AIK Statistikdatabas

Örgryte besegrar AIK med 5-4
AIK hade i söndags skickats ned till Göteborg för att i match mot Örgryte börja raden av årets seriematcher. Istället för att enligt tidigare uppgift och efter berömdt men klandradt mönster möta med sitt B-lag och t v iakttaga en defensiv hållning, hade Örgryte dock sedermera beslutat sig för att energiskt hindra AIK i deras vällofliga åtrå att klifva förbi sig i serietabellen.
Att matchen vanns af Göteborgarna framgår som vanligt av rubriken. Men orsaken? Jo, till en början vågade lokalpatriotismens mera framträdande män hvarken hoppas på hemmalagets bättre form och tidigare började förarbeten, trots det i år mer än vanligt hörda ordandet om träning, eller söka utfundera huruvida AIK medhade resurserna till seger i dagens strid. Chanserna stodo i matchens första skede lika, men efter 15 minuters spel började Kristoffersson dagens målande, och för några minuter sänkte sig missmodets gråa töcken ned öfver mänskligheten på Walhalla. Humöret lättade emellertid och den till äfventyrs flydda tilliten till de rödblå återkom efter några ytterligare minuters spel, då Lundin indirekt och Bergqvist direkt orsakade ett utjämnande mål. Berqvist, som förr kunnat riskera att få fingrarna fastnitade vid målplankan, tycktes ha imåttligt hänseende undergått förändring, ty, vid såväl detta mål som ett strax därpå följande efter skott af Appelgren sågs bollen tangera nätets tak. Solen sken och äfven ansikterna på åskådarplatserna voro nu solsken. Man uttryckte sin belåtenhet med Stålfors charmanta men fåtaliga centringar, Appelgrens välplacerade skott, hans eleganta passningsspel och han allestädes närvaro. Det senare lär sedermera ha väckt tanke hos en öfver matchens utgång sörjande AIK:are att protestera mot Örgrytes taktik att till synes spela med tretton man! Man - allting lär vara underkastadt föränderlighetens lag, så ock målställningen under en fotbollskamp. Gunnarsson och Ansén läto de ca 2000 åskådarna erfara sanningen af denna sats och efter hvarjehanda ådagalagda bevis för påståendena om det naturliga vid denna årstid i felriktade passningar, mindre goda målskott, uraktlåten bevakning etc, hade dessa innan första halftid gått till ända, vändt på siffrorna. Nog var det ett tacksamt tillfälle att för t ex AIK:aren Ansén att vara i besittning av bollen 6 à 7 meter från det gamla mästarlaget Örgrytes målportar, med vakten gömd bakom tvenne rödblå backar vid ena stången, och se det gapande tomrum, hvars gränser i öfrigt utgjordes af andra målstolpen, och ett i bakgrunden skönjbart mål! I Walhallas telefonlur ropades i paus: "AIK leder med 3-2"! Örgrytekaptenen Bengtsson hade tappat i lottdragningen och med sitt lag ställts att spela mot sol och vind. Gynnade af motsatta förhållandet togo Göteborgarna efter 10-minuters-hvilan i med hårdhandskarna för att utjämna samt om möjligt skaffa sig öfvertaget. Johansson gjorde en god början genom att åstadkomma ställningen om tre, och snart kom efter en våldsam prässning fjärde målet för göteborgslaget. Friberg försökte med ett skott, och den mot Bergqvist skjutna bollens riktning justerades av Appelgren. Höger-innern Kylberg visade hvad han kunde genom att spela in ett femte mål. Att AIK icke med gladt hjärta såg saken taga sådan vändning var naturligt, men sträfvandena att rycka segern från Örgryte kröntes ej med annan framgång, än att Rune Bergström efter ett präktigt upplopp och en kraftig kollision med Bengtsson kunde bringa målsiffrorna till 5-4. Icke ens Anséns upplopp, gamla och välkända, farliga som förr, kunde åstadkomma något, och AIK:s förhoppningargäckades. Men hade ödet varit gunstigt hade möjligen Örgrytes triumf uteblifvit. Man brukar ju sällan öfva kritik vid årets första fotbollsmatch, och med sådan får dagens möte mellan AIK och Örgryte jämnställas, alldenstund de förra uppträdde för första gången i samlad, redig trupp och under det senare ej utexperimenterat sammansättningen af sitt representationslag. De kritiska uttalandena sparas därför och må det blott tillåtas mig att beträffande ett par spelare bli förespråkade för den allmänna meningen: Örgrytes nye vänsterback: Ung, bollsäker, kraftig, i besittning af godt humör och med trefligt uppträdande. Samma lags högerinner: En spurv i tranedans, för att tala med en framstående Örgrytare. AIK:s Classe Berg: För gammal, hade svårt att vakta sin man, tycktes ha begagnat en mycket liten träningsplan i vinter. Han har väl aldrig tränat hemma i — — ? Text: Am i Nordiskt Idrottslif

Dölj matchrapport