Svante Granlund berättar själv, 82 år gammal om sin första tid i AIK:
- Jag kom till AIK i samma veva som Kurre Kjellström. Vi hade båda först spelat i Eriksdal och sedan i Hammarby. Jag umgicks mycket med "Kurre Kjellis", jag var ofta ute på landet hos hans föräldrar. 1940 blev vi juniormästare i fotboll i AIK.
- Sedan gjorde jag två år i lumpen i Flottan på Skeppsholmen, perfekt. När jag spelade ishockey i Hammarby var vi nio man i Flottan!
Svante spelade i början ofta vänsterhalv bakom "Acke" Nilsson på vänsteryttern. Svante minns speciellt ett tillfälle när den normalt så snälle och tystlåtne Acke inte var så nöjd med Svante:
- Acke sade nästan aldrig någonting men vid ett tillfälle hade jag lagt en alltför svår passning till honom och då ropade han "spring själv, ungjävel, om du lägger sådana passningar". Acke var väl inte den som sprang i onödan.
I fotboll blev Svante aldrig den dominerande spelare som han var i ishockey. 1940-42 spelade han totalt 22 allsvenska matcher för AIK för att sedan gå tillbaka till Hammarby. Han kom dock tillbaka till AIK ödesåret 1950-51 då han gjorde sina två sista allsvenska matcher för AIK.
Svantes främsta idrott var ishockey. Där gjorde han åtta A-landskamper, bland annat var han med i OS-laget 1948 i S:t Moritz där Sverige kom femma. Då representerade Svante AIK men några år tidigare, 1943, hade han vunnit SM-guld med Hammarby.
Det var som ishockeyledare Svante gjorde sina största insatser för AIK. Under fem år, 1959-64, var Svante tränare i det AIK som tog steget från att vara ett division 2-lag (serien under den högsta) till att tillhöra toppen i svensk klubblagsishockey. Svante utgjorde en stark ledarduo tillsammans med "Lucke" Lööv. De gjorde en bravad när de tog det unga laget med störrre delen egna förmågor till gamla Allsvenskan. Både Svante och Lucke hade verkligen näsa för talanger. En poäng i sammanhanget är att det var Svante som upptäckte Dick Tärnström på Sundbybergs IP. Anders "Ankan" Parmström brukar säga att "Svante var den som lärde oss att spela modern hockey med fem man över hela banan".
Kjell Pettersson, allsvensk i AIK både i fotboll och ishockey, berättar att Svante Granlund var en av de första i Sverige som använde styrketräning med skivstänger i träningen. Det hade Svante lärt sig från 1958 års fotbollstränare i AIK, Frank Soo. Kjell Pettersson fortsätter:
- Det var Svante som drev upp AIK i ishockey från ett division 2-lag till ett topplag i Allsvenskan (Allsvenskan var högsta serien på den tiden). Och han hade nio grabbar med sig från ungdomslaget, bland andra Jim Nildén, Ingemar Johansson, Hasse Ericsson, "Liston" Söderberg, Kurt Andersson, Bosse Blomqvist, jag själv med flera. Och han förbjöd oss att spela bandy. "Ni får välja", sade han, "vi vill inte ha bandyköret i ishockey, det går inte att köra med en hand".
Svante fortsatte sedan som ledare inom AIK:s ungdomsishockey långt in i 1990-talet och lika länge satt han med vid AIK:s ishockeymatcher som ansvarig för ett av utvisningsbåsen. Även på senare år brukar Svante finnas med på de månatliga träffar som AIK-ringen, samlingen av gamla ärorika AIK-kämpar, har varje månad.
Text: Anders Johrén (2003)
SVANTE GRANLUND - MÅNGSYSSLAREN
Från AIK-nytt 1984
Han är i hög grad en levande AIK-legend - Svante Granlund - med tonvikt på levande. För det är han i högsta grad. F d ishockey - fotboll - och bandyspelare samt fotboll- och ishockeytränare i AIK. Han tränar fortfarande AIK-pojklag i ishockey. I och för sig är han inte så gammal, 63 år och sjukpensionär i 2 år för astma. Men första gången han drog på sig en svart tröja var 1940 och efter ett treårigt gästspel i Hammarby har han fr o m 1946 oavbrutet "offrat" en stor del av sin fritid för AIK. I 40 år var han elektriker på FOA så någon hoppjerka har Svante aldrig varit. Men vi skall ta det i kronologisk ordning.
