Ulf Östlund

Ulf Östlund var med om att vinna AT-cupen (föregångaren till S:t Erikscupen) med sitt Hagalunds IS i mitten av 1940-talet. Något år senare blev han utlånad till Djurgårdens IF:s juniorlag men vände snabbt tillbaka till Hagalund där han ytterligare några år senare blev uppmärksammad av AIK. Börje Leander och Ivan Bodin kom hem till familjen Östlund och pratade övergång till storklubben, en övergång som blev klar 1950.

AIK kämpade då för sin allsvenska existens och när Ulf Östlund blev spelklar, våren 1951, fick han hoppa direkt in i hetluften. Debuten mot Örebro SK förlorades (1-3) men Ulf gjorde AIK:s tröstmål liksom han gjorde i sin andra match, mot Djurgårdens IF (1-2). Därmed tillhör Ulf Östlund ett fåtal spelare som har gjort mål i sina två första allsvenska AIK-matcher. Men AIK åkte ur Allsvenskan och det blev nästa säsong, division 2-året 1951-52, som blev Ulfs bästa fotbollsår. AIK sprang hem division 2-serien (enda förlusten kom i sista matchen mot Sandvikens IF när avancemanget sedan länge var klart) och Ulf Östlund var, med sina elva mål, AIK:s skyttekung. Nästa säsong, åter i Allsvenskan, kunde Ulf inte ta en ordinarie plats i AIK utan han fick nöja sig med fyra matcher. En av dessa spelades borta mot Degerfors IF, en match som AIK vann med 1-0 och Ulf Östlund gjorde segermålet, hans roligaste mål någonsin. Att ha fått spela tillsammans med Kurt Hamrin är också en upplevelse. Fast de allra största upplevelserna var nog ändå alla de resor som AIK gjorde och som Ulf följde med på. Två gånger var han i Israel och en gång, sommaren 1951, gjorde AIK en lång turné i USA. Den resan klassar Ulf som den största upplevelsen under sin AIK-tid.

Ulf Östlund var orädd, lite elak i sin spelstil och med blick för spelet. Han var ingen kanontekniker men bra på att spela fram och att själv springa i luckor. Högerfoten var bäst men han gjorde även mål med vänstern. Lagkamraten Åke Fransson beskriver Ulf Östlund som en blyg, försynt och snäll person som kunde sjunga.

Förutom fotboll spelade Ulf bandy i division 2 i Hagalunds IS. Ulf Östlund spelade fotboll ända tills han fyllde 40, även om han de sista fyra åren bara spelade i Hagalunds reservlag. Liksom i sin ungdom är det idrott som upptar mycket av Ulfs tid. Fast på äldre dagar blir det mest som åskådare. Dels som TV-tittare men han försöker också se en del av AIK:s ishockey- och fotbollsmatcher samt barnbarnens framfart på idrottsarenorna.

Text: Anders Johrén (2001)