Efter tio spelade omgångar av Allsvenskan 1953/54 ledde nykomlingarna Kalmar FF serien och AIK hade halkat efter och låg först på tionde plats med endast Malmö FF och Djurgårdens IF bakom sig i tabellen. AIK hade på sina fem spelade hemmamatcher endast fått med sig två poäng efter oavgjorda matcher mot IFK Göteborg (1–1) och Gais (1–1). Den enda segern på Råsunda Fotbollstadion under inledningen av serien hade noterats i bortaderbyt mot Djurgårdens IF då Gnaget vann med 3–2 inför 24 805 åskådare.
AIK hade i omgången före mötet med Kalmar FF förlorat med 0–3 borta mot Jönköpings Södra IF och fått utstå mycket kritik. AIK-tränaren Per Kaufeldt bytte ut fem startspelare inför matchen på Råsunda. Bland annat saknades vänsterhalvan Lars Larsson i matchen mot Kalmar FF på grund av en förkylning och han kom aldrig tillbaka in i AIK:s matchtrupper efter förlusten på Stadsparksvallen i Jönköping.
Kalmar FF kom till Solna som storfavoriter och flera experter tyckte att flera av smålandslagets spelare skulle ta plats i det svenska landslaget. Landslaget som tre dagar innan det allsvenska mötet AIK - Kalmar FF hade mött Belgien på Heyselstadion i Bryssel och förlorat med 0–2. Matchen var den sista i VM-kvalet inför VM i Schweiz 1954 och i och med förlusten missade Sverige turneringen. AIK:s Kurt Hamrin spelade hela matchen och var enligt rapporterna den bäste spelaren i den svenska femmannakedjan.
Solna bjöd på skönt höstväder (mulet och +13 °C) då lagen klev in på gräset inför 24 841 åskådare. Publiksiffran var AIK:s högsta sedan hemmaderbyt mot Djurgårdens IF (2–1) den 26 maj 1950 då 27 280 åskådare fanns på plats och såg Bror Mellberg bli stor matchhjälte med sina två mål.
AIK var riktigt laddade för att ge serieledarna en match och hemmalaget gjorde ett strålande defensivt jobb för att neutralisera Kalmars tre centrala offensiva spelare. AIK:s högerhalv Gösta ”Pröjsarn” Nilsson svarade för ett oerhört starkt jobb och var enligt flera bedömare matchens gigant., men han hade också bra hjälp av centerhalven Lennart Carlsson och vänsterinnern Sven-Erik Westerberg. Framåt för AIK:s del kretsade mycket kring högeryttern Kurt Hamrin, högerinnern Lars ”Lacke” Hall, centern Ingvar ”Tjotta” Olsson och vänsteryttern Kurt Liander.
AIK tog ledningen i den 15:e minuten efter att Kurt Hamrin kommit fram på högerkanten och fått iväg ett mellanting av skott och passning som Ingvar ”Tjotta” Olsson styrde in i det vänstra hörnet, bollen såg inte helt otagbar ut för målvakten Jan Erik Hellström. Kalmar hade sitt bästa läge i matchen efter en knapp halvtimme då högerinnern Bertil Rylander fick fritt läge, men avslutet gick strax över det högra krysset.
I den 36:e matchminuten inträffade en ödesdiger kollision mellan två spelare och gästernas högerhalv Bertil Olsson fick ett spräckt ögonbryn över höger öga och fick åka till läkare och sy sju stygn vilket ledde till att han återkom i spel först fem minuter in i den andra halvleken då lagen inte hade några avbytare på denna tid.
AIK utnyttjade det numerära överläget och Kurt Liander lyfte i den 39:e minuten in bollen till Sven-Erik Westerberg som nickade in sitt andra allsvenska mål i AIK-tröjan. Tre minuter senare krutade Lars ”Lacke” Hall in 3–0 för AIK och samtidigt tvingades Kalmars centerhalv Rolf Jonsson lämna planen efter att ådragit sig en sträckning vilket innebar att Kalmar avslutade den första halvleken med endast nio spelare på plan.
Kalmar försökte förgäves ta sig tillbaka in i matchen i den andra halvleken, men då Kurt Hamrin i den 52:a minuten nickade in 4–0 efter Kurt Lianders passning var segern i det närmaste klar. Fyra minuter senare sköt Bertil Rylander Kalmars enda riktiga skott på mål efter en hörna, men AIK-målvakten Bengt Kjell hade inga problem med avslutet.
Kurre Hamrin firade stora triumfer på sin högerkant och vänsterbacken Mats Johansson blev gång på gång bortgjord av den svenske landslagsspelaren. AIK skapade läge efter läge och borde gjort flera mål, bland annat hade Hamrin ett skott som via en motståndare gick i stolpen och till en högerhörna samt att hemmalaget borde tilldömts en straffspark då Sven-Erik Westerberg fälldes av Lennart Johansson efter en genombrytning, men han gjorde sitt bästa för att hålla balansen i straffområdet vilket fick till följd att domaren istället friade. AIK ”vann” också hörnstatistiken med 10–1.
I slutminuterna fastställde Kurt Hamrin slutresultatet till hela 5–0 efter att ha åkt slalom genom Kalmars försvar och slagit in bollen i det övergivna målet. Storpubliken på Råsunda var i det närmaste i extas och hyllade AIK-spelarna samtidigt som serieledarna Kalmar lämnade planen med sänkta huvuden.
Kalmars tränare István Wampetits, som var tränare i AIK under tre och en halv säsong under 1940-talet, tyckte att AIK-spelarna varit väl tuffa i närkamperna.
– De våra råkade ut för en sådan markering att det inte ens hjälpte att jag i pausen gav order om ”benskydd på”. Vi använder aldrig sådana annars...
– Jag har aldrig haft så lite att göra. Det har förresten varit ganska ”arbetslöst” hela hösten, sa AIK:s målvakt Bengt Kjell som våren 1950 kom till AIK från just Kalmar FF.
Gösta ”Pröjsarn” Nilsson, en av många framträdande AIK-spelare denna eftermiddag var inte imponerad av det favorittippade bortalaget.
– Var det någon som föreslog att Kalmars innertrio skulle bli landslagets mot Norge. Arma landslag i så fall.
AIK:s ordförande Putte Kocks tyckte att AIK-spelet mot Kalmar FF var det bästa på ett par år.