 0-3 på bortaplan i en match som Ryssen minns så här:
- Det var helt makalöst. På Råsunda hade vi haft ett bra grepp men i Dundee var det något helt annat. Det verkligen syntes i deras ögon, den värsta förändringen jag varit med om.

AIK åkte sedan ut ur SM-slutspelet direkt i kvartsfinalen mot IFK Norrköping. IFK vann hemmamatchen med 1-0 och AIK vann på Råsunda med 2-1. Ryssen gjorde sin sista match i AIK-tröjan, han dominerade mittfältet men slog också en straff i stolpen.

Efter 1984 lämnade Ove Rübsamen AIK trots att han bara var 28 år gammal.
- Jag hade svårt med motivationen, med Roffe Zetterlund som tränare var det en makalös träning, ingen lekstuga under de månader då det inte var matcher.

Ove Rübsamen vände tillbaka till Helenelund där han senare också blev ordförande i fotbollssektionen. Men han har fortfarande starka band med AIK. Hans son Ludde är en hängiven AIK:are som går på Råsundas norra läktare varje match. Även Ryssen brukar se AIK:s matcher från den norra läktaren, om än inte mitt i klacken. Han går dessutom på AIK-ringens möten (en församling med tidigare AIK-spelare) och han har fortfarande regelbunden kontakt med spelare som Göran Karlsson, Göran Göransson med flera. Ryssen var djurgårdare under uppväxten men idag...
- Det var pappa och storebröder som fick mig att bli djurgårdare när jag var liten. Nu har jag konverterat helt. Jag gillar AIK som förening och det sätt man har drivit fram klubben. Jag har inga dåliga minnen från AIK. Tvärtom, stämningen på matcherna, och den norra läktaren, är underbar. Och TIFO-arrangemangen är otroliga. Jag brukar skänka pengar till TIFO-gruppen, de gör ett fantastiskt jobb.

Till slut några iaktagelser från alla åren i AIK:
- Att AIK:s tränare 1977-78, Gunnar Nordahl, var stor som fotbollsspelare visste jag. Men hur stor han egentligen var fick jag klart för mig när AIK, på väg till ett träningsläger i Västindien, mellanlandade i New York och gjorde ett besök i Little Italy. När Gunnar kom dit blev italienarna helt tokiga och omsvärmade Gunnar. Så stor bland italienare i USA, då kunde man tänka sig hur det var i Italien.

Och så en solskenshistoria om den samtide Jyrki Nieminen.
- De första åren Jyrki var i AIK pratade han nästan ingenting. Efter ett tag upptäckte vi att han hade matchprogrammet med sig i bakfickan när vi spelade. Mitt i matcherna kunde han ta upp programmet och kolla resultattavlan för att se hur hans tips gick. Roffe Zetterlund upptäckte detta i en match i Halmstad och då blev det inte så kul.

Ove Rübsamen har bättre koll på AIK än de flesta tidigare AIK-spelare. Från den norra läktaren men också från sammankomsterna med AIK-ringen och AIK:s veteranlag. Och åtta framgångsrika år i AIK gör Ove Rübsamen till en av klubbens stora spelare.

Text: Anders Johrén (2002)