Wille Engdahl gjorde nu sin andra allsvenska match och för första gången, det skulle bli många fler, skrev han själv referat från matchen i Stockholms Dagblad. Här är ett utdrag från det referatet:
"Utvecklingen av dagens kamp – matchen gjorde verkligen rätt för att nämnas så – blev 3-3, ett resultat som vad spelfördelningen angår, kan sägas vara fullt rättvist. Detta hindrar emellertid ej, att Göteborgsspelarna lämnade planen betydligt gladare i hågen än sina motståndare, men så hade också AIK haft segern inom räckhåll flera gånger, bl a vid målställningen 2-0 och 3-1 för de svarta.
AIK hade ordinarie laguppställning under det att Gais tränade ”dansken” Simonsson som vänsterinner och hade satt ut Torsten Svensson på högra flygeln. AIK:s första mål gjordes efter 27 minuter av Wahlberg som tog sig god tid med att från strafflinjen skjuta hårt i nät. Andra målet slog Kaufeldt med schwung in efter klungspel framför Göteborgsmålet. Att Gais hade en del otur erkännes villigt. Albin Olssons kanonskott i stolpen var sålunda värt ett bättre öde, men AIK hade förutom de godkända målen ytterligare två bollar i Gais bur, at det absolut rättvisaste hade varit att godkänna åtminstone det ena. Kort efter Gais reducering ökade AIK sin ledning. Gävle-Nilsson sköt, och målvakten tappade bollen, som Wahlberg sedan ej hade minsta besvär att förpassa i nät. Resten av matchen karaktäriserades av Göteborgspress, om man undantager en kort periods anfallsspel från AIK, under vilken Engdahl kom fri och sköt hårt i stolpen.
AIK spelade bättre än i söndags. Kedjan fick dock ej i gång något ordentligt spel, vilket emellertid icke är lätt emot det hårda men justa Gaisförsvaret."
Idrottsbladet:
"Ingen domaren skulle ha blivit klandrad om han låtit AIK vinna med 5-3 över Gais. De två stockholms-mål, som herr Öberg från Örebro, underkände, voro av det slaget att det helt och hållet berodde av domarens eget personliga omdöme, om de skulle gillas, och situationenrna vid båda två de tvistiga tillfällena voro så pass kvistiga, att experterna runt omkring arenan hade mycket svårt för att utröna, om domaren handlat rätt eller felaktigt. Det ena aikåmålet ogillades på grund av offside, och så vitt vi kunde finna efter att ha hört herr Öberg utveckla sin talan samt närmare ha begrundat fallet var detta domslut riktigt. Det andra underkända målet, som innickades stiligt av Wahlberg på en vackert upplagd hörna, äro vi för vår del mera tveksamma om. Enligt domarens mening hindrades målvakten från att ingripa räddande vid detta tillfälle av Kaufeldt, som skulle ha angripit Bengtsson, just när Sudden nickade. Från signaturens utsiktspunkt föreföll det, som om Pära väl stängde men icke attackerade målvakten, men vi måste också medge att detaljerna i detta lilla drama utspelades så blixtsnabbt och i en sådan trängsel att domaren från sin plats hade bättre blick på situationen än något utomstående vittne. Men som sagt, 5-3 till AIK kunde det ha blivit. Detta resultat had dock icke varit rättvist efter spelet. Snarare borde då Gais ha utgått som vinnare efter sin stadiga press i andra halvlek.
Var sin halvtid hade lagen. Aikå presterade ett vackert, snabbt och av stor energi präglat offensiv-spel de första 45 minuterna för att efter paus dels självmant draga sig tillbaka för att skydda sitt försprång och dels pressas mer än kanske beräknat, av det under andra halvleken ursinnigt kämpande Gais som nog hade en del otur vid sina reducerings- och segerförsök."
Sammanställning: Anders Johrén
|