Patrik Fredholm började i AIK:s knatteskola redan som 5-åring och han hade alltså, vid sin allsvenska debut 1996, spelat i AIK i 13 år. Under de åren hade han varit med om att vinna pojkallsvenskan och när AIK gjorde sin 100-årsvideo 1991 var Patrik en av de ungdomsspelare, då 13 år gammal, som fick vara med och illustrera AIK:s ungdomsfotboll. |
Patrik gjorde allsvensk debut 5 maj 1996, hemma mot Öster. Han blev inbytt i 71:a minuten, vid ställningen 1-3, och i matchens sista ordinarie minut reducerade han till 2-3 efter ett läckert volleyskott. Det kom ett inlägg snett bakifrån höger och Patrik bredsidade upp bollen i nättaket på volley. Drygt två veckor senare blev han svensk cupmästare sedan AIK besegrat Malmö FF i finalen med 1-0. Dagen efter, på träningen, skadade han ena menisken och var borta i ett par månader.
1997 blev Patrik cupvinnare på nytt, även om han denna gång inte spelade i finalen. I juni spelade han sin mest framgångsrika match i AIK, då han blev tremålsskytt mot Ljungskile. Dagens Nyheter skrev så här efter matchen:
"Det tog dryga 16 minuter innan Patrik hade presenterat sig för Ljungskileförsvaret. En boll i djupled från Pierre Gallo, ett par snabba steg och ett rappt högerskott i Ulf Kortesniemis högra hörn. Mål nummer två som gav 3-0 nio minuter senare var mera av slumpens skörd. En retur på ett skott från Pascal Simpson men där Patrik visade sin påpasslighet. 5-0 en kvart från slutet var kryddan på verket. En nick i ett svårt läge sedan Krister Nordin spelat in från högerkanten.
Patrik Fredholm god för 11 blankt på 100 meter, tar närmaste vägen mot mål. Han lägger ned ett stort arbete för att förkovra sig som fotbollsspelare. Patrik är en trogen gäst på AIK:s frivilliga förmiddagsträningar."
- Det är klart att jag är lycklig. Det här var ju det jag drömde om som liten knatte en gång i tiden, sade Patrik efter matchen.
Tio år senare är det fortfarande matchen mot Ljungskile som är Patriks bästa AIK-minne. Han gjorde tre av sina totalt sju allsvenska AIK-mål i just den matchen. Året efter, 1998, var det måltorka både hos Patrik och hela AIK-laget. Han spelade 21 matcher, varav tio från start, men lyckades bara göra ett mål. AIK gjorde totalt 25 mål på 26 matcher men vann trots det SM-guldet. Patrik har sin förklaring:
- Vi var ett riktigt bra lag men anfallarna lade ner mycket energi på försvarsarbete vilket gjorde att vi kanske var lite trötta i anfallssituationerna. Å andra sidan höll vi nollan i nästan varje match så det gick ju bra ändå.
AIK vann SM-guldet efter en sista nervpirrande match mot Örgryte där Patrik blev inbytt i 83:e minuten. Då gjorde han sitt 16:e år i AIK-tröjan, mest av alla i guldtruppen. Men det blev också den sista matchen i AIK-tröjan. Någon månad senare återfanns han i italienska Udinese (serie A), först utlånad men sedan köpte italienarna honom från AIK. Språket var inget problem då Patrik, med italiensk mamma, talade flytande italienska. Fotbollsmässigt blev det inte lika framgångsrikt och olika skador, korsband och annat, hindrade honom i hans fortsatta utveckling. Han blev utlånad till ett holländskt lag (De Graafschap, som hade ett samarbete med Udinese) och via en mindre italiensk klubb, Castel di Sangro (serie C1) uppe i bergen mellan Rom och Neapel, hamnade han i Örgryte 2001. Tre år i Göteborg följdes av några år i Norge innan han 2006 är tillbaka i Udine men nu i klubben Rivignano i serie D.
Patrik Fredholm var explosiv och stark med en snabbhet som inte många försvarsspelare kunde matcha. Han lämnade AIK redan som 20-åring och vi var nog många som kände att han fortfarande hade stor utvecklingspotential. Många skador har dock gjort att den fortsatta karriären inte riktigt blev som Patrik hade hoppats.
Vid sidan av fotbollen prioriteras förstås familjen men han försöker också få tid över för golf (handicap 20). Och 16 år i AIK sitter fortfarande djupt rotat när frågan om hans syn på AIK kommer upp. Det är AIK som är Patrik Fredholms klubb och vi gissar att det så kommer att förbli.
Text: Anders Johrén (2007)
|