Omkring 2,500 personer hade hörsammat affichernas kallelse till denna Göteborgs-Kamraternas sista match i serien å Walhalla i söndags. Vädret var det allra bästa, men planen var halkig och uppblött af de sista dagarnas regn. Hr E. Ahlstam var domare och då han blåste till spel ställde lagen upp såluna som nedan.
Kamraterna vore lika öfverlägsna i bägge halflekarna. Samtliga spelare i detta lag tycktes i särskildt godt spelhumör och fast beslutna att föra en storartad slutspurt på sitt segertåg genom seriens första omgång. Någon hög fart på spelet var dock inte, hvilket kanske till stor del berodde på planens beskaffenhet. Endast då vänster-ytterforwards i de resp. lagen fingo fatt i bollen blef det snabba upplopp, som alltid voro farliga för de bägge målen.
I första helfleken gjorde Kamraterna fyra mål, två af Börjesson och två af Schylander, alla resultat af fina anfall och gjorda med hårda målskott. Den lille Schylander väckte under hela matchen uppseende för sitt fina spel och det förvånar mig att inte Kamraterna för länge sedan låtit honom på allvar besätta platsen som höger inner i laget.
Andra halfleken ryckte A. I. K. upp sig något och presterade för en stund ett jämnt spel med Kamraterna. För hands på Thörnqvist fick A. I. K. en straffspark och den sattes resolut i nätet, trots Karlssons alla krumbukter. Men detta var också A. I. K:s enda framgång, ty sedan måste laget nästan helt och hållet hålla sig på defensiven.
Kamraterna hade det ena vackra anfallet efter det andra, men endast tvenne af dem medförde något resultat. Bägge gångerna var det återigen Börjesson, som gjorde slag i saken, i det han sköt det första målet från en klunga af spelare några meter från målöppningen och det andra sedan han brutit genom försvaret. Det första målet kunde för öfrigt målvakten mycket väl tagit då bollen var mycket lamt skjuten och gick in mellan hans utspärrade knän.
Målen kunna mycket väl beteckna de bägge lagens styrka och spel i denna match. Kamraterna hade hela matchen det ojämförligt mycket bättre spelet, alla spelade i hög form och sparade sig inte på minsta vis. Särskildt forwards hade nu lagt bort ganska mycket af sitt förra spelsätt att samspela ända till alldeles inpå målet och sköto nu så ofta det gafs tillfälle äfven på långt håll. Börjesson spelade med större energi än annars och åtminstone två af målen gjorde han alldeles på egen hand. Särskildt Holmgren visade ett oväntadt bra spel som centerhalf.
A. I. K:s spelare syntes ovanligt loja och nedstämda. Målen i första halfleken tog bort humöret hos dem och den uppryckning, som laget visade i början på andra halfleken, var endast en snart slocknande ljusglimt. Knut Nilsson och Malm arbetade för de andra, men fingo klen belöning. Forwards, med undantag af Ansén, spelade synnerligen dåligt om det nu berodde på oförmåga eller tillfällig indisposition. Sido-halfbackarna hade svårt att reda sig mot Kamraternas goda och samspelta forwards och med Rosén gjorde Schylander ungefär hvad som helst.
Text: Ceve, Nordiskt Idrottslif, 1913
Dölj matchrapport
Visa aktuell tabell
Tabellen,
(Hovra för eventuella detaljer -
klicka här för hemmatabell)
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
IFK Mål 
Slut på Första halvlek/perioden