Bortåt 2000 personer hade samlats å Walhalla i söndags för att åse kampen om poängerna mellan dessa båda lag. Det härligaste täflingsväder rådde, men planen var mycket uppblött och erbjöd dåligt fotfäste. Domare var hr Bruno Andersson.
Örgryte gjorde afsparken och sedan spelet en stund förts på midten kom AIK i ett farligt anfall mot Bengtsson, men denne lyckades fånga bollen på linjen under det de tvenne AIK:are, som angrepo honom kommo att hamna i nätet.
Örgrytarna svarade inom kort med ett motanfall som medförde ett bättre resultat. Myhrberg lyckades tippa Spångberg och skickade helt nära linjen bollen in i centern, där Clark påpassligt var framme och sköt i nät.
Efter det blefvo Örgrytarna öfverlägsna en god stun. Planens halkighet omintetgjorde dock något snabbt spel, men Örgrytes goda forwards kunde genom lugnt och beräknadt samspel hålla bollen framför AIK:s mål. Där uppstodo många hotande situationer och sen mängd fina skott sändes mot mål, men med föga lycka. Ett tag ryckte AIK upp sig och satte äfven Örgrytes bakre försvar i arbete, men det var endast för ett ögonblick, ty snart kom Örgrytes kedja onyo inom AIK:s straffområde. Efter en stunds spel kunde så Christiansson göra det andra målet för Örgryte med ett skott från strafflinjen.
Det blef nu litet större fart på spelet sedan man hunnit vänja sig vid halkan och AIK började i högre grad än förut omväxla med Örgryte i anfallen. Ett sådant medförde också till slut mål för AIK, i det att Classe Berg på en vacker centring från Ansén kunde nicka bollen förbi Bengtsson i målet. Efter detta till halflekens slut hade AIK det mesta af spelet, ehuru en hörna, som laget alldeles till slutet fick på halsen, var nog så farlig och blott med största svårighet kunde afvärjas af försvaret.
Örgrytarna blefvo genast i andra halfleken agressiva och deras öfverlägsenhet endast då och då afbruten af upplopp på AIK:s vänster sida. Efter en kvart fick också Örgryte det tredje målet genom Myhrberg, som sköt in en vacker boll öfver Hulterström utifrån sidan.
Det kom nu en lång period af rätt intressant spel. Örgrytes forwards voro väl de som hade mest att säga ifrån på planen, men alla deras anfall strandade på Malm och Knut Nilsson, som spelade storardtat. Å andra sidan hade Örgrytes försvar ett ganska lätt arbete med AIK:s svaga anfallskedja och vid de sporadiska upplopp, denna kunde få igång blef bollen ganska hastigt returnerad upp till Örgrytes forwards.
Efter en halvtimmes spel fick dock Örgryte några mycket vanskliga situationer vid AIK-målet, hvilka blefvo inledning till ytterligare tvenne mål för hemmalaget. Christiansson satte först ett hårdt skott i stolpen och Appelgren tappade en boll framför ett öppet och till synes tillspillogifvet mål, men bättre framgång medförde en straffspark, hvars berättigande för öfrigt kan anses ganska tvifvelaktigt. Christiansson satte den i nät och samme spelare befäste strax därpå Örgrytes seger med ytterligare ett grannt skjutet mål.
Matchen var nu förlorad för AIK, och Örgrytes öfverlägsenhet än mera märkbar. Två hörnor vid AIK:s mål kunde icke utnyttjas lika litet som en sådan vid Örgrytes efter ett plötsligt andall av AIK. Med 5-1 kunde Örgryte hemföra segern och de två poängen.
Matchen var en tämligen god kopia av förra söndagens match mellan AIK och Göteborgs-kamraterna. Den enda skillnaden bestod nästan egentligen endast af målantalen och AIK:s lite mer energiska spel denna gång.
Nu som förra söndagen voro Malm, Nilsson och Ansén AIK:s bästa män. Högersidan i AIK:s forwardskedja och höger halfback spelade bedröfligt. Myhrberg i Örgryte hade en god dag, men så hade han också en skäligen spelsvag back emot sig. Clark har spelat upp sig, och Palmers och Berner Pettersson voro goda ersättare för Sandberg och Fridolf Pettersson, hvilken senare fick sitt öga fördärfvadt i Uppsala. Appelgren däremot var under sin vanliga form.
Text: Ceve i Nordiskt Idrottslif
Dölj matchrapport
Visa aktuell tabell
Tabellen,
(Hovra för eventuella detaljer -
klicka här för hemmatabell)