Allison på Dagens Nyheter:
"Så blev det då tack- och avskedsföreställning även för den här fotbollssäsongen. AIK och Örgryte spelade upp den sista valsen inför omkring 10.000 solbadare på Råsundaläktarna, och även den här gången brydde sig AIK inte om att frångå sina vanor. Det blev alltså en ny seger för guldmedaljörerna, men det satt hårdare åt än någonsin. På en straffspark 16 minuter före full tid kunde Sven Andersson emellertid ordna AIK:s seger, som därmed noterades till 1-0 (0-0).
AIK spelade ungefär som man är van vid, d v s som svenska mästare. AIK befinner sig verkligen i så pålitlig form att man har svårt att tro att den någonsin varit bättre och konstantare. När det svarta laget även lyckades rida ut en sådan översumpling som Örgryte satte i gång med och vända om matchen i sin egen favör, måste bara det nämns som en mästarprestation. Även om en straffspark avgjorde det hela. AIK kunde dock haft ännu flera straffsparkar, om Otto Olsson varit på rätta humöret."
AIK:s rekord
Mr Jones på DN:
"AIK lagade alltså ett serierekord. 36 poäng och 9 poängs ledning. På Råsunda fäste jag mig vid att domaren var vit och svart, vilket gjorde att han såg ut som aikåare, visserligen upp och nervänd, men i alla fall förvillande, då ju aikåarna ofta stodo lika mycket på huvudet som på fötterna. Jag fäste mig vid att AIK skulle ha haft tre straffsparkar i stället för en, men det fäste sig inte Otto Olsson vid, och lika gott var det."
Domaren Otto Olsson till DN efter matchen:
- En snabb och trevlig match och därtill ovanligt just, men när två så gamla anrika och framstående lag som AIK och Örgryte mötas blir det alltid fin fotboll. Örgryte överraskade mest, men så hade ju inte häller AIK mycket att gå inför och kunde därför ta det lugnt. En spelare som gått framåt mycket i AIK är centern Olle Zetherlund, som lärt sig spela fotboll på rätta sättet. Även Isse Eriksson var briljant. Örgrytes målvakt var gott och väl i klass med Gustav Sjöberg.
- Flera straffsparkar? Ånej, Acke Nilssons ”fällning” i första halvlek var ingen fällning – han snubblade på bollen, och när Örgrytes Bertil Andersson i andra halvlek gjorde hands var det en mycket oavsiktlig hands, och inte häller förelåg det någon målchans. Det roligaste i dag var i alla fall att Hälsingborg kom upp i Allsvenskan igen.
AIK hade anordnat ett värdig avslutningsprogram. Kl 12.15 var det uppvisning av Hermes gymnastikklubb. 12.30-13.30 musik av Flottan. Matchen började 13.30 och kl 15.15 var det prisutdelning av kapten A Bergman. 15.30 blev det ett dagsfyrverkeri till hyllning av guldmedaljörerna och 15.40 började en match mellan AIK:s och Örgrytes slocknade stjärnor. I AIK:s lag spelade Eiwar Widlund, Axel "Massa" Alfredsson, Justus Gustafsson, Sven Lindqvist, Wilhelm "Mulle" Petersén, Nils "Gävle" Nilsson, Jompa Nilsson, Gunnar Galin, Pära Kaufeldt, Ernst "Sudden" Wahlberg och Wilhelm Engdahl.
AIK:s segermarginal, nio poäng, är Allsvenskans största någonsin. Det tidigare rekordet var Gais sex poängs försprång före AIK 1930-31. Elfsborg skulle sedan göra om AIK:s prestation att vinna Allsvenskan med nio poäng. Det gjorde man redan 1938-39, då före AIK. Värst skulle dock Malmö FF bli. Säsongen 1949-50 förlorade MFF bara två poäng och fick 42 poäng av 44 möjliga, 15 poäng före tvåan Jönköping södra IF. Det rekordet står sig fortfarande (2006) trots att senare tiders Allsvenskor både består av fler lag och ger fler poäng för seger.
Sammanställning: Anders Johrén
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
Slut på Första halvlek/perioden
AIK 1-0 Straff (11m) 