Lars Hall

Lars "Lacke" Hall debuterade redan som 15-åring i Falu BS A-lag. Men det var först i samband med Kronprinsens Pokal, den landsomfattande turnering som de flesta läroverk ställde upp i, som han uppmärksammades på allvar utanför Falun. När han skulle göra sin militärtjänst i Uppsala var AIK-ledaren Putte Kock snabbt framme och värvade Lacke. Så första året i AIK pendlade Lacke mellan Uppsala och Stockholm. Torsdagar och matchdagar åkte Lacke till Stockholm medan tisdagsträningarna sköttes på egen hand (AIK tränade bara tis- och torsdagar på 1950-talet).

Lacke kommer väl ihåg den allsvenska debuten. Det blev 0-0 mot Djurgården i en match där lagen tog ut varandra som i ett ställningskrig. Matchen efter kommer han också ihåg. Då gjorde Lacke sitt första mål, borta mot IFK Göteborg. Men den mest minnesvärda matchen för Lacke var derbyt mot Hammarby 1955. AIK vann med 6-1 och Kurt Hamrin gjorde en av sina bästa matcher i AIK-tröjan och stod bland annat för fyra mål. Även Lacke Halls insats var magnifik liksom hela AIK-lagets.

Det bästa, eller åtminstone mest minnesvärda, målet gjorde Lacke efter en utspark från motståndarmålvakten. Lacke sköt på uppstuds så att bollen åkte rakt in i krysset. Han sköt dessutom med vänstern trots att han är en riktig högerskytt.

Parallellt med fotbolls- och bandyspelet (Lacke var allsvensk bandyspelare) utbildade sig Lacke till lärare. Han jobbade mestadels i Råsundaskolan, alldeles bredvid Fotbollsstadion så de största supportrarna, hans egna elever, stöttade sin magister från den norra läktaren. Fast de gånger det gick mindre bra fick Lacke nog höra det också.

Det blev sex säsonger i AIK-tröjan med Medelhavsturnén 1954 som höjdpunkt. Då hade AIK chartrat ett eget plan och åkte till Rom, Aten, Tel Aviv och sedan vidare till Kanarieöarna. På den tiden visste inte många var Kanarieöarna låg, det var en märkvärdighet att ha varit där. I Las Palmas, där AIK bodde, fanns det knappt några hotell och de människor som syntes bodde på ön. Samma år spelade Lacke i landslaget i bandy där han bland annat var med om en turné till Sovjet. Hur han hann med sitt lärarjobb har han, nästan 50 år senare, svårt att förstå.

1958 gick Lacke över från AIK till IFK Stockholm. Lacke och John Göras fick ett bra erbjudande från IFK som gällde både fotboll och bandy. Det blev två år i IFK Stockholm innan Lacke började sin tränarkarriär, först som spelande tränare i Råsunda och Gimonäs, senare enbart som tränare i Hammarby IF. Vid sidan av tränarjobben i klubbarna hade Lacke blivit riksinstruktör i ska Fotbollförbundet där han under många år ledde utbildningar för tränare. För detta tilldelades Lars Hall Svenska Fotbollförbundets guldmärke för instruktörer.

Fallenheten för tränarjobbet hade han med sig från sitt läraryrke. Det kräver god pedagogik att kunna jobba med ungdomar. Som spelare hade Lacke bra teknik, ett bra spelsinne och utmärkt kondition. På grund av sin litenhet (175cm) var han mindre duktig i huvudspelet.

Lacke följer fortfarande (2001) fotbollen på nära håll. Han bor 200 meter från Råsundastadion så det blir åtskilliga besök där liksom på AIK-ringens träffar (den samling av gamla AIK-spelare som träffas en gång i månaden). Lackes pensionärsliv består förutom av fotboll också av motionstennis, landställe (där han är granne med ungdomskamraten Kurt Hamrin) och så alla barnbarn, åtta stycken.

Text: Anders Johrén (2001)