Staffan Isaksson debuterade i IFK Luleås division 2-lag som 16-åring 1968. Han var med om IFK Luleås framgångsår 1970-71 när man först gick upp i Allsvenskan (hösten 1970) och sedan så när höll på att hänga kvar i densamma 1971. Med i IFK Luleå var då även Staffans bror Torbjörn och deras pappa Lennart hade varit med om att bygga upp klubben.
Efter ett par år i Örebro SK och ytterligare några år i IFK Sundsvall kom Staffan inför 1979 till AIK.
- Jag fick ett mycket bra mottagande av AIK och framför allt Bror Mellberg, berättar Staffan 27 år senare. AIK var en välskött klubb, med bra ordning och organisation. Jag trivdes bra i Stockholm.
AIK vann nästan alla träningsmatcher inför 1979 års säsong och klubben nämndes bland guldfavoriterna. Men vi vet hur det gick. AIK åkte ur Allsvenskan och Staffan har sin förklaring till varför det gick så illa:
- Det var mycket mentalt. Efter några förluster bytte vi spelsätt, det spelsätt som ändå hade fungerat så bra i träningsmatcherna. Det blev också motsättningar i gruppen, framför allt på ledarsidan. Tränaren Jens Lindblom fick ju sedan gå mitt under säsongen.
Trots allt det dystra 1979 är det ändå en match som Staffan minns med välbehag. Efter tre raka förluster i inledningen av Allsvenskan åkte AIK till Sundsvall för att möta IFK som då ledde Allsvenskan. Staffan hade lämnat IFK Sundsvall året innan efter ett turbulent sista år då Staffan och IFK hade olika uppfattningar om avtal som slutits, och Staffan hade varit avstängd av disciplinära skäl. Matchen stod länge 0-0 men i mitten av andra halvleken blev Staffan fälld, inne i straffområdet av Bo Börjesson. Straffen slog Ove Rübsamen i mål, AIK vann matchen med 1-0 och Staffan var en av de främsta spelarna på planen.
Några veckor senare började Staffans skadeelände. I slutet av matchen mot Hammarby 31 maj blev Staffan skadad i både vrist och knä och var tvungen att vila i nästan en månad. Till råga på allt gjorde Hammarby segermålet i slutminuten mot ett bara 10 man starkt AIK. AIK hade redan gjort de två tillåtna bytena när Staffan blev skadad. Med tanke på hur små marginalerna var är det inte osannolikt att AIK hade klarat sig kvar i Allsvenskan om inte Staffan Isaksson hade blivit skadad.
Men skadeproblemen hade bara börjat. Under de närmaste åren opererades Staffans hälsena tre gånger, han spelade ofta på sprutor och han kunde aldrig förbereda sig på det sätt som krävs för att vara en allsvensk spelare i toppklass. Det blev enstaka matcher under de följande åren men aldrig någon kontinuitet i varken träning eller matcher. Efter 1981 lämnade Staffan AIK för att gå till IFK Östersund, där den gamle AIK-tränaren Bosse Petersson nu var ansvarig.
Staffan Isaksson var lagspelaren som jobbade i 90 minuter. Han var tuff, vissa menar att han ibland var i tuffaste laget, och han var en god huvudspelare. Han menar själv att han var frispråkig, han sade alltid vad han tyckte och det gick inte alltid hem. Han kunde uppfattas som lite kontroversiell både på och utanför planen.
Staffan verkade några år som spelande tränare men han insåg snart att han inte var någon tränare. 2006 jobbar han istället med IFK Luleås sponsorförsäljning och följer elitfotbollen på lite avstånd. Något egentligt favoritlag har han inte även om han tittar lite extra hur det går för hans gamla klubbar.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
