Kurt Liander

Så här beskrevs Kurt Liander på en Alfa-bild som gavs ut 1954:
"Vänsterytter i AIK, en av klubbens egna produkter, snabb, framfusig och synnerligen teknisk. Fick sitt genombrott i Sverige 1954, men var ett år tidigare sensationellt bra i Frankrike och fick då ett proffsanbud från Sochaux. Med i presslaget våren 1954."

Kurt Lianders ungdomsår präglades av fotboll och AIK. Föräldrarna ville att Kurt skulle satsa på skolan och satte Kurt på internatskola i Solbacka i Södermanland. Men det blev, som Kurre säger, "ett fem år långt träningsläger med massor av fotboll men inget plugg". Som 17-åring kom Kurre till AIK:s juniorlag (kompisen Nisse Andersson, ej att förväxla med en senare AIK-tränare, drog med Kurre till AIK:s träning). Och där skulle Kurre stanna i mer än 10 år som spelare. 20 år senare var han AIK-tränare för olika lag i ett par omgångar.

1950-51 spelade Kurre i AIK:s juniorlag (Stockholms Fotbollsförbund hade 1951 ändrat åldersgränserna för juniorer så att även 19-åringar var juniorer) och Kurre var med i det lag som blev ungdomsmästare 1951. George Raynor (senare landslagstränare) var AIK:s A-lagstränare och han uppmärksammade Kurre som fick göra A-lagsdebut mot Åtvidabergs FF i Svenska Cupen (2-1 till Åtvidaberg) sommaren 1951 när hela A-laget var på turné i USA. Den riktiga A-lagspremiären skedde mot Hammarby IF i division 2 i augusti 1951. AIK låg under med 5-2 men kunde komma ifatt och nå slutresultatet 5-5. Kurre gick in som högerytter efter att Åke Fransson blivit skadad (därmed slutade Åke Franssons spelarkarriär samtidigt som Kurre Lianders startade på allvar). Kurre gjorde en godkänd insats och tidningarna skrev om en "lovande Liander". Det blev ytterligare några division 2-matcher för Kurre i ett AIK-lag som defilerade hem division 2-serien och det allsvenska avancemanget var klart i ett tidigt skede av serien.

Den allsvenska debuten skedde hösten 1952, 0-0 mot Djurgårdens IF i en match där Kurre på sin högerytter hade stora problem att komma förbi Arne Larsson i Djurgården. Men det kommande året fick Kurre bara göra enstaka matcher i Allsvenskan. Det var först 1954 som Kurre slog igenom på allvar.

1954 blev Kurt Lianders bästa säsong. Varje träning var värd all möda. Ledarduon Erik Almgren och Pära Kaufeldt vågade satsa på ungdomar som Kurt Hamrin och Kurt Liander. Kurres bästa match spelades mot IFK Göteborg på Ullevi våren 1954. Det mesta lyckades då. Han sprang ideligen ifrån sin back och inläggen blev precisa. Det var en sådan dag då "allt fungerade". Det här var också det bästa AIK-laget under Kurres aktiva tid. Kurt Hamrin gjorde sin sista, och bästa, säsong innan han blev proffs i Italien. De båda Kurrarna, som gjorde succé på var sin ytterkant, blev något av AIK:s kännetecken under denna tid. Hela lagets kanske bästa match var 6-1 segern mot Hammarby 1955. Kurt Hamrin gjorde fyra mål och Kurt Liander gjorde ett mål (2-0 målet som är det som han har blivit allra gladast för).

1954 fick Kurt Liander debutera i svenska A-landslaget. Debuten skedde mot Holland på Råsunda, en match som Sverige vann med 6-1 och Kurre gjorde en bra debut. I matchen efter, 6-0 mot Finland på Ullevi, gjorde Kurre Sveriges 900:e mål genom tiderna.

1955 försvann Kurt Hamrin till Italien och då försvann också AIK:s möjligheter att hålla sig kvar i den yppersta toppen av Allsvenskan. De återstående åren av 1950-talet höll AIK till i mitten, och vid några tillfällen i slutet, av den allsvenska tabellen. Även om Kurt Liander var ordinarie i ytterligare ett par år började hans aktiva karriär att dala. Så småningom kom Lennart Backman och Bengt "Boden" Karlsson till klubben och konkurrensen om ytterplatserna blev för hård. 1959 gjorde Kurre bara en allsvensk match trots att det under hösten gick bra i B-laget. Men annat, till exempel en nyfödd son, började gå före fotbollen.

Kurt Liander var den briljante yttern. Han var stark, snabb och hade god kondition. Hans inlägg var särklassiga (något som han hade lärt sig av George Raynor, AIK:s tränare 1950-52) liksom hans passningsspel i farten. Han var däremot något ojämn, han kunde blanda strålande insatser med mindre goda och han var relativt ofarlig framför mål. Och för att Kurre skulle spela det utmärkta spel han kunde spela krävdes ofta en bra inner.

Efter AIK-tiden spelade Kurre framför allt i IFK Stockholm som under många år kämpade för att gå upp i Allsvenskan. Närmast var man 1961 då man slutade på samma poäng som seriesegrande Djurgårdens IF. De sista åren i IFK Stockholm var Kurre spelande tränare. Tränarkarriären fortsatte och efter ett uppehåll för studier på GIH 1973-74 (Kurre hade då med sina egna ord "insett att det där med utbildning kanske inte var så dumt ändå") kom Kurre till AIK 1975. Keith Spurgeon var då huvudtränare med Kurre som assisterande tränare. Men efter en kontrovers mellan Keith och klubben på hösten slutade Keith vilket gjorde att Kurre, tillsammans med Jim Nildén, fick ta över som ansvarig tränare. Kurre fick sedan erbjudande om att fortsätta som huvudtränare men han valde att tacka nej och istället satsa på arbetet som idrottslärare samtidigt som han tog ett mindre utsatt tränarjobb i Täby IS (division 3). Från 1975 fungerade Kurre också som riksinstruktör i Svenska Fotbollförbundet samtidigt som han på somrarna var huvudtränare för AIK:s sommarfotbollskola för 10-16 åringar.

Det bästa minnet från den AIK-tiden är den Amerikaturné som AIK gjorde 1957 (1/1 - 14/2). Man startade i Brasilien (och mötte bland annat Santos där Pelé gjorde sin första A-lagsmatch) för att sedan fortsätta till USA:s västkust med Los Angeles och San Fransisco. En annan minnesvärd resa gick till Nordafrika 1955 (och på vägen hann AIK med att besegra FC Barcelona med 5-2). I Algeriet träffade Kurre en svensk som var med i Främlingslegionen och denne bad Kurre att "skicka ett kort till mamma". Kurre gjorde det och bara en tid senare sökte han ett jobb och den som skötte jobbintervjun var ingen mindre än mamman till den svenske främlingslegionären. Kurre fick jobbet.

Det är framför allt fotboll som har varit Kurt Lianders idrottsliv. Men han var också en lovande bandyspelare, först i AIK:s B-lag och senare i Selaöpojkarnas division 2-lag. Vid sidan om idrotten är foton, film, natur och fåglar Kurt Lianders stora intressen. Och han följer fortfarande AIK på nära håll. SM-guldet 1998 var en stor upplevelse. Dock är Kurre mer osäker om framtiden. Det kan bli svårt att upprepa det framgångsrika 90-talet.

Text: Anders Johrén (2001)