AIK hade på söndagen chansen att säkra SM-guldet på hemmaplan när man tog emot Gif Sundsvall, förutsatt att man vann matchen, inför otroliga 50 128 åskådare. Och mycket pekade matchen igenom på att det skulle bli så, man var chansmässigt förkrossande överlägset, men fick inte in bollen bakom Giffarnas storspelande målvakt, utan matchen slutade mållöst 0-0.
Den första halvleken präglades i stort av en och samma matchbild rakt igenom; lagen utbytte bollinnehav, försökte spela respektive väl etablerade passningsorienterade anfallsspel, men med den skillnaden idag att AIK förmådde skapa målchanser, medan gästerna hade påtagligt svårt med det. Man hade stundtals en hel del boll, men det var närmast helt förbehållet egen planhalva, man förmådde inte lyfta laget högt upp nog i planen för att spela sig in i anfallszon, och de gånger man sökte sina offensiva spelare slutade det allt som oftast med att man tappade boll.
AIK å sin sida skapade ett antal riktigt högkvalitativa målchanser i den första halvleken, redan efter bara några få minuters spel hade först Sebastian Larsson frispelats i djupled, William Eskelinen i Sundsvalls-målet kom ut bra och gjorde en fin benparad den gången, och i sekvensen efteråt slutade det med att Henok Goitom lyckades peta bollen i mål, men blev avvinkad för offside den gången. Efter knappa kvartens spel var det farligt igen för hemmalaget; Henok Goitom slog in ett hårt inspel från höger som skarvades mot mål av en försvarare, men Eskelinen lyckades avvärja på nytt. Senare i halvleken hade AIK ett par riktigt bra nicklägen efter dels en hörna av Sebastian Larsson efter knappa halvtimmen, och därefter i slutminuten av halvleken efter ett inlägg, men bägge gångerna var Eskelinen rätt placerad och kunde relativt enkelt fånga in avsluten.
Till den andra halvleken var det främst två tankar som snurrade; å ena sidan att om det fortsätter som det såg ut i första så skulle AIK förr eller senare spräcka nollan, å andra sidan att Gif Sundsvall är ett bättre lag än man visade i första halvlek och rimligtvis skulle höja sig till den andra. Båda tankarna skulle komma på skam. AIK:s dominans var totalt sett än större i den andra halvleken än i den första, men man skulle trots spelövertaget och ett antal hundraprocentiga lägen inte lyckas få dit något ledningsmål. AIK tvingades till ett byte i paus då Sebastian Larsson klev av och ersattes av Nicolás Stefanelli.
Bara drygt fem minuter in i halvleken var det dock ytterst nära; efter flera AIK-hörnor på rad landade en undannickad boll hos Daniel Sundgren strax utanför straffområdet, Sundgren drog till med sin välkänt tunga högervrist, men bollen gick stenhårt i insidan av stolpen och ut via ryggen på målvakten. Därefter följde en period av tämligen stor AIK-dominans, men där man hade svårt att få till det ända fram, och slog bort en hel del avgörande passningar. Med 20 minuter kvar av ordinarie tid skapade så Sundsvall till slut en nämnvärd målchans, kanske deras bästa i matchen, men trots det var den aldrig riktigt farlig. Lagets främste målskytt Linus Hallenius lyckades få fast bollen vid fötterna i offensivt straffområde och måttade ett lågt avslut mot den första stolpen, men vinkeln var halvsvår och Budomir Janošević hade inga problem att fånga in det avslutet.
Därefter handlade allt om AIK och huruvida man skulle lyckas få dit ett guldmål, och chanserna lastades på hög. Dryga kvarten kvar när Henok Goitom fick till en utmärkt nick tätt under ribban, men Eskelinen på nytt med en utmärkt räddning. Tre minuter därefter nickskarvade Nicolás Stefanelli en hörna mot mål, återigen var Eskelinen i vägen. Och så fortsatte det. När klockan hunnit in på stopptid blev det som allra närmast ett ledningsmål, Heradi Rashidi serverades med en snygg diagonalboll genom Sundsvalls straffområde, tog emot och drog iväg ett stenhårt avslut, men bollen gick via Eskelinens fingertoppar i underkanten av ribban, och ut. Och AIK skapade ytterligare lägen därutöver, men fick alltså aldrig in något ledningsmål. Matchen slutade mållöst och oavgjort, därmed lever guldstriden in i den sista omgången där AIK fortsatt har avgörandet i egna händer.
Text: Jonathan Storm
|