Andreas Yngvesson

Andreas Yngvesson, målfarlig forward i Gif Sundsvall som också spelat division 1-innebandy med Alnö IBK, hade varit på gång till AIK redan 1993, men en krånglande ljumske gjorde att Andreas stannade i Sundsvall den gången. I november 1996 fick han en ny chans och åkte med på AIK:s träningsmatch borta mot Rosenborg.

- Jag var nervös och gjorde en dålig match mot Rosenborg, berättar Andreas drygt tio år senare. Det var en bedrift att jag fick kontrakt med AIK efter den matchen.

Men tränare Erik Hamrén ville ha Andreas till AIK och så blev det. Första tiden i AIK innebar hotellboende på Järva Krog och träningsläger i Singapore och på Cypern. Däremot fick han inte plats i den trupp som spelade kvartsfinal i Cupvinnarcupen mot FC Barcelona då endast två nya spelare fick registreras under vinteruppehållet. Andreas fick i stället göra debut i april, först i några cupmatcher och sedan i Allsvenskan. Kanske var det så att händelserna i Andreas andra allsvenska match, 0-0 hemma mot IFK Göteborg, i stor grad påverkade hans fortsättning i AIK.
- Jag hade två jättelägen i första halvlek, två frilägen ensam med Thomas Ravelli. Det första sköt jag över och på det andra gjorde Ravelli en jätteräddning. Det är missar jag aldrig glömmer. Det hade fungerat bra fram till dess och jag hade bland annat gjort mål i en cupmatch.

Yngvessons två frilägesmissar uppmärksammades, både i media och bland supportrar, och Andreas tappade både form och självförtroende.
- Jag fick mycket skit från sidan som jag inte var mentalt förberedd på. När jag sedan blev utbytt på ett märkligt sätt i nästa match mot Västerås gick jag ned rejält. Jag hade spelat från start och tyckte jag hade gjort en bra första halvlek när vår tränare gjorde ett opsykologiskt byte. Vi hade gjort halvtidsgenomgången och jag var på väg ut till andra halvlek när vår tränare Erik Hamrén vinkade till mig och sade att "vi byter dig mot Dick Lidman".

Därefter kom Andreas aldrig riktigt in i laget igen. Han fick agera inhoppare och spelade några minuter då och då. I bortamatchen mot Primorje i Cupvinnarcupen spelade han sista halvtimmen i det som blev ett riktigt fiasko för AIK. Vid AIK:s hemkomst till Arlanda möttes laget av några så kallade supportrar som trakasserade främst tränaren Erik Hamrén men även Andreas fick en släng av glåporden.

1998 kom det en ny tränare till AIK, Stuart Baxter. Stuart spelade med en "diamant" på mittfältet och Andreas lyckades aldrig övertyga Stuart om att det var han som skulle spela forward. Och efter en diskussion med assisterande tränaren Rikard Norling, där Andreas hade en del kritiska synpunkter på Stuarts sätt att leda träningarna, synpunkter som så småningom nådde Stuart, fick Andreas nöja sig med att se AIK:s matcher från Östra övre läktaren, trappa 3, rad 15.
- Då var det ingen idé att stanna kvar i AIK utan jag gick tillbaka till Gif Sundsvall.

Andreas var i högsta grad delaktig i Gif Sundsvalls avancemang till Allsvenskan och hans framfart hösten 2001, då hans målskytte lossnade rejält, uppmärksammades av Malmö FF. Det blev tre och ett halvt år i MFF, med mästartiteln 2004 som höjdpunkt. Han avslutade sin allsvenska karriär med att åka ur Allsvenskan med Landskrona Bois och efter ett år i Superettan har Andreas också avslutat sin elitkarriär inom fotbollen.

Andreas Yngvesson var snabb och hade en stor genombrottskraft. En lagspelare men ingen dribbler och för att vara forward missade han kanske lite för många målchanser, förutom hösten 2001 då det mesta fungerade. När Andreas tänker tillbaka på sin tid i AIK så minns han den med glädje och sorg.
- Det är en tid jag inte vill ha ogjord, det var goda erfarenheter. Men all skit jag fick från vissa delar av publiken gör att jag därifrån inte har några roliga minnen.

Trots att Andreas tid i Skånes toppfotbollsklubbar är över har han 2007 inte några planer på att lämna landskapet. Vid sidan av fotbollen har han utvecklat ett intresse för vinkunskap, golf (handicap 6) och han har en svaghet för TV-serier som Vita Huset och Sopranos.

Till sist återvänder vi till Andreas provmatch med AIK mot Rosenborg hösten 1996. Andreas berättar:
- Jag delade rum med Michael Brundin men av någon anledning sov vi över. Vår tränare Erik Hamrén ringde upp för att väcka oss, bussen väntade, men två gånger slängde jag bara på luren. Den tredje gången svarade Brundin och han sade att vi skulle vara nere på fem minuter. Det var vi men Brundin glömde all tax-free han hade köpt. Och trots att jag som provspelare hade slängt på luren två gånger när tränaren ringde, fick jag kontrakt med AIK. Det kallar jag en bedrift.

Text: Anders Johrén (2007)