Matchen inleddes med en rivstart, Malmö FF stod för avsparken och spelade bollen hem till egen mittback, AIK:s center Pontus Engblom löpte med hela vägen och stal bollen, utmanade målvakten Johan Dahlin och blev nedriven, domare Jonas Eriksson pekade på straffpunkten. Kenny Pavey gjorde inget misstag utan satte bollen hårt till vänster om Dahlin, som var chanslös trots att han gick åt rätt håll.
Det tidiga målet ändrade givetvis förutsättningarna väsentligt för bägge lagen, vilket märktes snabbt. Efter målet etablerades en matchbild där MFF ägde något mera boll, men hade svårt att få med sina två anfallare i matchen. AIK låg balanserat i sina positioner, höll en hög press och vann bollen högt i planen flera gånger. Man var skickliga i de snabba omställningarna när man vann bollen högt, och hade välorganiserade anfall när man etablerade press.
De vassa målchanserna dröjde dock tills matchklockan närmat sig 20 minuter, när Pontus Engblom fick ett jätteläge att sätta tvåan när han helt fri nickade Kenny Paveys fina inlägg över. Minuten därpå var det Admir Catovics tur att få en bra chans, men hans skott smet precis över Dahlins ribba. Därefter skapade AIK ytterligare ett par bra chanser, innan MFF fick till sitt första bra avslut på en trång nicksituation på en hörna, bollen gick dock strax över.
MFF:s bästa chans i den första halvleken fick Daniel Larsson efter drygt 38 minuter när han vek in från vänsterkanten och avlossade ett vasst skott med högerfoten, men bollen passerade Ivan Turinas målbur och gick utanför den bortre stolpen. Minuten därpå var AIK på väg att få en hörna när Johan Dahlin, som inte hade en helt lyckad halvlek, sprang ut och sköt undan bollen uppåt i planen. Det vart dock inte bättre än att bollen hamnade hos Flávio som iskallt tog emot bollen och siktade innan han avlossade ett precist lobbskott som ingen i MFF nådde och ställningen var 2-0 till Gnaget.
Mycket mer hände inte i den första halvleken, AIK ledde matchen i halvtid med 2-0 och man gjorde det överlag rättvist. I den andra halvleken var MFF helt uppenbart tvungna att flytta upp positionerna, vilket man gjorde så gott man kunde, men lyckades fortfarande inte fullt ut ta sig igenom pressen som AIK-försvaret etablerade. Istället var det hemmalaget som skapade de första kvalificerade målchanserna.
Först på en frispark av Admir Catovic som nickskarvades av en medspelare och tvingade Dahlin till avancerad enhandsräddning, därefter fick Catovic ännu en chans att skjuta, framspelad av Dulee Johnson, men Dahlin räddade med viss möda. Minuten därpå var det så när 3-0 när Flávio krutade på från långt avstånd, men brassens hårda, välriktade högerskott träffade det bortre hörnet av målställningen, och ut.
Och så rullade matchen på, välspelad, tuff, men inte alls ful, och trots resultatet med viss nerv i matchbilden. MFF hade lite, lite mer av bollinnehavet över lag, hade dock svårt att skapa mer än ett fåtal avslut, AIK förstås mer tillbakadraget än MFF, men var ständigt farliga i omställningarna. Den avgörande faktorn i matchen blev när Edward Ofere sparkade högt med dobbarna före i en duell med AIK:s målvakt Ivan Turina, som var riktigt bra hela matchen, och fick ett rött kort direkt. Ofere hade kvarten tidigare blivit varnad när han avsiktligen försökte styra in bollen i mål med handen.
Efter utvisningen gick luften ur Malmö, som då redan gjort sina tre byten, och man skapade bara ytterligare en målchans, ett par minuter före full tid. AIK spelade mest av matchen, hade full kontroll på tillställningen, och visade upp både offensiva och defensiva kvaliteter som, om man lyckas hålla sig kring den nivån under återstoden av säsongen, ska kunna ta laget en bra bit uppåt i tabellen.
Bästa spelare i hemmalaget var framför allt Walid Atta, som gjorde i stort sett allting rätt matchen igenom, och gjorde flera fenomenala brytningar som omgående skapar chanser till omställningar. Utöver Atta skall Ivan Turina och Pontus Engblom, samt alla andra, ha stort beröm för sin insats.
Text: Jonathan Bjuggren
|