Säsongens sista match i Svenska Serien spelades igår middag ute på Råsunda mellan Göteborgskamraterna och AIK inför en entusiastisk publik på 2000 personer. Efter ett särdeles vacker spel avgingo Stockholmarna med segern, därmed hemförande andra plats i serien. Göteborgskamraterna hade redan förut tillräckligt med poäng för att erhålla första platsen, Örgryte åkte genom utgången av gårdagens match ned på tredje plats, under det att Djurgårdens fjärde och Norrköpings femte plats länge varit givna.
Matchen hade motsetts med ett mindre vanligt intresse, enär lagen vart och ett i sin stad ansågos som de främsta här i lander. Göteborgarna höllos dock ett strå vassare, och det var endast de mest sangviniska AIK-beundrarna som trodde på en seger för hemmalaget.
AIK:arna visade redan från matchens början att de i bollbehandling och samspel, som för övrigt stundtals överdervs, voro fullt jämförliga med göteborgarna. Kunde de nu bara hålla farten i den tryckande hettan, var det givet att göteborgarna skulle få ett styvt arbete, om de skulle kunna rädda matchen åt sig och sin stad.
Det första målskotten susade sin väg mot Göteborgsmålet, där Karlsson fungerade som vakt. Det är endast kanonkulor som ta på den mannen, varför AIK:arnes långskott ej hade stor utsikt att föra till avsett resultat.
Börjesson, vars uppträdande i Stockholm motsetts med spänning, markerades strängt av Knut Nilsson och kunde blott sällan komma fri. Ett par skott var han i tillfälle att avleverera, men tjugofempundaren i AIK-målet kände sin uppgift rätt. På Råsunda skulle då göteborgarna bli utan mål.
Emellertid ledde Svensson ned Stockholmskedjan i det ena anfallet efter det andra och man väntade bara på kanonkulan. Det kom ej under försat halvlek, ty denna slutade utan att något mål gjorts.
Spelet blev under andra halvlek mycket snabbare. Gång på gång leddes anfall upp mot de båda målen, men brötos ständigt av de bakre försvararna, som på båda sidor voro av högsta klass. Publiken började tröttna på de ständigt brutna angreppen, den ville ha mål. Och den fick det. Det kom ej från Börjesson, som man i första han väntat, och ej häller från Ivar Svensson, den värste forwarden på planen igår. Det var resultatet av en hörna, som Ekroth grant lade upp och som Bergström behandlade på rätt sätt. Han slängde bollen, utan att betänka sig bråkdelen av en sekund, i nätet, utom räckhåll för Karlsson.
Stockholmslagets spel efter denna uppmuntran blev särdeles vackert och effektivt, under det göteborgarna märkbart föllo tillbaka. Svensson var några minuter efter den livligt applåderade episoden i färd med att öka försprånget, men han blev hårt undanknuffad av Lund. Och när Gunnarsson ville göra Stockholmslaget seger obestridd behandlades han av Karlsson på ett mycket rått sätt. Han hämtade sig snart från den ojusta knuffen och var fast besluten att hämnas. Och detta gjorde han genom att vid matchens slut sätta bollen i mål.
Med två mål mot noll avgingo stockholmarna med segern. Göteborgskamraterna, som funnit sina övermän, ledo sitt första nederlag för året. Felet låg ej hos det bakre försvaret, vilket spelade ypperligt, utan hos halvbackskedjan, vilken markerade mycket dåligt, samt hos forwardskedjan, som, trots att den bestod av idel internationella spelare, ej kunde göra något mot AIK:s goda försvar.
Bergqvist i Stockholmsmålet släppte ingen boll förbi sig. Och det kan ju vara hedrande nog mot en sådan forwardskedja. Men så släppte häller aldrig de båda backarna, som igår överträffade sig själva, ingen sämre än vad han brukar vara och ingen bättre. I forwardskedjan glänste Svensson, som ansetts såsom rival till Börjesson på centerforwardsplatsen i Sveriges federationslag. Från och med gårdagens match kan man gott byta rangordning. Svensson har aldrig det slöa, tråkiga spel, som Börjesson visar i de flesta matcher. Får Börjesson en fin uppläggning, så gör han mestadels mål. Det gör Svensson också. Men han gör mera än så. Han ligger i hela matchen och utvecklar all den energi som står honom till buds. Han spelar icke självständigt, utan unnar gärna sina lagkamrater att göra mål. Han leder sin kedja med god blick - han står ett trappsteg högre än själva Börjesson.
De övriga spelarna i Stockholmskedjan förtjäna alla både ros och ris, dock mest av det förra slaget.
Text: Yap i Dagens Nyheter
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
Slut på Första halvlek/perioden
AIK 1-0 Fast situation 
