Dagens Nyheter: "Vi som voro vid fronten kunna öppet och ärligt tala om att AIK hemförde en fullt rättvis seger och hela den svartvita elvan kände bara en sak: i dag gäller det att vinna, och efter detta rättesnöre genomförde de också kampen med taktik, rutin, finesser, fysisk styrk, kallblodigt lugn och allt annat smått och gott som hör till den högre fotbollsskolans kunnande.
Ramen kring arrangemanget var efter Borås förhållanden av riktigt stora mått. Det ena välpackade extratåget efter andra angjorde Borås Central, och bussar, bilar, lastade av titt och tätt, alla hade samma mål: till matchen. När Elfsborgskassören Knut Lenberg summerat ihop för dagen kunde han också med glädje konstatera nytt publikrekord, 8.853 åskådare, de föregående lydde på 8.411 och daterar sig också från et Elfsborg-AIK möte, nämligen den 2 oktober 1932."
AIK-tränaren Hummenberger till IB efter matchen: - Angenämaste överraskningar voro mina tre ungdomar: Sköld, Berra Pettersson och Josefsson. Elfsborg spelade bättre för två år sedan, då vi vann med 2-1 här nere. Av planens 22 spelare voro icke mer än två av internationell klass: Sven Andersson och Lillis Persson.
"Pära" Kaufeldt till IB på måndagsmorgonen: - Jag hoppade in i laget endast på allmän begäran. Från början var det ju meningen att jag skulle gå vänsteriner bredvid Haag, men så gick Mille och justerade sig i veckan, och som Buckla Nordqvist i reservlaget inte är spelklar förrän i mitten på maj, hade AIK ingen annan än mig att sätta in. Men roligt var det att vara med igen. Ju äldre man blir, desto mera sätter man värde på en sådan seger som den vi vann i Borås. - Det var en av de bästa matcher AIK har spelat på länge, och jag kan nog gott säga att alla elva gick i för att vinna och visa att vi trots allt kan ta oss samman, när det gäller. Ett vågsamt experiment var det ju, som vi gjort. Det var ju bara fem man, som spelade på samma platser som i söndags mot Gais, men operationen lyckades över förväntan. En bidragande orsak till vår seger var faktiskt den välvilliga hållning som publiken nere i Borås intog till oss. Det är inte så lätt att göra sitt bästa, när publiken är otålig och kanske till och med hatisk inställd emot en (som på Stadion ibland), men när man känner att ens prestationer uppskattas så växer man med uppgiften. Naturligtvis hejade man duktigt på hemmalaget också, men publiken var i alla fall så fin att den även uppskattade våra prestationer, och sådant värmer ett gammalt fotbollshjärta.
Sammanställning: Anders Johrén
|