1940 debuterade Svante i AIK:s A-lag i fotbollen och blev juniormästare (DM) för att redan året efter - 18 år gammal - bli silvermedaljör i Allsvenskan med Václav Simon som tränare och dubbla lagledarna Birger Nilsson och Thodde Malm. Samma år spelade han även ishockey i AIK:s A-lag och kom närmast från Hammarbys juniorlag. Under uppväxtåren spelade han i Westermalm och Hermes.
Den stora världsbranden rasade för fullt och Svante inkallades till Flottan för rekryttjänstgöring. Därmed var det slutspelat i AIK på ett tag. Det visade sig att på Svantes lucka låg inte mindre än nio hockeyspelare från Hammarby och därmed var det klippt. Det blev Bajen i några år. Det krånglades inte med övergångar då, det var bara att byta klubb.
Så gick några år, kriget tog slut och livet började återgå till fredligare former. Då tyckte AIK-ledaren Herman Carlson att det var dags att se om huset och tog kontakt med Hammarbys Svante Granlund och Kurre Kjellström. Herman var på sitt bästa spendersamhumör, bjöd på en matbit och teater. Kostade säkert minst en tia per spelare. Så började Svantes AIK-karriär, de två första åren dock endast i fotboll.
Hockeylandslaget
1948 blev det AIK för hela slanten, fotboll, bandy, ishockey. Några år hade gått och Svante började alltmer specialisera sig på hockey, vilket gav återbäring i form av landslaget. Svante blev uttagen som forward i Sveriges OS-trupp till S:t Moritz där det blev en 5:e placering. Kanada vann förstås. EM spelades samtidigt och där blev det en bronsblecka.
Bandy då? Jo, det blev många bandymatcher under de aktiva åren, även om ishockeyn prioriterades. Bl a var Svante med och förde upp AIK i div 1 året 1949 samtidigt som han varvade med fotboll i A- och B-laget under George Raynor. Sammanlagt blev det fem "stora" DM som det hette då - småklubbarna hade ett eget "lilla DM" - en i vardera fotboll och bandy samt tre i ishockey.
Tiden smög sig över från 40-talet till 50-talet och 1952 lade Svante bollskorna på hyllan. 1954 var det dags att sluta med bandyn och året efter med ishockeyn. Han insåg att det fick räcka, sedan han åkt med AIK till Moskva årsskiftet 1953/54 för att som första svenska lag besöka Sovjet.
Resan blev en upplevelse men matcherna slutade med svidande nederlag: 0-5 mot Dynamo, 0-4 mot Zenith och 1-13 mot CDCA. Ryssarna tog sitt första VM den säsongen. Samma år debuterade han som tränare i fotbollens ungdomslag och fortsatte sedan sin tränarverksamhet i hittills ytterligare 30 år och har inga planer på att sluta.
Svantes tränarkarriär
1958-65 tränade Svante ishockeyns A-lag och han förde AIK åter till division 1 året 1960 och sedan dess har AIK aldrig ramlat ur. 1962 vann AIK f ö div 1 norra och juniorerna blev Svenska Mästare. Svante tränade f ö samtidigt fotbollens B-lag under A-tränarna Frank Soo, George Raynor och Henry Carlsson. Inte nog med det. Under året 1961-62 tränade han växelvis J-landslaget och B-landslaget i ishockey. Det blev i svettigaste laget erkänner t o m en eldsjäl som Svante.
Resor
Det har blivit många utlandsturnéer, både som tränare och spelare och sammanlagt har han besökt inte mindre än 11 europeiska länder. Den sista resan gick till Aten med ishockeylaget i mitten av 1960-talet. Truppen besökte bl a Akropolis och tillfrågad vid hemkomsten hur det var i Aten svarade Svante med en glimt i ögat.
- Inget vidare, bombade kåkar som grekerna ännu inte renoverat - apropå Akropolis.
Svante är inte mycket till hoppjerka på boendefronten heller. Född i Huvudsta har han endast rört sig i en trång cirkel runt Solna - Kristineberg - Tomtebogatan och sedan många år med fru Margaretha i Sundbyberg. Nära till AIK har varit parollen. Jämsides med tränarverksamheten i ishockey hinner han med att leta efter lovande fotbollsspelare och bl a tipsade han om nuvarande skyttekungen Thomas Johansson.
Text: Stig Bjerkesjö (från AIK-nytt 1984)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
