Startsida Fotboll Mer läsvärt Andreas Andersson, del 6:6

Porträttet: Andreas Andersson, del 6:6

I denna sista del i mötet med Andreas blir det lite av varje – lite AIK, lite framtid och slutligen en presentation av vilka spelare som har tagit plats i Andreas Anderssons eget ”Dream Team”.

AIK, framtiden och ”Dream team”

Andreas tid i AIK började med spel i Champions League 1999. Formtoppen infann sig lagom till säsongsavslutningen och matcherna mot Malmö FF i allsvenskan och hemmamatchen mot Arsenal i Champions League. Lika bra som säsongsavslutningen var 1999, lika tråkig blev upptakten på nästkommande säsong. Andreas skadade korsbandet tidigt på säsongen och så var säsongen 2000 förstörd. Säsongerna 2001 och 2002 så har Andreas däremot visat vilken gedigen och briljant fotbollsspelare han är. Förutom att han har varit AIKs klart lysande fixstjärna så har det även belönats med en numera permanent plats i A-landslaget när kroppen varit hel och frisk.

Det märks att Andreas tycker att AIK under de senaste säsongerna inte har haft ett tillräckligt bra grundspel för att på allvar kunna konkurrera om guldmedaljerna. Andreas nämner bl.a. att spelet har varit för förutsägbart många gånger. Det har dock varit nära i svenska cupen de två senaste säsongerna med två finaler. Två tunga förluster - först mot Elfsborg 2001 efter det långdragna straffavgörandet och sedan fjolårets smärtsamma förlust i förlängningen mot pyjamaspartyt.

Vi talar om vikten av hjärta och jag frågar om man som ny spelare i klubben borde inskolas lite mer i föreningens historia. Eller förhåller det sig så att man som spelare mer ser fotbollsspelandet som ett arbete och att man egentligen inte har så stort intresse av tiderna som varit. Andreas nappar på den utslängda kroken!

AA:
- Nej, det där tycker jag faktiskt är viktigt. Man borde som spelare ha lite mera koll på vad som har hänt. Det där är något som vi spelare själva borde ha ett lite större intresse av. Till exempel så väcktes mitt eget intresse för ishockey i samband med att AIK vann sina SM-guld 1982 och 1984. Att se Per-Erik Eklund på isen var en stor fröjd.

Andreas berättar att han inte har något fast försäljningspris inskrivet i sitt kontrakt och att det ska till ett mycket bra erbjudande för att han ska kunna tänka sig att lämna AIK som han trivs mycket bra i. Det har varit hyfsat nära några gånger med ett nytt proffskontrakt utomlands de senaste två åren men det har av olika anledningar inte blivit av. Andreas känner absolut ingen besvikelse inför detta och påpekar att det är många pusselbitar som ska falla på plats för att han ska kunna tänka sig att bli utlandsproffs igen.

På frågan vad Andreas skulle vilja syssla med efter avslutad karriär som aktiv fotbollsspelare så finns det ett flertal alternativ. Det har under stundom funnits funderingar hos Andreas om att verka vidare inom fotbollen på något sätt (vad sägs om att bli fotbollsdomare Andreas – undertecknads anmärkning). Andra tankar har kretsat kring att starta upp och driva en egen restaurang, fast där tvekar Andreas en hel del då det verkar vara mera slit än vad det i slutändan smakar.

Kort om...

Sanny Åslund
- Har lyckats vända AIKs ekonomi åt rätt håll.

Jan Stahre
- En bra individuell tränare! Duktig på det han gör.

Stefan Söderberg
- En skön och spontan samt lite annorlunda kille. Säger alltid vad han tycker och tänker.

Sune Hellströmer
- Jag känner inte Sune speciellt väl. Han verkar dock mycket trevlig.

Lennart Johansson
- En mycket sympatisk människa. En stor man på många sätt. Man lyssnar verkligen när Lennart talar till en.

Anders Almgren
- En frisk fläkt. En skön kille att prata med.

Stuart Baxter
- Duktig på att styra upp ett lag defensivt. Hade lite dålig känsla för saker ibland. Stuart såg ofta problem och lyfte sällan fram det som var positivt.

Olle Nordin
- En mycket trevlig och artig man. Vi hade i AIK dock problem med att få ihop ett eget spel med Olle.

Peter Larsson
- Det kändes bra med Peter. Peter hade en bra dialog med spelarna och det kändes som om vi hade något på gång tillsammans.

Dusan Uhrin
- Dusan hade tyvärr inte mycket att komma med rent fotbollsmässigt. Vid tidpunkten för många tränarbyten behövde A-truppen klara riktlinjer mer än något annat.

När jag nu skriver dessa sista rader i mitt ”Andreas Andersson projekt” har det gått långt mer än en månad från det att jag började med att kontakta Andreas pappa Claes.

Efter att ha träffat Andreas och efter att ha talat med flera av hans nära och kära så är det lätt att konstatera att det finns en påtaglig vinnarmentalitet hos den Anderssonska klanen. Som bekant så har Andreas dock ännu inte vunnit någon titel med AIK. Men efter att igår kväll ha sett AIK spela mot Malmö FF med allsvensk serieledning som belöning undrar jag ändå om inte Andreas väntan snart är över. Spelet mot Malmö var bitvis strålande bra. AIK spelade sin bästa fotboll på många år och Andreas hade varit värd att få klämma in en boll bakom den gamla lagkamraten Matias Asper. Med uppvisningen mot Malmö i färskt minne och med vetskap om att Andreas och ett flertal andra spelare i dagens AIK-trupp befinner kraftiga vinnarskallar så infinner sig en känsla om att Andreas knappast kommer att behöva genomlida ytterligare en jul utan en titel tillsammans med svensk fotbolls starkaste varumärke. Så därför - sträck på dig i graven Isidor - snart är det kanske åter dags för delad svartgul glädje!

Andreas Anderssons Dream team

Andreas har slutligen även tagit ut sitt Dream team. En förutsättning för att kunna bli uttagen i laget är att Andreas någon gång har spelat med spelaren ifråga. Andreas har begränsat sin uttagning till spelare som någon gång har spelat i samma klubblag som Andreas. Totalt finns det spelare från fem stycken klubblag representerade, nämligen AIK, AC Milan, Newcastle United, IFK Göteborg samt en representant från Degerfors IF.

Text: Johan Gefvert
Foto: Bildbyrån
[030609]