Eric Grübb växte upp i Bromma och började som junior att spela i IF Ulvarna. Han var bolltalangen utöver det vanliga och kunde ha blivit lika bra i till exempel bordtennis som han fortsatte att utöva på motionsnivå under senare år. I fotboll provspelade han för Djurgårdens IF 1947 men han blev kvar i Ulvarna och kom via Sundbybergs IK till AIK 1950.
Eric Grübb gjorde allsvensk debut borta mot Hälsingborgs IF 1950 och han blev målskytt direkt. Fast med sju minuter kvar av matchen gick han upp i en luftduell med Kalle Svensson (som efter VM i Brasilien den gångna sommaren hade fått smeknamnet "Rio-Kalle") där Eric bröt nyckelbenet. Dessförinnan hade han imponerat storligen.
"Det föddes en allsvensk center av format på Olympia", skrev Norra Skånes Tidningar. "Det var Eric Grübb, grabben som marscherade från Ulvarna i Bromma raka spåret till allsvenskt storcenterspel i debutmatchen. Han disponerade sitt spel förnuftigt, gjorde säkra ingripanden i diverse närstrider och serverade sina kamrater delikatesser. Det var en gärd av rättvisa att han blev föremål för spontana hyllningar när han lämnade planen."
Sydsvenska Dagbladet skrev: "Den nye centern är en välväxt, lång spelare, som gled fram snabbt och elegant. Han hade god uppfattning om spelet och var påpasslig framför mål."
Helsingborgs Dagblad skrev att "det var mycket tragiskt med Grübbs skada och det lade sordin på avslutningen av matchen. Innan man kommit så långt hade grabben visat fina takter med goda nertagningar, helomvändningar och skott."
Men redan efter en dryg månads vila var Eric tillbaka i AIK och Allsvenskan. Han skulle vara ordinarie hela den ödesdigra våren när AIK för första gången någonsin skulle åka ur Allsvenskan. Det går dock knappast att skylla degraderingen på Eric. Han var allsvensk debutant och gjorde fem mål på sina tolv matcher, varav tre var avgörande för tre stycken AIK-segrar. Hans mest berömda mål var det i sista matchen mot Malmö FF där Eric, med sitt 1-0 mål, spräcke Malmö FF:s svit om 49 allsvenska matcher i rad utan förlust. Målet, och AIK-segern, kändes inte mycket värda då AIK ändå åkte ur Allsvenskan med minsta möjliga marginal med endast färre gjorda mål än IF Elfsborg som klarade sig kvar.
Under sin tid i AIK var Eric med i en Stockholmskombination som spelade mot brasilianska Corinthians. Detta, tillsammans med den USA-resa som AIK gjorde sommaren 1951, är det som Eric ibland berättade om för sina barn och barnbarn.
Eric spelade ytterligare en säsong i AIK, division 2-året. Han gjorde ingen större lycka där (totalt ett mål) och han slutade med elitfotbollen 1952. Det blev istället familjen som fick ta del av Erics tid och intresse. Hans döttrar vittnar om att Eric var en verklig familjefar som ägnade barnen tid på ett sätt som inte var så vanligt på 1950- och början av 1960-talet. Han kombinerade familj med friluftsliv där skidåkning och promenader var favoriter. Han fick fyra döttrar och han ler säkert i sin himmel när han ser sina barnbarns framfart på idrottsbanorna.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
