Derbyt inleddes, som vanligt när AIK spelar på Råsunda denna säsong, trevligt och med ett högt tempo. På den första målchansen, efter knappt två minuters spel, kom också 1-0. Ett långt inlägg på frispark från Jorge Ortiz nickskarvades i eget mål av mittbacken Joona Toivio. En smakstart naturligtvis för AIK och en mardrömsstart för Dif. Blott tre minuter efter målet fick dock Djurgårdens kvicke och påpassliga anfallare Kennedy Igboananike ett jätteläge att kvittera efter att ha snott bollen från en skakig Nicklas Backman, men Igboananike avslutade friläget med ett skott i stolpen.
Allt eftersom klockan närmade sig och passerade 20 minuter hände det som hänt nära på varje match på Råsunda denna säsong, AIK:s lovande spel från matchinledningen kommer av sig helt, tempot sjunker och målchanserna är sällsynta. Matchen lunkade på fram tills det som skulle bli matchens stora snackis skedde i den 31:a minuten. Kenny Pavey kastade ett inkast på högerkanten till Bojan Djordjic, som avancerade in i straffområdet och klart och tydligt fälls av Yosif Ayuba som inte var särskilt nära att nå bollen, men domaren Stefan Johannesson valde att inte blåsa, enligt egen utsago efter matchen för att Bojan Djordjic efter fällningen ”förstärkt situationen” när han viftade med armarna i vädjan om straffspark. Sedan kan var och en fråga sig varför Djordjic viftande med armar har något med fällningen att göra. AIK:s tränare Björn Wesström var, föga överraskade, mycket arg på Johannesson, vilket han med all önskvärd tydlighet gjorde klart även i intervjuer efter matchen.
Fem minuter efter straffsituationen fick Djurgården istället ett jätteläge att kvittera i en kontring, men Hrvoje Milic, som agerade stor målsumpare i Djurgården idag, bestämde sig för att skjuta i ett dåligt läge, skottet gick rakt på Tomi Maanoja. Men två minuter senare kom ändå kvitteringsmålet, Tomi Maanoja bestämde sig, av någon anledning, för att som målvakt i ett formsvagt lag som leder en match i 37:e matchminuten, att försöka dra igång ett snabbt anfall på en utspark. Bollen hamnade rakt hos Igboananike som till slut fick fram en hörna, som ledde till ännu en hörna, vilken seglade över alla spelare i målområdet bort till omarkerade finländaren Joel Perovuo som tryckte in kvitteringen via ett par AIK-ben. En taktiker kan ju här fråga sig varför det inte fanns någon spelare som täckte den bortre stolpen.
I den andra halvleken dröjde det en kvart innan något uppseendeväckande hände, då AIK:s mittback Per Karlsson halkade i en bollmottagning, vilket gav Djugården ytterligare ett friläge i matchen, men Milics avslut gick i burgaveln. Tre minuter senare fick AIK ett fint läge när Miran Burgic fick på en riktigt bra nick på Kenny Paveys högerinlägg, men långe Pa Dembo Touray sträckte ut och lyckades tippa undan bollen. Tio minuter därpå kom så Djurgårdens segermål. En felpassning på innermittfältet från Jorge Ortiz gav Djurgården ett kontringsläge, inbytte Johan Oremo löpte i djupled, Nicklas Backman låg inte tätt nog i markeringen och Oremos avslut satt säkert vid närmsta stolpen.
Efter det förväntade man sig kanske en forcering framåt från AIK, men det dröjde ända tills Djurgårdens Yosif Ayuba visats ut i den 88:e minuten, något som Wesström och många menade borde skett långt tidigare, nog om det och domare Johannesson, innan AIK fick något verkligt tryck mot Djurgårdsmålet. Men närmare än ännu en hyfsad nick från Burgic och en bra räddning från Touray kom inte AIK.
Spelmässigt är det under långa stunder av matchen mycket som saknas i AIK denna match, innermittfältet med Dulee Johnson och Jorge Ortiz är långa stunder direkt dåligt, med många felpass, spelvändningar i snigelfart och lite kreativitet. Framåt blir Flávio ofta orörlig, och Miran Burgic får inte tag på många bollar att jobba med. Tyvärr var det många frågetecken även i backlinjen idag, mittbackarna Per Karlsson och Nicklas Backman, särskilt den senare, uppträdde ofta nervöst och hängde flera gånger inte med i Djurgårdens spelvändningar. Framåt blir det ofta avslut på ren vilja från enskilda spelare, och många gånger med för lite tanke bakom, och kvalitén uteblir ofta. Men det är väl trots allt ett gott tecken, det är inte viljan som saknas.
Text: Jonathan Bjuggren
|