Sven-Erik Westerberg var en av organisatörerna bakom VM i fotboll i Sverige 1958. Bertil Johansson, allsvensk AIK-spelare och en av Sven-Eriks bästa kamrater, minns att han strax före VM ringde till Sven-Erik och talade om tiden efter VM. Sven-Erik tillade då "om jag överlever", och syftade på den enorma arbetsbörda som VM innebar. Mindre än ett år senare hade Sven-Erik lämnat jordelivet, bara 34 år gammal. Inte som en VM-effekt utan som en följd av en obotbar hjärntumör.
Sven-Erik Westerberg växte upp i Bollsta utanför Kramfors. Han kom till Sundsvall och arbetet som militär på LV5 samtidigt som han spelade för Kubikenborgs IF. 1951, efter en match mellan en Medelpadskombination och det brasilianska storlaget Flamengo, värvades Sven-Erik av Hälsingborgs IF. Han gjorde där 17 allsvenska matcher men höjdpunkten i hans fotbollskarriär var landskampen borta mot Frankrike, 1952 på Parc des Princes inför 35.779 åskådare. Det stod länge 0-0, men med fem minuter kvar av matchen kunde Sven-Erik Westerberg göra Sveriges segermål. Ett par veckor senare gjorde han sin andra landskamp, 0-0 mot Holland i Amsterdam. Fyra månader senare debuterade han i AIK och inledningen blev makalös. AIK gick segrande ur Sven-Eriks fyra första matcher (som också var bäste kamraten Bertil Johanssons fyra första AIK-matcher) och Sven-Eriks och Bertil Johanssons innerspel var i stor grad bidragande till AIK:s framgångsrika höst 1952. Det blev ytterligare ett par år i AIK för Sven-Erik även om den tiden inte alls var lika framgångsrik som hösten 1952.
Sven-Erik Westerberg arbetade, efter sin militära karriär, som sportjournalist på Idrottsbladet under Torsten Tegnér. Idrottsbladet var under denna tid fortfarande en av Sveriges viktigaste sportkanaler även om Dagens Nyheter och den några år gamla Expressen hade tagit över en hel del av sportläsarna. När så Sverige skulle förbereda sig för fotbolls-VM 1958 fick Sven-Erik en central roll. Han var i högsta grad med om att organisera det fotbolls-VM som blev en organisatorisk fullträff för Sverige.
Sven-Erik Westerberg var teknisk, bra på huvudet, spänstig och ett riktigt konditionsfenomen. Han var något av en träningsnarkoman och lade in många egna träningspass. Sven-Erik var en sällsynt fin kille. Han var kamrat med allt och alla. En fantastisk sällskapsmänniska som aldrig sade ett ont ord eller en svordom. En renlevnadsmänniska som tyckte om att vara mycket i naturen, speciellt när han kom tillbaka till sina hembygdstrakter. Sven-Erik Westerberg var den perfekte killen som så tragiskt sveptes bort av en sjukdom som det 1959 inte fanns något bot mot.