Det var, enligt Idrottsbladet, Eskilstunas största dag sedan 1659, då samhället fick sina stadsrättigheter. Eskilstuna-Kuriren menade att det var "alla tiders match i Eskilstuna". "Århundradets match", kallades den på andra håll. 16.562 åskådare, varav minst 5.000 stockholmare, kom till Tunavallen för att se den tidiga seriefinalen mellan IFK Eskilstuna och AIK. |
Idrottsbladet: "Detta var Eskilstunas största dag sedan samhället år 1659 fick sina stadsrättigheter. Alla slags rekord blevo slagna. Extratåg, bilkaravaner, bussar, båtar, motorcyklar, läskedrycksservering, restaurantliv, programförsäljning, matcharrangemang - allt var rekordartat denna dag. Allting tog häpnadsväckande dimensioner. Det var icke fråga om att överträffa gamla rekord med 25-30 proc, vilket ju i regel anses storartat. Nej, här åkte allting i höjden med 100-150 och t o m 200 procents ökning. Vad sägs om ett publikrekord på 7736 personer som blir mer än fördubblat i en stad på 30.000!
AIK var det bättre laget i båda halvlekarna. AIK hade grepp på spelet, en viss förmåga att behålla initiativet och att ganska regelbundet bygga upp systematiska anfall. Visserligen fastnade dessa stundom i en väl långt driven kortpassning men det var dock intet tvivel om, var den största slagkraften fanns. Typiskt är ju att AIK med blott 4½ forwards förmådde hålla anfallen i gång nästan lika bra som förut, dock nu med mera spel på högersidan. Hade Wahlberg ej råkat skada sig i knäet tror jag AIK hade vunnit med två måls övervikt, då som bekant laget alltid har sin bästa period i slutet av matchen.
Känt folk fanns det gott om på Tunavallen. Håkan Westergren - verklig AIK-fanatiker - med sin förtjusande fru, skådespelerskan Inga Tidblad, hr Kar de Mumma med Margit Rosengren, f d boxaren H Persson och f d skrinnarkungen Salchow, "Sveriges Carrachiola" R Kock m fl honoratiores.
Stiligaste prestation: Sudden Wahlbergs och AIK:s första mål, som fick betyget: det vackraste som gjorts på Tunavallen. Stabilaste spelare: Sven Andersson, som satte skräck i Smetuna-kedjan. Största missräkning: Suddens justering. Wahlbergs spel var briljant tills justeringen kom. Efteråt haltade han omkring oduglig för spel. Argaste spelare: Massa Alfredsson, som efter sin faute med självmålet spelade i en helig ilska - med negativt resultat.
Vid AIK:s 2-2-mål föll Sudden Wahlberg just som skottet gick i mål, och blev ganska svårt trampad av anstormande blåtröjor. Efter att ha försökt som v y måste han lämna planen. Trots blott 10 man voro AIK:arna bra överlägsna sista delen av den första halvleken och hade ett par verkligt fina tillfällen. Sudden uppenbarade sig åter efter paus på sin rätta plats, men gjorde minimal nytta.
Mr Jones i Dagens Nyheter: "AIK-matchen i Eskilstuna blev samma stora folkfest som exempelvis i Sandviken i maj 1930; då drogo svartingarna i det lilla brukssamhället 9.000 personer, nu åstadkommo de i Sveriges Sheffield 16.500 åskådare, vilket torde innebära landsortsrekord utanför Göteborg. Både den f d fotbollshuvudstaden Hälsingborg, Malmö och Norrköping äro distanserade med bred marginal. Nå, Eskilstuna med sina 33.000 invånare kunde naturligtvis inte ensamt ha presterat den granna publiksiffran, närheten till Stockholm passade väl ihop med de båda lagens närhet till toppen i tabellen. Aldrig blir det väl utrönt hur många av de 16.500 som voro stockholmare, men då extratågen lastade ur 3.200 personer, så rullade nog på landsvägen – den var tättrafikerad som en gata! – de 1.800 som behövdes för att huvudstadstributen kring Tunavallen skulle gå upp till 5.000. Ordningen var magnifik. Dagen hedrade Eskilstunakamraterna, Tunavallens ledning och platspolisen kunna organisera."
Extratåg gick till Eskilstuna, från Stockholm C kl 9.50, ankomst Eskilstuna kl 12.20. Återresa kl 18.30 ankomst Sthlm kl 21.13.
Sammanställning: Anders Johrén
|