Hugo Hernvall växte upp i Sundbyberg och det blev i Sundbybergs IK som han började spela fotboll, tillsammans med bland annat sin bror Hans. Hugo blev snabbt klippan i försvarsspelet, centerhalven som hade huvudspelet som sin främsta tillgång.
I början av 1930-talet var både AIK och Djurgårdens IF ute efter Hugo Hernvall. AIK vann dragkampen och hösten 1932 debuterade Hugo i Allsvenskan. Det blev en fantastisk start för Hugo. Innan Hugo debuterade i september 1932 hade de allsvenska guldmedaljörerna (AIK vann Allsvenskan våren 1932) spelat sex matcher och förlorat fyra! Då konkurrerade Hugo ut Wilhelm "Mulle" Petersén på centerhalvsplatsen och med Hugo Hernvalls intåg som centerhalv vann AIK sex matcher i rad och tog ytterligare fem poäng på de tre nästkommande matcherna. Så här såg AIK:s matcher ut från seriestarten i juli 1932 fram till mitten av maj 1933:
Matchstatistik juli 1932-maj 1933
Med Hugo Hernvall 9 8 1 0 31-7 17
Utan Hugo Hernvall 9 3 0 6 24-22 6
Fortsättningen blev inte lika bra. Även om Hugo spelade 14 av 22 matcher säsongen 1933-34 gick det sämre för AIK. Och efter höstsäsongen 1933 kom "Mulle" Petersén och så småningom Erik Almgren in i AIK:s lag och petade Hugo som därefter bara sporadiskt spelade i AIK:s allsvenska lag. Det blev mest reservlagsspel och det tycks som om Hugo tröttnade på det för någon gång 1936 slutade han helt. Han kom aldrig tillbaka till fotbollen, varken som spelare i någon mindre klubb eller som tränare. Det hände att han, när barnen var små, tog med sig dem till Råsunda för att titta på AIK men med tiden blev besöken allt sällsyntare.
Hugo Hernvall hade efter AIK-tiden ingen kontakt med några gamla AIK:are. Men sonen Bengt minns ändå att Hugo brukade berätta några anekdoter från tiden i AIK. En handlade om Sven "Vrålis" Andersson som "brukade klämma i sig några råa ägg inför varje match". En annan handlade om hur Hugo ibland tog med sig äldste sonen Hans till AIK:s träningar på Stadion (AIK spelade och tränade på Stockholms Stadion fram till 1937) och hur Hans då satt i sandlådan bakom ena målet (nedslagsgropen för höjd- eller stavhopp) och lekte medan pappa Hugo tränade.
Hugo Hernvall gick gärna för sig själv, han var lite av en tänkare. Han var snäll och trevlig, omtyckt men inte någon sällskapsmänniska. Han tyckte om att vara på sommarstället på Torö i Nynäshamn, att vara i skogen, fiska eller snickra. Trots att han levde och arbetade större delen av sitt liv i Sundbyberg och västerort var det i Nynäshamn han trivdes allra bäst.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
